Vi trodde att Voyager 1 redan hade gett allt den kunde. NASA fortsätter att stänga av delar för att hålla den vid liv
Cirka 25 miljarder kilometer från jorden fortsätter Voyager 1 att skicka oss data från interstellär rymd, längre än någon annan rymdfarkost byggd av mänskligheten. Sonden lanserades 1977 och, nästan ett halvt sekel senare, är den fortfarande i drift med ett allt känsligare tillstånd: för att hålla den vid liv stänger uppdragsteamet ner delar av själva fartyget. Det är precis vad som just har hänt med ett av dess vetenskapliga instrument, i en manöver som avslöjar det känsliga ögonblicket som uppdraget går igenom. Manövern. Den 17 april skickade ingenjörer vid Jet Propulsion Laboratory i södra Kalifornien ordern om att stänga ner experimentet med lågenergi laddade partiklar, mer känt som LECP. Det är ett instrument dedikerat till att mäta lågenergiladdade partiklar, inklusive joner, elektroner och kosmiska strålar från både vårt solsystem och galaxen. Beslutet var inte improviserat. Enligt NASA var detta instrument nästa i den ordning som forskar- och ingenjörsteamen kom överens om för år sedan för att minska förbrukningen utan att avsluta uppdraget. {"videoId":"x992nie","autoplay":false,"title":"Den kinesiska muren ses INTE från RYMD, men denna GEOLOGISKA FORMATION ÄR 🌍🤯", "tag":"Webedia-prod", "duration":"266"} Det finns inga solpaneler. För att förstå varför NASA har nått denna punkt måste vi titta på hur Voyager 1 drivs. Sonden fungerar inte med solpaneler, utan med en radioisotop termoelektrisk generator som omvandlar värmen som genereras av plutoniums sönderfall till elektricitet. Detta system har gjort det möjligt för uppdraget att fortsätta i årtionden, men dess kapacitet är inte oändlig. Enligt NASA tappar både Voyager 1 och Voyager 2 runt 4 watt effekt per år, en liten förlust på pappret, men avgörande när man har skött varje watt med extrem försiktighet i nästan ett halvt sekel. Test av en Voyager-sond 1977 i en 7,6-meters rymdsimuleringskammare vid NASA:s JPL i Pasadena (Kalifornien). Skräcken som påskyndade beslutet. Även om avstängningen av LECP var en del av en tidigare definierad färdplan, fanns det en ny episod som tvingade teamet att röra sig mer försiktigt. Under en rutinmässig svängmanöver den 27 februari sjönk Voyager 1:s effektnivåer oväntat. Den amerikanska myndigheten förklarar att varje ytterligare nedstigning kan aktivera fartygets underspänningsskyddssystem, utformat för att koppla bort komponenter på egen hand och skydda det. En beräknad "beskärning". Avstängningssekvensen bestämdes för länge sedan, i gemensamma samtal mellan de som utformar den vetenskapliga delen av uppdraget och de som tekniskt håller den vid liv. Av de 10 instrument varje Voyager hade har sju redan stängts av. Dessutom kommer LECP inte att kopplas bort helt: den lilla motorn som låter sensorn rotera för att skanna i alla riktningar kommer att förbli på, eftersom den knappt förbrukar 0,5 watt och håller ett fjärralternativ öppet för att återaktivera det senare. I Xataka Om du har varit upphetsad eftersom din stad kommer att se augustiförmörkelsen på 95 %, har vi något att berätta för dig Planen som kommer nu. Med denna avstängning anser NASA inte att problemet är avslutat, utan snarare vinner tid på att försöka ett djupare ingripande. Enligt byrån bör en avstängning av LECP ge Voyager 1 ungefär ett års respit. Under den tiden vill ingenjörer slutföra en mer ambitiös energijustering för de två sonderna, kallade "Big Bang". Tanken är att byta ut flera energikrävande enheter samtidigt, stänga av vissa och ersätta andra med alternativ med lägre förbrukning, för att spara den nödvändiga värmen och fortsätta att driva vetenskapliga instrument så länge som möjligt. När kommer manövern att göras? NASA kommer först att testa denna inställning på Voyager 2, som är närmare jorden och har något mer kraft. Testerna är planerade till maj och juni 2026 och om de går bra kommer teamet att försöka tillämpa samma manöver på Voyager 1 tidigast i juli. Bilder | NASA i Xataka | Paradoxen med artificiell gravitation: Einstein berättade för oss hur man gör det, teknik säger oss att det är nästan omöjligt (function() { window._JS_MODULES = window._JS_MODULES || {}; var headElement = document.getElementsByTagName('head')[0]; if (_JS_MODULES.lementScript('script);' instagramScript.src = 'https://platform.instagram.com/en_US/embeds.js'; instagramScript.async = true instagramScript.defer = true headElement.appendChild (instagramScript)
Originalkälla
Publicerad av Xataka
20 april 2026, 22:19
Denna artikel har översatts automatiskt från spanska. Klicka på länken ovan för att läsa originaltexten.
Visa originaltext (spanska)
Rubrik
Pensábamos que la Voyager 1 ya había dado todo lo que podía. La NASA sigue apagando piezas para mantenerla viva
Beskrivning
A unos 25.000 millones de kilómetros de la Tierra, Voyager 1 sigue enviándonos datos desde el espacio interestelar, más lejos que cualquier otra nave construida por la humanidad. La sonda fue lanzada en 1977 y, casi medio siglo después, continúa operativa con una condición cada vez más delicada: para mantenerla viva, el equipo de la misión está apagando partes de la propia nave. Eso es exactamente lo que acaba de ocurrir con uno de sus instrumentos científicos, en una maniobra que deja al descubierto el momento delicado que atraviesa la misión. La maniobra. El 17 de abril, los ingenieros del Jet Propulsion Laboratory, en el sur de California, enviaron la orden para apagar el experimento Low-energy Charged Particles, más conocido como LECP. Se trata de un instrumento dedicado a medir partículas cargadas de baja energía, entre ellas iones, electrones y rayos cósmicos procedentes tanto de nuestro sistema solar como de la galaxia. La decisión no fue improvisada. Según explica la NASA, ese instrumento era el siguiente en el orden pactado hace años por los equipos científicos y de ingeniería para recortar consumo sin dar por terminada la misión. {"videoId":"x992nie","autoplay":false,"title":"La Gran Muralla China NO se ve desde EL ESPACIO, pero esta FORMACIÓN GEOLÓGICA SÍ 🌍🤯", "tag":"Webedia-prod", "duration":"266"} No hay paneles solares. Para entender por qué la NASA ha llegado a este punto hay que mirar cómo se alimenta Voyager 1. La sonda no funciona con paneles solares, sino con un generador termoeléctrico de radioisótopos que convierte en electricidad el calor generado por la desintegración del plutonio. Ese sistema ha permitido sostener la misión durante décadas, pero su capacidad no es infinita. Según la NASA, tanto Voyager 1 como Voyager 2 pierden alrededor de 4 vatios de potencia al año, una merma pequeña sobre el papel, pero decisiva cuando llevas casi medio siglo administrando cada vatio con extremo cuidado. Test de una sonda Voyager en 1977 en la cámara de simulación espacial de 7,6 metros del JPL de la NASA, en Pasadena (California) El susto que aceleró la decisión. Aunque el apagado del LECP formaba parte de una hoja de ruta definida con antelación, hubo un episodio reciente que obligó al equipo a moverse con más cuidado. Durante una maniobra rutinaria de giro realizada el 27 de febrero, los niveles de potencia de Voyager 1 cayeron de forma inesperada. La agencia estadounidense explica que cualquier descenso adicional podía activar el sistema de protección por subtensión de la nave, diseñado para desconectar componentes por su cuenta y protegerla. Una “poda” calculada. La secuencia de apagados se decidió hace tiempo, en conversaciones conjuntas entre quienes diseñan la parte científica de la misión y quienes la mantienen técnicamente con vida. De los 10 instrumentos con los que contaba cada Voyager, siete ya han sido apagados. Además, el LECP no quedará completamente desconectado: el pequeño motor que permite al sensor girar para escanear en todas direcciones seguirá encendido, porque apenas consume 0,5 vatios y mantiene abierta una opción remota de reactivarlo más adelante. En Xataka Si te has emocionado porque en tu ciudad se verá el eclipse de agosto al 95%, tenemos algo que contarte El plan que viene ahora. Con este apagado, la NASA no da por cerrada la cuestión, sino que gana tiempo para intentar una intervención más profunda. Según la agencia, desconectar el LECP debería darle a Voyager 1 cerca de un año de respiro. Durante ese tiempo, los ingenieros quieren rematar un ajuste energético más ambicioso para las dos sondas, bautizado como “Big Bang”. La idea es cambiar de golpe varios dispositivos que consumen energía, apagando algunos y reemplazando otros por alternativas de menor consumo, para conservar el calor necesario y seguir operando instrumentos científicos el mayor tiempo posible. Cuándo se intentará la maniobra. La NASA probará primero este ajuste en Voyager 2, que está más cerca de la Tierra y dispone de algo más de energía. Las pruebas están previstas para mayo y junio de 2026 y, si salen bien, el equipo intentará aplicar la misma maniobra en Voyager 1 no antes de julio. Imágenes | NASA En Xataka | La paradoja de la gravedad artificial: Einstein nos dijo cómo hacerla, la ingeniería nos dice que es casi imposible (function() { window._JS_MODULES = window._JS_MODULES || {}; var headElement = document.getElementsByTagName('head')[0]; if (_JS_MODULES.instagram) { var instagramScript = document.createElement('script'); instagramScript.src = 'https://platform.instagram.com/en_US/embeds.js'; instagramScript.async = true; instagramScript.defer = true; headElement.appendChild(instagramScript); } })(); - La noticia Pensábamos que la Voyager 1 ya había dado todo lo que podía. La NASA sigue apagando piezas para mantenerla viva fue publicada originalmente en Xataka por Javier Marquez .
