Vi trodde att datacenter i rymden hörde till framtiden. Kepler har redan aktiverat det största orbitala klustret
I åratal lät tal om datacenter i rymden som den typ av idé som alltid verkade några år bort. Samtalet fanns förstås, men nästan alltid med stöd av långsiktiga planer, ambitiösa tillkännagivanden och en industri som ännu inte hade spänt mycket riktiga muskler i omloppsbana. Det är därför det som just har dykt upp förtjänar uppmärksamhet.
TechCrunch förklarar att Kepler Communications redan har lanserat det största datorklustret som för närvarande är verksamt i rymden, ett tecken på att denna ras börjar lämna löftesfältet för att gradvis komma in på infrastrukturområdet. Vad har Kepler satt i omloppsbana. Det är inte en stor anläggning upphängd ovanför våra huvuden, utan snarare ett distribuerat kluster som består av 10 operativa satelliter.
Tillsammans har de ett 40-tal Nvidia Orin-processorer riktade mot Edge Computing, kopplade till varandra via laserlänkar. Den uppsättningen, som lanserades i januari i år, som vi säger, är idag det största aktiva datorklustret i omloppsbana. Företaget själva ramar också in detta nätverk som en konstellation utformad för att flytta data i rymden nästan i realtid.
Vad det egentligen är.
Så vi står inte inför ett massivt orbitalt datacenter som replikerar jordmodellen, utan snarare en distribuerad arkitektur som kombinerar anslutning och bearbetning i hela rymdmiljön. Denna skillnad är viktig eftersom den tillåter oss att separera två planer som ofta blandas: en sak är den storskaliga visionen som försvaras av aktörer som SpaceX eller Blue Origin, och en helt annan är detta första steg, mycket mer kopplat till omedelbar användning och specifika behov av uppdrag i omloppsbana.
Den omedelbara verksamheten. Om denna orbitalberäkning börjar bli intressant beror det på att den tar upp ett ganska tydligt problem: det är inte alltid vettigt att skicka all data till jorden för att bearbeta den senare. Det initiala värdet av dessa system är att arbeta med informationen precis där den genereras, något som är särskilt användbart för mer avancerade sensorer och för applikationer som kräver snabbare respons.
Kepler hävdar också att dess nätverk kan fungera som en bas för framtida bearbetnings- och uppkopplingstjänster mellan olika rymdtillgångar, och media tillägger att företaget redan transporterar och bearbetar data som laddats upp från marken, samt information som samlas in av nyttolaster som finns på sina egna satelliter. Sophia Space. Här kommer en startup in på scenen som vill ladda upp sitt proprietära operativsystem till en av satelliterna i konstellationen och försöka distribuera och konfigurera den på sex GPU:er fördelade på två fartyg.
I ett markbundet datacenter skulle det vara nästan rutinmässigt, men det skulle vara första gången vi skulle se något liknande i omloppsbana. För Sophia har testet dessutom ett tydligt riskreduktionsvärde innan dess första lansering planerad till slutet av 2027. Och vi pratar inte om en mindre detalj: företaget utvecklar rymddatorer med passiv kylning, ett sätt med vilket man försöker attackera ett av de stora problemen i denna sektor: att undvika överhettning.
Kepler vill inte vara det. Mitt i så mycket brus runt orbitala datacenter försöker företaget självt placera sig på en något annan plats på kartan. Dess företagspresentation insisterar på ett uppdrag som är mycket mer kopplat till kommunikation, med en hybrid optisk konstellation utformad för att modernisera dataflödet i låg omloppsbana och bortom.
I denna mening definierar det sig inte som ett datacenterföretag, utan som infrastruktur för rymdapplikationer. I Xataka Att skicka ett paket till rymden är en mödosam uppgift som kostar 20 000 euro: två spanska företag vill lösa det.
Resan har börjat. Om det här steget av Kepler gör något klart så är det att orbital computing inte längre bara hör till riket av fantastiska presentationer. SpaceX vill distribuera ett enormt nätverk av satelliter för AI, Google förbereder tester i omloppsbana med solcellsdrivna chip och Blue Origin har tillkännagett en konstellation med mer än 5 000 satelliter.
Parallellt har Starcloud redan lanserat en satellit med en Nvidia H100 GPU 2025 och Aetherflux siktar på 2027 för sin första nod. Bilder | Kepler Communications | Sophia Space i Xataka | Mysteriet med den feluppblåsta ballongen: ju mer vi uppskattar storleken på universum, desto mindre vettigt är det
Originalkälla
Publicerad av Xataka
14 april 2026, 00:01
Denna artikel har översatts automatiskt från spanska. Klicka på länken ovan för att läsa originaltexten.
Visa originaltext (spanska)
Rubrik
Creíamos que los centros de datos en el espacio eran cosa del futuro. Kepler ya ha activado el mayor clúster orbital
Beskrivning
Durante años, hablar de centros de datos en el espacio sonaba a esa clase de idea que siempre parecía estar a unos cuantos años de distancia. La conversación existía, desde luego, pero casi siempre apoyada en planes a largo plazo, anuncios ambiciosos y una industria que todavía no había enseñado demasiado músculo real en órbita. Por eso lo que acaba de emerger merece atención. TechCrunch explica que Kepler Communications ya ha puesto en marcha el mayor clúster de computación hoy operativo en el espacio, una señal de que esta carrera empieza a abandonar el terreno de la promesa para entrar, poco a poco, en el de la infraestructura. Qué ha puesto Kepler en órbita. No es una gran instalación suspendida sobre nuestras cabezas, sino un clúster distribuido compuesto por 10 satélites operativos. Entre todos suman alrededor de 40 procesadores Nvidia Orin orientados a Edge Computing, conectados entre sí mediante enlaces láser. Ese conjunto, lanzado en enero de este año, como decimos, es hoy el mayor clúster de computación activo en órbita. Desde la propia compañía, además, encuadran esa red como una constelación diseñada para mover datos en el espacio casi en tiempo real. {"videoId":"x86aas4","autoplay":false,"title":"El 60% de INTERNET pasa por AQUÍ: Así es el Centro de Procesamiento de Datos más GRANDE de ESPAÑA", "tag":"", "duration":"266"} Lo que realmente es. Así que no estamos ante un centro de datos orbital masivo que replique el modelo terrestre, sino ante una arquitectura distribuida que combina conectividad y procesamiento en pleno entorno espacial. Esa diferencia importa porque nos permite separar dos planos que a menudo se mezclan: una cosa es la visión de gran escala que defienden actores como SpaceX o Blue Origin, y otra muy distinta es este primer paso, mucho más pegado a usos inmediatos y necesidades concretas de las misiones en órbita. El negocio inmediato. Si esta computación orbital empieza a resultar interesante, es porque ataca un problema bastante claro: no siempre tiene sentido enviar todos los datos a la Tierra para procesarlos después. El valor inicial de estos sistemas está en trabajar con la información allí mismo donde se genera, algo especialmente útil para sensores más avanzados y para aplicaciones que exigen una respuesta más rápida. Kepler sostiene además que su red puede servir como base para futuros servicios de procesamiento y conectividad entre distintos activos espaciales, y el medio añade que la compañía ya transporta y procesa datos subidos desde tierra, así como información recogida por cargas útiles alojadas en sus propios satélites. Sophia Space. Aquí entra en escena una startup que quiere subir su sistema operativo propietario a uno de los satélites de la constelación e intentar desplegarlo y configurarlo sobre seis GPU repartidas en dos naves. En un centro de datos terrestre eso sería casi rutina, pero sería la primera vez que veríamos algo así en órbita. Para Sophia, además, la prueba tiene un valor claro de reducción de riesgo antes de su primer lanzamiento previsto para finales de 2027. Y no hablamos de un detalle menor: la compañía está desarrollando ordenadores espaciales con refrigeración pasiva, una vía con la que busca atacar uno de los grandes problemas de este sector: evitar el sobrecalentamiento. Kepler no quiere ser eso. En medio de tanto ruido alrededor de los centros de datos orbitales, la propia empresa intenta situarse en un lugar algo distinto del mapa. Su presentación corporativa insiste en una misión mucho más ligada a las comunicaciones, con una constelación óptica híbrida diseñada para modernizar el flujo de datos en órbita baja y más allá. En este sentido, no se defina a sí misma como una compañía de centros de datos, sino como infraestructura para aplicaciones espaciales. En Xataka Enviar un paquete al espacio es una ardua tarea que cuesta 20.000 euros: dos empresas españolas quieren solucionarlo El viaje ha comenzado. Si algo deja claro este paso de Kepler es que la computación orbital ya no pertenece solo al terreno de las grandes presentaciones. SpaceX quiere desplegar una red masiva de satélites para IA, Google prepara pruebas en órbita con chips alimentados por energía solar y Blue Origin ha anunciado una constelación de más de 5.000 satélites. En paralelo, Starcloud ya lanzó en 2025 un satélite con una GPU Nvidia H100 y Aetherflux apunta a 2027 para su primer nodo. Imágenes | Kepler Communications | Sophia Space En Xataka | El misterio del globo que se infla mal: cuanto más calculamos el tamaño del Universo, menos sentido tiene todo (function() { window._JS_MODULES = window._JS_MODULES || {}; var headElement = document.getElementsByTagName('head')[0]; if (_JS_MODULES.instagram) { var instagramScript = document.createElement('script'); instagramScript.src = 'https://platform.instagram.com/en_US/embeds.js'; instagramScript.async = true; instagramScript.defer = true; headElement.appendChild(instagramScript); } })(); - La noticia Creíamos que los centros de datos en el espacio eran cosa del futuro. Kepler ya ha activado el mayor clúster orbital fue publicada originalmente en Xataka por Javier Marquez .