Verkligheten för arbetssökande med Aspergers syndrom: "Jag behöver tydliga order för att inte kollapsa vid minsta problem"
Eva är nervös. Du har precis haft din första anställningsintervju och väntar på att få svar. Det har varit möjligt tack vare Asperger Madrid Associations arbetsförberedande program, som hjälper människor med denna störning att hitta ett stabilt arbete som passar deras behov och utbildningsnivå. "Jag hade bara jobbat i stan och tagit hand om hästar.
Jag har också designat några t-shirts eller affischer, men inget mer. I tv-spelens värld är allt på deltid, åtminstone i början. Det är en stor sektor, men i Spanien är den mättad och de flesta företag stänger efter ett tag", säger Eva Reviejo (23).
Han tog examen i videospelsskapande och berättande och avslutade senare en magisterexamen i digital konst för videospel. I hans fall kom diagnosen när han var knappt tre år gammal: "Det har min storebror också och min mamma tillhör föreningens grundarlag, så jag har varit här sedan jag föddes." När han var klar med sin utbildning gav han sig i kast med en anställningsintervju.
Originalkälla
Publicerad av La Opinión de Málaga
20 maj 2026, 09:46
Denna artikel har översatts automatiskt från spanska. Klicka på länken ovan för att läsa originaltexten.
Visa originaltext (spanska)
Rubrik
La realidad de quienes buscan trabajo teniendo síndrome de Asperger: "Necesito órdenes claras para no colapsar ante el mínimo problema"
Beskrivning
Eva está nerviosa. Acaba de hacer su primera entrevista de trabajo y se encuentra a la espera de recibir una respuesta. Ha sido posible gracias al programa de preparación laboral de la Asociación Asperger Madrid, que acompaña a personas con este trastorno a encontrar un empleo estable que se ajuste a sus necesidades y nivel educativo. “Sólo había trabajado en el pueblo, cuidando caballos. También he diseñado algunas camisetas o carteles, pero nada más. En el mundo de los videojuegos todo son jornadas parciales, al menos al principio. Es un sector grande, pero en España está saturado y la mayoría de empresas cierran al cabo de un tiempo”, relata Eva Reviejo (23). Se graduó en Creación y Narración de Videojuegos y posteriormente cursó un máster de Arte Digital para Videojuegos. En su caso, el diagnóstico llegó con apenas tres años de edad: “Mi hermano mayor también lo tiene y mi madre pertenece al equipo fundador de la asociación, así que llevo aquí desde que nací”. Una vez terminó su formación, se propuso conseguir una entrevista de trabajo.
