Varför Spanien nästan har fördubblat sjukfrånvaron sedan 2016: uppgifterna som distanserar mantrat om "frånvaro"
Förra året fanns det fyra miljoner fler sjukdagar än 2016, en stor boom som härrörde från en cocktail av faktorer som pandemin, arbetarnas åldrande och sjukvårdens kollaps, vilket återspeglas i data som elDiario.es har tillgång till via Transparency och specialister påpekar. Andelen personer med depression i Spanien har tredubblats på tre år. År 2024 fanns det nästan 9,2 miljoner sjukdagar på grund av en vanlig sjukdom i Spanien.
Det är nästan dubbelt så mycket som 2016, då det inleddes 4,9 miljoner tillfälliga handikappprocesser. Ökningen upprepas i alla sektorer, åldrar, territorier och patologier, enligt socialförsäkringsdata från de senaste nio åren som elDiario.es har haft tillgång till via öppenhetslagen. Vissa företag och ekonomiska sektorer har intensifierat sina tal mot bedrägerier och missbruk av "frånvaro" av arbetare, men flera faktorer leder till denna ökning av sjukfrånvaron och sätter sina spår i statistiken.
Från effekten av pandemin till mättnad av folkhälsan, fler äldre som arbetar, utbrott av psykiska problem och ett visst generationsskifte, bland annat. Innan man analyserar ökningen är det första att klargöra vad sjukfrånvaro är, arbetstagares rätt att vara frånvarande från sitt arbete på grund av att de är sjuka eller råkat ut för en olycka, ersätts med en förmån när de har bidragit med det lägsta för det, och alltid med ackreditering av en läkare. Detta är vad ömsesidiga sällskap, en stor del av näringslivet och den konservativa sektorn – och allt fler aktörer – dagligen kallar "frånvaro", vilket RAE definierar som "avsiktlig avstå från att gå till den plats där en skyldighet fullgörs." En term som fackföreningarna ber att utesluta från debatten, eftersom den villkorar analysramen mot en förmodad avsiktlighet hos arbetaren. "Sjukskrivningen tas inte ut, den ges av en läkare.
Att kriminalisera personer med tillfälliga funktionshinder är mycket orättvist", varnar Carlos Bravo, förbundssekreterare för socialt skydd av arbetarkommissionerna.
Uppgifterna är övertygande. Löv på grund av vanlig sjukdom bland arbetare har ökat kontinuerligt och mycket under de senaste åren, med ett kvalitativt språng efter coronavirus-pandemin, vilket återspeglas i följande graf. !function(){"use strict";("meddelande",function(a){if(void 0!==a.data["datawrapper-height"]){var e=("iframe");for(var t in a.data["datawrapper-for(var"] r,i=0;r=e[i];i++)if(r.contentWindow===a.source){var d=a.data["datawrapper-height"][t]+"px";r.style.height=d}}})}(); Under 2016 inleddes 4,9 miljoner tillfälliga handikappledighetsprocesser. År efter år ökade siffran till 6,6 miljoner dödsoffer under 2019.
Och sedan kom Covid, vilket satte igång processerna till den topp som registrerades 2022, när explosionen av fall på grund av Ómicron-varianten ägde rum. Efter pandemin minskade antalet offer under 2023, men låg kvar över nivån före coronaviruset. 2024 ökade de igen, upp till de ovan nämnda 9,2 miljoner sjukledigheterna. 88 % fler än 2016. Ledigheterna ökar liksom det totala antalet sjukskrivna arbetstagare.
Men inte den genomsnittliga varaktigheten av processerna, som har bibehållits, och till och med minskat, men med en markant effekt på grund av pandemin. Uppgifterna för 2024 är underskattade eftersom det fortfarande finns öppna processer. I detta sammanhang finns det kontinuerlig affärskritik mot missbruket av frånvaro, såväl som den förmodade förekomsten av "utskrivningar", enligt ord från ordföranden för ATA:s egenföretagare och vice ordförande i CEOEs arbetsgivarförening, Lorenzo Amor, på grund av det större antalet frånvaro på måndagar och tillägg på fredagar.
Eller fokus på ”repeaters”, som en studie från det ömsesidiga företaget Umivale kallar arbetare som har mer än en sjukfrånvaro på ett år. Vissa fall av övergrepp och bedrägerier förekommer, som i alla andra förmåner eller stöd, indikerar flera källor till social dialog, som också insisterar på att den är kvarvarande och ber att inte kriminalisera sjuka människor. "Det finns inget som får oss att tro att bedrägerierna ökar", förklarar källor från socialförsäkringsministeriet, som analyserar ökningen vid ett förhandlingsbord med arbetsgivare och fack. Alla delar sin oro angående högkonjunkturen, som har skjutit i höjden för affärs- och socialförsäkringskostnaderna (de som betalar sjukskrivningen), men det finns skillnader när det gäller att ta itu med frågan. "Det fokuserar mer ur det ekonomiska perspektivet, ur kostnaden, än ur hälsoperspektivet, och på detta sätt kommer vi inte att lösa problemet, som är ett hälsoproblem", anser Patricia Ruiz, arbetshälsominister på UGT.
Källor från arbetsgivarföreningen CEOE hävdar att "problemet är först och främst hälsa, men det skapar ett enormt organisatoriskt och ekonomiskt problem för oss." Av denna anledning fokuserar de på att lösa mättnaden av hälsosystemet och bristen på personal inom socialförsäkringen, som förutsätter sjukskrivning efter ett år. "Om en person måste läka på en månad, och gör det på två, är det inte normalt", fördömer affärssidan. Det finns inget som får oss att tro att bedrägerierna ökar. Socialförsäkringsministeriet Frågan är varför arbetarnas sjukfrånvaro ökar så mycket?
Man måste ta hänsyn till att denna boom inte är exklusiv för Spanien. Det sker också på internationell nivå, med ökningar i nästan alla länder i Europeiska unionen under det senaste decenniet, vilket återspeglas i den nyligen genomförda socioekonomiska studien av utvecklingen av tillfälliga funktionshinder och olycksfall i Spanien av Umivale Activa och Valencias institut för ekonomisk forskning (Ivie), som analyserar mikrodata från de aktiva befolkningsundersökningarna i varje land i Eurostat. !function(){"use strict";("meddelande",function(a){if(void 0!==a.data["datawrapper-height"]){var e=("iframe");for(var t in a.data["datawrapper-for(var"] r,i=0;r=e[i];i++)if(r.contentWindow===a.source){var d=a.data["datawrapper-height"][t]+"px";r.style.height=d}}})}(); Spanien sticker ut som det tredje land i EU med flest sjukskrivna arbetstagare, efter Frankrike och Portugal, och även för sin markanta ökning, från 2 % 2014 till 4,1 % 2022. Men tillväxten är generaliserad – med några få undantag från Tyskland, Nederländerna, Luxemburg och Bulgarien – och med många andra länder med mycket stora ökningar: Malta, I, Estland, Cyprus, Malta, I, Estland, Cypern.
Bland annat Kroatien och Ungern har också ungefär fördubblat sina rekord. Psykisk hälsa och hälsomättnad Den internationella dimensionen av fenomenet tyder på att det, bortom nationella förhållanden – som det finns – verkar finnas transversella orsaker som förklarar denna ökning i många länder runt om i världen. Bland dem, inom social trygghet, sticker "konsekvenserna av pandemin" ut, vars omfattning ännu inte har fastställts, anser de.
COVID ledde till ett hopp i sjukfrånvaron som har gjort att nivån är mycket högre än före hälsokrisen. Om vi tittar på utvecklingen månad för månad har vi gått från mellan 400 000 och 500 000 månatliga avbokningar före pandemin till 700 000-800 000 för närvarande. !function(){"use strict";("meddelande",function(a){if(void 0!==a.data["datawrapper-height"]){var e=("iframe");for(var t in a.data["datawrapper-for(var"] r,i=0;r=e[i];i++)if(r.contentWindow===a.source){var d=a.data["datawrapper-height"][t]+"px";r.style.height=d}}})}(); Å ena sidan analyseras om pandemin har orsakat en försämring av hälsan vid vissa patologier, vilket tydligt kan ses med avseende på mental hälsa. Arbetsgivare och fackföreningar talar om ett "folkhälsoproblem" på detta område och fördömer det offentliga hälsosystemets "otillräckliga resurser". "Efter covid är den mentala hälsan mycket dålig, många människor kommer med ångest och andra problem", förklarar Amparo Naranjo Álvarez, läkare på en vårdcentral i Las Rozas och talesperson för Amyts medicinska fackförening, som erkänner bristen på specialiserade resurser för sina patienter. "Det finns väldigt få psykologer inom socialförsäkringen och utbudet är väldigt begränsat, det handlar praktiskt taget om att en psykolog träffas var tredje eller fjärde månad.
Det är inte psykologisk terapi, det är inte en kontroll av kliniken för en person med en psykiatrisk patologi", tillägger husläkaren. Frånvaron av denna anledning är mer än dubbelt så stor som 2016. Det är den tredje patologin som har ökat sina funktionsnedsättningar mest, enligt uppgifterna från elDiario.es, som gör att vi kan se diagnosen sjukdom i stora kapitel av ICD10, en internationell klassificering av sjukdomar. !function(){"use strict";("meddelande",function(a){if(void 0!==a.data["datawrapper-height"]){var e=("iframe");for(var t in a.data["datawrapper-for(var"] r,i=0;r=e[i];i++)if(r.contentWindow===a.source){var d=a.data["datawrapper-height"][t]+"px";r.style.height=d}}})}(); Ledigheter på grund av psykisk hälsa i absoluta tal representerar inte lika många processer (+377 000) av ökningen på fyra miljoner sedan 2016.
Men de tenderar att ha längre varaktigheter än andra patologier och är en anledning till oro på grund av antalet dagar som patienter är frånvarande. På UGT varnar man för bristen på specialister inom folkhälsa, men också för det mycket begränsade förebyggandet av psykosociala risker i företag, trots att man är tvungen att göra det. "Om det finns så mycket oro över den här frågan har affärsmän mycket att göra här och många problem skulle lösas", anser Patricia Ruiz. Vidare kan spåren av pandemin också tydligt ses i det uppåtgående steget i "luftvägssjukdomar" och "infektions- och parasitsjukdomar", med nästan 1,2 miljoner fler dödsfall under denna period.
Detta inkluderar till exempel influensa och andra infektionsprocesser, såsom tarmprocesser, om vilka alla konsulterade källor uppfattar en social förändring efter covid. Det vill säga innan de gick till jobbet sjuka och med symtom, men efter pandemin har många slutat med det. "Jag tror att folk var mycket mer medvetna om smittkedjan. Att, självklart, om du går till jobbet sjuk, då kommer dina kollegor att falla, och sedan många andra och deras familjer, det kan finnas äldre människor etc.", säger Paulino Cubero, med en lång karriär som familjeläkare och talesperson för semFYC-samhället.
Spåren efter pandemin är också nyckeln till ökningen av de patologier som ökar mest, som har tredubblat sina förluster, med nästan 800 000 fler processer 2024 än 2016: "Symtom, tecken och onormala resultat av oklassificerade tester." De kontaktade hälsoarbetarna förklarar att denna kategori är "en blandad påse." I den inkluderar primärvårdsläkare många patienter som väntar på att deras åkommor eller patologier ska få ett namn, när de väl går igenom specialisten i fråga. Problemet är att hälsosystemets mättnad försenar väntelistorna och slutförandet av dessa tester och deras behandlingar, vilket "förlänger sjukskrivningen mycket", håller läkarna Amparo Naranjo och Paulino Cubero med om. Vi bad om en magnetröntgen, men de gör det på ett halvår.
Och mannen mår fortfarande dåligt eftersom han kanske har ett odiagnostiserat diskbråck Amparo Naranjo, husläkare "Det finns personer som är sjukskrivna länge för att de inte gör den magnetröntgen eller ultraljudet som de måste göra, och de är inte där för att arbeta. Vi ber om en magnetröntgen, men de gör det inom ett halvår. Och mannen är kanske fortfarande ohälsosam för att hon har en diskus," exempel.
Arbetsgivare och fackliga källor vid dialogbordet om tillfälligt funktionshinder av social trygghet är överens om att peka ut detta som den främsta orsaken som kan undvikas till ökningen av sjukdagar och deras "onödiga förlängning": hälsosystemets mättnad. Löv på mer än 365 dagar har fördubblats under dessa år, vilket också lyfts fram i socialförsäkringsministeriet. Dessa processer, även om de endast representerar 2,4 % av det totala antalet, representerar 34 % av de totala sjukfrånvarodagarna, enligt den tidigare nämnda studien av Umivale och IVIE.
Därför är de mycket relevanta när det gäller ekonomiska kostnader, ömsesidigt erkända. "Det finns inte tillräckligt med läkare, inte ens för att kontrollera INSS (Social Security)", insisterar de från CEOE, som ber att ömsesidiga försäkringsbolag har "en större roll" för att lösa denna "täppa" i det offentliga systemet, vilket har hänt med det sociala avtalet som undertecknades för att påskynda tester och behandlingar vid traumapatologier. Nästan två år senare har bara tre samhällen (Balearerna, Katalonien och Asturien) skrivit under den. Fackföreningarna erkänner problemet, men de visar många betänkligheter om att ge mer befogenheter till ömsesidiga företag.
Dessa är, även om de finansieras med offentliga medel och är samarbetspartner till socialförsäkringen, också företagsorganisationer. "De är inte neutrala, de har mål att minska antalet offer, de förföljer människor", fördömer Carlos Bravo. "Om vi vill ge dem mer framträdande plats, låt oss ändra deras modell, stärka den offentliga kontrollen, men de kan inte fortsätta att vara företagsföreningar", anser CCOO-representanten. På Umivales ömsesidiga försäkringsbolag inkluderar de sjukskrivningar på grund av psykisk hälsa och "algier" (smärta) som patologier som är "svårare att objektifiera" och sår en skugga av tvivel om eventuella övergrepp på anställda. Men de inser att bland egenföretagare "står de för praktiskt taget samma andel av förlorade dagar (49%)." Följande graf visar hur mycket varje sjukdom har bidragit till ökningen av antalet sjukskrivningar i varje åldersgrupp.
Vad ser vi? Att för unga människor står luftvägs- och infektionssjukdomar och sjukdomar inom ”catch-all” av oklassificerade symtom för mer än hälften. Samtidigt bidrar muskel- och skelettsjukdomar, som förvärras med åldrandet, mer till ökningen för äldre arbetstagare. !function(){"use strict";("meddelande",function(a){if(void 0!==a.data["datawrapper-height"]){var e=("iframe");for(var t in a.data["datawrapper-for(var"] r,i=0;r=e[i];i++)if(r.contentWindow===a.source){var d=a.data["datawrapper-height"][t]+"px";r.style.height=d}}})}(); Ett gynnsamt ekonomiskt sammanhang: fler arbetare och mindre arbetslöshet Utöver dessa sjukdomar är ökningen av sjukfrånvaron ganska generaliserad bland de olika patologierna.
Majoriteten har ökat med procentsatser över 80 % och inträffade i många fall före pandemin. Det vill säga, andra skäl förklarar också denna ökning av funktionshinder, utöver före och efter COVID. Den stora ökningen av sysselsättningen de senaste åren, till historiska toppar på nästan 22 miljoner anslutna arbetare, pressar uppgifterna uppåt, även om det inte förklarar huvuddelen av ökningen.
Om vi tittar på utvecklingen av uttag per 1 000 medlemsförbund (för att marginalisera förändringar i sysselsättningen), jämnas ökningen av absoluta data ut. Med en månadsöversikt har vi gått från 23 avbokningar per 1 000 affiliates under 2016 till 36 avbokningar per månad per 1 000 affiliates under 2024. !function(){"use strict";("meddelande",function(a){if(void 0!==a.data["datawrapper-height"]){var e=("iframe");for(var t in a.data["datawrapper-height"])for(var r,i=0;r=e[i];i++)if(r.contentWindow)={==a.source d=a.data["datawrapper-height"][t]+"px";r.style.height=d}}})}(); Förbättringen av sysselsättningen, och särskilt minskningen av arbetslösheten, har visat sig också öka sjukfrånvaron, vilket Bank of Spain nyligen påminde om i sin årsrapport. "Det skulle vara nödvändigt att tolka om det när det är högkonjunktur tas ut mer sjukskrivning än nödvändigt eller om det inte görs så tas mindre än nödvändigt ut. Detta är väldigt subjektivt, många gånger erbjuder vi sjukskrivning och patienten avvisar det eftersom han säger att han måste gå till jobbet", säger läkaren Paulino Cubero.
I fackföreningarna är de tydliga: otrygghet är ett hinder för att utöva rättigheter, av rädsla för att stå utan jobb. Och inte bara har sysselsättningen ökat, utan "arbetsmarknaden har förändrats radikalt" i Spanien efter arbetsreformen, framhåller socialförsäkringsministeriet. Med fler sysselsättningar, men också av ”högre kvalitet”, inför en drastisk minskning av tidsbegränsade kontrakt, vilket också ger bättre löner, framför allt bland de lägsta lönerna.
Detta påverkar också den slutliga notan för kostnaden för tillfällig funktionsnedsättning som betalas av företag och offentliga kassa. "Av all ökning av utgifterna, nästan hälften, 40 %, tillskriver vi förbättringen av arbetsmarknaden", uppskattar ministeriet för Elma Saiz. Spaniens centralbank framhåller också i sin rapport, som den kommer att komplettera med en annan djupgående analys senare, att återhämtningen i förlusterna har generaliserats efter "verksamhetssektorn och regionen" i landet. Den sektor som har flest sjukfrånvaro är hälso- och socialtjänstverksamheten, med 1,3 miljoner funktionshindrade det senaste året och 655 sjukfrånvaro per 1 000 medlemmar.
Det är också den som registrerar den största ökningen under den analyserade perioden, 76 %. Ser vi till ökningarna följs det av hemarbete, med 72 % mer frånvaro, och Offentlig förvaltning, med 66 %. De flesta aktiviteter registrerar betydande ökningar, över 50 %. !function(){"use strict";("meddelande",function(a){if(void 0!==a.data["datawrapper-height"]){var e=("iframe");for(var t in a.data["datawrapper-for(var"] r,i=0;r=e[i];i++)if(r.contentWindow===a.source){var d=a.data["datawrapper-height"][t]+"px";r.style.height=d}}})}(); Genom autonom gemenskap är tillväxten mycket lik i alla territorier beroende på deras nivå av arbetare.
Alla har ökningar mellan 40 % och 60 %. !function(){"use strict";("meddelande",function(a){if(void 0!==a.data["datawrapper-height"]){var e=("iframe");for(var t in a.data["datawrapper-for(var"] r,i=0;r=e[i];i++)if(r.contentWindow===a.source){var d=a.data["datawrapper-height"][t]+"px";r.style.height=d}}})}(); Även om ökningen av sjukfrånvaron är ganska lika över hela territoriet, är förekomsten av antalet tillfälliga funktionshinder per arbetstagare mycket högre i vissa specifika områden. Kartan visar andelen uttag från och med 2024 per 1 000 medlemmar. Vilka sticker ut?
Katalonien, Euskadi, Navarra, Guadalajara eller Kanarieöarna. !function(){"use strict";("meddelande",function(a){if(void 0!==a.data["datawrapper-height"]){var e=("iframe");for(var t in a.data["datawrapper-for(var"] r,i=0;r=e[i];i++)if(r.contentWindow===a.source){var d=a.data["datawrapper-height"][t]+"px";r.style.height=d}}})}(); I avvaktan på denna mer detaljerade analys har Spaniens centralbank redan indikerat att det faktum att ökningen av sjukfrånvaron har varit så utbredd "antyder förekomsten av gemensamma bestämningsfaktorer som påverkar alla arbetstagare på ett relativt liknande sätt." En äldre arbetsmarknad och färre unga En av de centrala, transversella och bakomliggande faktorerna pekar mot befolkningens åldrande. Det är inte bara fler som jobbar, utan de blir allt äldre. På grund av en befolkningspyramid med färre unga och den progressiva förseningen av pensionsåldern har medlemmar över 50 år gått från att representera 29 % av arbetarna 2016 till 35 % 2024.
Märks detta i uttagen? Ja. Det är relevant eftersom hälsan tenderar att försämras med åldern, påminner Bank of Spain, och eftersom sjukskrivningsprocesser tenderar att vara av längre varaktighet och svårighetsgrad.
I absoluta tal är gruppen 56 till 65 år en av dem som ökat sin sjukfrånvaro mest och är den som har längst funktionsnedsättning, i genomsnitt 60 dagar. !function(){"use strict";("meddelande",function(a){if(void 0!==a.data["datawrapper-height"]){var e=("iframe");for(var t in a.data["datawrapper-for(var"] r,i=0;r=e[i];i++)if(r.contentWindow===a.source){var d=a.data["datawrapper-height"][t]+"px";r.style.height=d}}})}(); Sjukfrånvaro hos äldre arbetstagare förklarar en stor del av ökningen av "bortfallna dagar på grund av frånvaro" som vanligtvis rapporteras av ömsesidiga försäkringsbolag och arbetsgivare. Enligt rapporten från Umivale Activa och Ivie, som har analyserat alla tillfälliga funktionsnedsättningsprocesser från 2016 till 2023, "förklarar gruppen av arbetare som är 50 år eller äldre 70 % av ökningen av indikatorn." Siffrorna per åldersgrupp visar två andra relevanta frågor. Det första: att sjukfrånvaron stiger går utöver de äldre.
Det är generaliserat, med höga andelar (mellan 50 % och 88 %) i alla grupper. Och det andra: att unga är den befolkningsgrupp där sjukfrånvaron på grund av vanlig sjukdom har vuxit mest, både i absoluta och relativa termer. Hans frånvaro är förstås kortast. "Unga människor kommer mycket mer för lägre priser än tidigare", säger Dr.
Amparo Naranjo Álvarez, som är 60 år och har en lång historia i praktiken. Familjeläkare Paulino Cubero, talesperson för semFYC, håller med och påminner om att "varje generation har sina förutsättningar." "Jag tror att yngre människor nu inte kan uthärda det vi utstod tidigare. Å ena sidan är det bra för i vår generation har vi alla gått till jobbet mycket sjuka", anser Dr.
Naranjo Álvarez, som å andra sidan tror att det finns fall där "människor går till läkaren vid första tillfället för oförmåga." relaterad till psykisk hälsa öka mer, som ses i följande graf kontrakt rasat och, särskilt bland unga, går från mer än 55% till 23,5% bland de under 30 år, "Detta är också relevant," de analyserar i ministeriet för Elma Saiz, eftersom otrygghet ofta hindrar utövandet av vissa rättigheter, såsom utebliven arbete i fall av sjukdom. !function(){"use strict";("meddelande",function(a){if(void 0!==a.data["datawrapper-height"]){var e=("iframe");for(var t in a.data["datawrapper-for(var"] r,i=0;r=e[i];i++)if(r.contentWindow===a.source){var d=a.data["datawrapper-height"][t]+"px";r.style.height=d}}})}(); Stormarknader (Asedas). "I teorin kan människor i en viss ålder ha fler hälsoproblem än yngre människor", sa dess generaldirektör på en presskonferens om frånvaro. Å andra sidan inser CEOE för elDiario.es att det finns ett "mycket allvarligt problem" med ungdomars psykiska hälsa. Detta har också återspeglas i en ökning av självmord fram till 2022, som har avtagit de senaste två åren. något mer när det gäller kvinnliga arbetare, som traditionellt har mer sjukfrånvaro, både bland tjänstemän och egenföretagare. a.data["datawrapper-height"])for(var r,i=0;r=e[i];i++)if(r.contentWindow===a.source){var d=a.data["datawrapper-height"][t]+"px";r.style.height=d}}})}(); Vi har upplevt viktiga hälsoförändringar.
Effekterna av 2008 års kris, pandemin eller klimatförändringarna och allt som är förknippat med det, har genererat förändringar i de sociala bestämningsfaktorerna för hälsan", hävdar han. Och kom ihåg att "tillstånden som genererar hälsa och sjukdom" är väldigt varierande, såsom "ekonomisk och social politik, ojämlikhet, hur våra stadsdelar ser ut, miljösammanhang..." Gullóncess anser också att vissa kulturella förändringar kan vara att vissa kulturella förändringar kan ske. tillfälliga funktionsnedsättningar och där människor fortsatte att arbeta nu synliggör de. Det vill säga, det sker också en förändring genom att några av de hälsoprocesser som borde generera ett tillfälligt handikapp nu äntligen genererar det", anser han.
Carmen, 34 år, har varit ledig två gånger under det senaste året, i ett par månader, på grund av två operationer för en sjukdom. "Skulden har vägt tungt på mig, det har jag reflekterat mycket över. Det finns ingen yttre press i mitt fall att vara med, men man känner en förvärvad press, på grund av resursbristen när sjukskrivningen inte täcks känner man ansvar för arbetet, att man belastar sina kollegor... Det är en indirekt press", reflekterar han. "En ledighet är inte en semester, utan en process av läkning och återhämtning", tillägger han.
I detta sammanhang av skuld och med ständiga tal som fördömer "frånvaro" erkänner han att han gick med så snart han kunde, "även med möjligheten att förlänga" resten lite längre. Hälsopersonal och fackföreningar varnar just för faran med att stigmatisera människor för det enkla faktum att de blir sjuka, något som inte är i deras kontroll och som redan skadar deras liv. "Du behöver inte vara ledig ens en dag mer än nödvändigt, men vi tillägger att du inte behöver vara ledig ens en dag mindre", betonar Carlos Bravo (CCOO). Professorn i ekonomi och ordförande för det ekonomiska och sociala rådet (CES), Antón Costas, bad nyligen affärsmän att vara försiktiga och agera med en "skalpell" i denna fråga. "Min oro är att företag vill komma in i den här frågan med en hammare så att säga.
Och jag tror att det är en fråga som kräver mycket goda kunskaper om data, om mikrokirurgi, för att veta vad som ligger bakom. Annars kan vi frestas att svara på denna ökning, som i princip inte är bra, med stilen att göra policyer som alltid är väldigt dåliga i ett land: när motivationen att göra något före det att kriget brukar vara dåliga resultat."
Originalkälla
Publicerad av elDiario.es
6 september 2025, 22:22
Denna artikel har översatts automatiskt från spanska. Klicka på länken ovan för att läsa originaltexten.
Visa originaltext (spanska)
Rubrik
Por qué España casi ha duplicado las bajas laborales desde 2016: los datos que alejan el mantra del “absentismo”
Beskrivning
El año pasado hubo cuatro millones de bajas más que en 2016, un gran auge fruto de un cóctel de factores como la pandemia, el envejecimiento de los trabajadores y el colapso de la sanidad, como reflejan los datos a los que ha accedido elDiario.es vía Transparencia y señalan los especialistasEl porcentaje de personas con depresión en España se ha triplicado en tres años En 2024, hubo casi 9,2 millones de bajas laborales por enfermedad común en España. Es casi el doble que en 2016, cuando hubo 4,9 millones de procesos de incapacidad temporal iniciados. El incremento se repite en todos los sectores, edades, territorios y patologías, según los datos de la Seguridad Social de los últimos nueve años a los que ha tenido acceso elDiario.es vía Ley de Transparencia. Ciertos sectores empresariales y económicos han intensificado sus discursos contra el fraude y el abuso del “absentismo” de los trabajadores, pero múltiples factores están propiciando este auge de las bajas y dejan huella en las estadísticas. Desde el efecto de la pandemia a la saturación de la sanidad pública, más gente mayor trabajando, el estallido de los problemas de salud mental y cierto cambio generacional, entre otros. Antes de analizar su incremento, lo primero es aclarar qué son las bajas laborales, un derecho de los trabajadores a ausentarse de su puesto por estar enfermos o haber sufrido un accidente, remunerada con una prestación cuando han cotizado lo mínimo para ello, y siempre con la acreditación de un médico. Es lo que a diario las mutuas, gran parte del sector empresarial y conservador –y cada vez más actores– denominan “absentismo”, que la RAE define como “abstención deliberada de acudir al lugar donde se cumple una obligación”. Un término que los sindicatos piden excluir del debate, ya que condiciona el marco de análisis hacia una supuesta intencionalidad del trabajador. “Las bajas no se cogen, las da un médico. Criminalizar a las personas en incapacidad temporal es muy injusto”, advierte Carlos Bravo, secretario confederal de Protección Social de Comisiones Obreras. Los datos son contundentes. Las bajas por enfermedad común de trabajadores están creciendo de manera continuada y mucho en los últimos años, con un salto cualitativo después de la pandemia de coronavirus, como refleja el siguiente gráfico. !function(){"use strict";window.addEventListener("message",function(a){if(void 0!==a.data["datawrapper-height"]){var e=document.querySelectorAll("iframe");for(var t in a.data["datawrapper-height"])for(var r,i=0;r=e[i];i++)if(r.contentWindow===a.source){var d=a.data["datawrapper-height"][t]+"px";r.style.height=d}}})}(); En 2016, hubo 4,9 millones de procesos de baja por incapacidad temporal iniciados. Año tras año, el dato fue aumentando hasta los 6,6 millones de bajas en 2019. Y llegó la COVID, que disparó los procesos al pico registrado en 2022, cuando tuvo lugar la explosión de casos por la variante Ómicron. Tras la pandemia, las bajas descendieron en 2023, pero se quedaron por encima del nivel previo al coronavirus. En 2024, volvieron a aumentar, hasta los mencionados 9,2 millones de bajas médicas. Un 88% más que en 2016. Aumentan las bajas y también los días totales de trabajadores en incapacidad por enfermedad. Pero no así la duración media de los procesos, que se ha ido manteniendo, e incluso reduciendo, aunque con un marcado efecto por la pandemia. Los datos de 2024 están infraestimados porque aún hay procesos abiertos. En este contexto, son continuas las críticas empresariales al abuso del absentismo, como a la supuesta existencia de “bajaciones”, en expresión del presidente de la asociación de autónomos ATA y vicepresidente de la patronal CEOE, Lorenzo Amor, a cuenta del mayor número de bajas los lunes y de altas los viernes. O el foco puesto sobre los “repetidores”, como denomina un estudio de la mutua Umivale a los trabajadores que tienen más de una ausencia por enfermedad en un año. Ciertos casos de abusos y de fraude existen, como en cualquier otra prestación o ayuda, indican varias fuentes del diálogo social, que insisten también en que es residual y piden no criminalizar a las personas enfermas. “No hay ningún elemento que nos lleve a pensar que hay un aumento del fraude”, explican fuentes del Ministerio de la Seguridad Social, que está analizando el alza en una mesa de negociación con las patronales y los sindicatos. Todos comparten su preocupación respecto al auge, que ha disparado los costes empresariales y de la Seguridad Social (quienes pagan las bajas), pero hay diferencias a la hora de abordar la cuestión. “Se está enfocando más desde la perspectiva económica, del coste, que desde el sanitario, y así no vamos a solucionar el problema, que es de salud”, considera Patricia Ruiz, secretaria de Salud Laboral de UGT. Fuentes de la patronal CEOE sostienen que “el problema es primero sanitario, de salud, pero nos genera un problema organizativo y económico enorme”. Por ello ponen el foco en solucionar la saturación del sistema sanitario y la falta de personal en la Seguridad Social, que asume las bajas a partir del año de duración. “Si una persona se tiene que curar en un mes, y lo hace en dos, no es normal”, denuncia la parte empresarial. No hay ningún elemento que nos lleve a pensar que hay un aumento en el fraude Ministerio de la Seguridad Social La cuestión es, ¿por qué están aumentando tanto las bajas por enfermedad de trabajadores? Hay que tener en cuenta que este auge no es exclusivo de España. Está ocurriendo también a nivel internacional, con aumentos en casi todos los países de la Unión Europea en la última década, como recoge el reciente Estudio socioeconómico de la evolución de la incapacidad temporal y la siniestralidad en España de Umivale Activa y el Instituto Valenciano de Investigaciones Económicas (Ivie), analizando microdatos de las encuestas de población de activa de cada país en Eurostat. !function(){"use strict";window.addEventListener("message",function(a){if(void 0!==a.data["datawrapper-height"]){var e=document.querySelectorAll("iframe");for(var t in a.data["datawrapper-height"])for(var r,i=0;r=e[i];i++)if(r.contentWindow===a.source){var d=a.data["datawrapper-height"][t]+"px";r.style.height=d}}})}(); España destaca como el tercer país de la UE con más trabajadores de baja laboral, tras Francia y Portugal, y también por su importante auge, al pasar de un 2% en 2014 a un 4,1% en 2022. Pero el crecimiento es generalizado –salvo las contadas excepciones de Alemania, Países Bajos, Luxemburgo y Bulgaria– y con muchos otros países con alzas muy abultadas: Malta, Estonia, Letonia, Chipre, Irlanda, Lituania, Croacia y Hungría, entre otros, también han duplicado aproximadamente sus registros. Salud mental y saturación sanitaria La dimensión internacional del fenómeno hace pensar que, más allá de los condicionantes nacionales –que los hay–, parecen existir causas transversales que explican este aumento en muchos países del mundo. Entre ellos, en la Seguridad Social destacan “las consecuencias de la pandemia”, cuya magnitud aún está por determinar, consideran. La COVID supuso un salto en las ausencias por enfermedad que ha dejado el nivel mucho más elevado que antes de la crisis sanitaria. Si miramos la evolución mes a mes, hemos pasado de entre 400.000 y 500.000 bajas mensuales antes de la pandemia a las 700.000-800.000 actuales. !function(){"use strict";window.addEventListener("message",function(a){if(void 0!==a.data["datawrapper-height"]){var e=document.querySelectorAll("iframe");for(var t in a.data["datawrapper-height"])for(var r,i=0;r=e[i];i++)if(r.contentWindow===a.source){var d=a.data["datawrapper-height"][t]+"px";r.style.height=d}}})}(); Por un lado, se analiza si la pandemia ha dejado un deterioro de la salud en ciertas patologías, como se está viendo de manera clara respecto a la salud mental. Patronal y sindicatos hablan de “problema de salud pública” en este ámbito y denuncian la “insuficiencia de recursos” del sistema sanitario público. “Después del COVID, la salud mental está muy mal, viene muchísima gente con ansiedad y otros problemas”, explica Amparo Naranjo Álvarez, médica de un centro de salud de Las Rozas y portavoz del sindicato médico Amyts, que reconoce la insuficiencia de recursos especializados para sus pacientes. “Psicólogos hay poquísimos en la Seguridad Social y la oferta es muy limitada, prácticamente se reduce a que te vea un psicólogo cada tres o cuatro meses. Eso no es una terapia psicológica, no es un control de la clínica de una persona con una patología psiquiátrica”, añade la médica de familia. Las ausencias por este motivo son más del doble que en 2016. Es la tercera patología que más ha aumentado sus incapacidades, según los datos a los que ha accedido elDiario.es, que permiten ver el diagnóstico de las bajas en grandes capítulos de CIE10, una clasificación internacional de enfermedades. !function(){"use strict";window.addEventListener("message",function(a){if(void 0!==a.data["datawrapper-height"]){var e=document.querySelectorAll("iframe");for(var t in a.data["datawrapper-height"])for(var r,i=0;r=e[i];i++)if(r.contentWindow===a.source){var d=a.data["datawrapper-height"][t]+"px";r.style.height=d}}})}(); Las bajas por salud mental en términos absolutos no suponen tantos procesos (+377.000) sobre los cuatro millones de aumento desde 2016. Pero suelen tener duraciones más prolongadas que otras patologías y suponen un motivo de preocupación por la suma de días de ausencia de los pacientes. En UGT alertan de la falta de especialistas en la sanidad pública, pero también de la escasísima prevención de los riesgos psicosociales en las empresas, a pesar de estar obligadas a ello. “Si hay tanta preocupación por este tema, los empresarios tienen mucho por hacer aquí y se solucionarían muchos problemas”, considera Patricia Ruiz. Además, el rastro de la pandemia se aprecia también de manera clara en el salto al alza de las “enfermedades respiratorias” y las “enfermedades infecciosas y parasitarias”, con casi 1,2 millones de bajas más en este periodo. Aquí se engloban por ejemplo las gripes y otros procesos infecciosos, como los intestinales, sobre los que todas las fuentes consultadas perciben un cambio social tras la COVID. Es decir, antes se iba a trabajar enfermo y con síntomas, pero tras la pandemia muchas personas han dejado de hacerlo. “Creo que la gente fue mucho más consciente de la cadena de transmisión. Que, evidentemente si vas al trabajo enfermo, luego van a caer los compañeros, y luego otros tantos y sus familias, que puede haber personas mayores, etc.”, sostiene Paulino Cubero, con una larga carrera como médico de familia y portavoz de la sociedad semFYC. El rastro de la pandemia también es clave en el auge de las patologías que más aumentan, que han triplicado sus bajas, con casi 800.000 procesos más en 2024 que en 2016: “Los síntomas, signos y resultados anormales de pruebas sin clasificar”. Los sanitarios contactados explican que esta categoría es “un cajón de sastre”. En él los médicos de Atención Primaria incluyen a muchos pacientes a la espera de que sus dolencias o patologías tengan nombre, una vez pasen por el especialista en cuestión. El problema es que la saturación del sistema sanitario demora las listas de espera y la realización de esas pruebas y sus tratamientos, lo que “está alargando mucho las bajas”, coinciden los médicos Amparo Naranjo y Paulino Cubero. Pedimos una resonancia, pero se la hacen dentro de seis meses. Y el hombre sigue mal porque a lo mejor tiene una hernia de disco no diagnosticada Amparo Naranjo, médica de familia “Hay gente que está mucho tiempo de baja porque no le hacen la resonancia o la ecografía que le tienen que hacer, y no están para trabajar. Pedimos una resonancia, pero se la hacen dentro de seis meses. Y el hombre sigue mal porque a lo mejor tiene una hernia de disco no diagnosticada”, pone como ejemplo Naranjo. Fuentes patronales y sindicales en la mesa de diálogo sobre incapacidad temporal de la Seguridad Social coinciden en señalar este como el principal motivo evitable del aumento de días de baja y de su “prolongación innecesaria”: la saturación del sistema sanitario. Las bajas de más de 365 días se han duplicado en estos años, destacan también en el Ministerio de la Seguridad Social. Estos procesos, aunque suponen solo el 2,4% del total, representan el 34% del total de días de baja, recoge el citado estudio de Umivale y el IVIE. Por ello, son muy relevantes en términos de coste económico, reconocía la mutua. “No hay suficientes médicos, tampoco para el control del INSS (Seguridad Social)”, insisten desde la CEOE, que pide que las mutuas tengan “un mayor papel” para solucionar este ‘tapón’ del sistema público, como ha ocurrido con el acuerdo social firmado para que agilicen pruebas y tratamientos en patologías traumatológicas. Casi dos años después, solo lo han suscrito tres comunidades (Baleares, Catalunya y Asturias). En los sindicatos reconocen el problema, pero muestran muchos recelos a la hora de dar más competencias a las mutuas. Estas, aunque se financian con dinero público y son colaboradoras de la Seguridad Social, también son organizaciones empresariales. “No son neutras, tienen objetivos de reducción de bajas, persiguen a la gente”, denuncia Carlos Bravo. “Si se les quiere dar más protagonismo, cambiemos su modelo, que se refuerce el control público, pero no pueden seguir siendo asociaciones empresariales”, considera el representante de CCOO. En la mutua Umivale engloban las bajas por salud mental y por “algias” (dolores) como patologías “más difícilmente objetivables” y siembran una sombra de duda de posibles abusos de los empleados. Sin embargo, reconocen que entre los autónomos “suponen prácticamente la misma proporción de jornadas perdidas (49%)”. El siguiente gráfico muestra cuánto ha contribuido cada enfermedad al aumento del número de bajas en cada grupo de edad. ¿Qué vemos? Que para los jóvenes las enfermedades respiratorias, infecciosas y las enfermedades dentro del “cajón de sastre” de síntomas sin clasificar suponen más de la mitad. Mientras, para los trabajadores con más edad contribuyen más al aumento las enfermedades musculares y de los huesos, que empeoran con el envejecimiento. !function(){"use strict";window.addEventListener("message",function(a){if(void 0!==a.data["datawrapper-height"]){var e=document.querySelectorAll("iframe");for(var t in a.data["datawrapper-height"])for(var r,i=0;r=e[i];i++)if(r.contentWindow===a.source){var d=a.data["datawrapper-height"][t]+"px";r.style.height=d}}})}(); Un contexto económico favorable: más trabajadores y menos paro Más allá de estas enfermedades, el aumento de las bajas es algo bastante generalizado entre las distintas patologías. La mayoría se ha incrementado con porcentajes por encima del 80% y, en muchos casos, venía produciéndose antes de la pandemia. Es decir, otros motivos explican también este incremento de las incapacidades, más allá de ese antes y después de la COVID. El gran aumento del empleo de los últimos años, hasta máximos históricos de casi 22 millones de trabajadores afiliados, empuja al alza los datos, aunque no explica el grueso del incremento. Si atendemos a la evolución de las bajas por cada 1.000 afiliados (para marginar los cambios en el empleo), se suaviza el incremento de los datos absolutos. Con una mirada mensual, hemos pasado de las 23 bajas por cada 1.000 afiliados en 2016 a las 36 bajas al mes por cada 1.000 afiliados en 2024. !function(){"use strict";window.addEventListener("message",function(a){if(void 0!==a.data["datawrapper-height"]){var e=document.querySelectorAll("iframe");for(var t in a.data["datawrapper-height"])for(var r,i=0;r=e[i];i++)if(r.contentWindow===a.source){var d=a.data["datawrapper-height"][t]+"px";r.style.height=d}}})}(); La mejoría del empleo, y en concreto la reducción del paro, está constatado que también aumentan el nivel de bajas, como recordaba recientemente en su informe anual el Banco de España. “Habría que interpretar si cuando hay bonanza económica se cogen más bajas de las debidas o si cuando no la hay se cogen menos de las necesarias. Esto es muy subjetivo, muchas veces nosotros ofrecemos la baja y el paciente la rechaza porque dice que tiene que ir trabajar”, valora el médico Paulino Cubero. En los sindicatos lo tienen claro: la precariedad es un obstáculo para ejercer derechos, por miedo a quedarse sin trabajo. Y no solo ha aumentado el empleo, sino que “el mercado de trabajo ha cambiado radicalmente” en España tras la reforma laboral, destacan en el Ministerio de la Seguridad Social. Con más empleo, pero también de “más calidad”, ante una reducción drástica de los contratos temporales, que se está plasmando también en mejores salarios, especialmente entre los sueldos más bajos. Esto también está repercutiendo en la factura final del coste de la incapacidad temporal que pagan las empresas y las arcas públicas. “De todo el aumento del gasto, casi la mitad, el 40% lo adjudicamos a la mejoría del mercado de trabajo”, cifran en el Ministerio de Elma Saiz. El Banco de España destaca también en su informe, que complementará con otro análisis en profundidad más adelante, que el repunte de las bajas ha sido generalizado según “el sector de actividad y la región” del país. El sector con más bajas laborales son las actividades sanitarias y de servicios sociales, con 1,3 millones de incapacidades en el último año y 655 bajas por cada 1.000 afiliados. Es también el que registra un mayor aumento en el periodo analizado, del 76%. Si atendemos a los incrementos, le siguen el trabajo del hogar, con un 72% más de ausencias, y la Administración Pública, con un 66%. La mayoría de actividades registran incrementos notables, por encima del 50%. !function(){"use strict";window.addEventListener("message",function(a){if(void 0!==a.data["datawrapper-height"]){var e=document.querySelectorAll("iframe");for(var t in a.data["datawrapper-height"])for(var r,i=0;r=e[i];i++)if(r.contentWindow===a.source){var d=a.data["datawrapper-height"][t]+"px";r.style.height=d}}})}(); Por comunidades autónomas, el crecimiento es muy similar en todos los territorios en función de su nivel de trabajadores. Todas ellas tienen incrementos entre el 40% y el 60%. !function(){"use strict";window.addEventListener("message",function(a){if(void 0!==a.data["datawrapper-height"]){var e=document.querySelectorAll("iframe");for(var t in a.data["datawrapper-height"])for(var r,i=0;r=e[i];i++)if(r.contentWindow===a.source){var d=a.data["datawrapper-height"][t]+"px";r.style.height=d}}})}(); Aunque el aumento de las bajas es bastante similar en todo el territorio, la incidencia del número de incapacidades temporales por trabajador es mucho mayor en algunas zonas específicas. En el mapa se ve la tasa de bajas iniciadas en 2024 por cada 1.000 afiliados. ¿Cuáles destacan? Catalunya, Euskadi, Navarra, Guadalajara o Canarias. !function(){"use strict";window.addEventListener("message",function(a){if(void 0!==a.data["datawrapper-height"]){var e=document.querySelectorAll("iframe");for(var t in a.data["datawrapper-height"])for(var r,i=0;r=e[i];i++)if(r.contentWindow===a.source){var d=a.data["datawrapper-height"][t]+"px";r.style.height=d}}})}(); A la espera de ese análisis más detallado, el Banco de España ya ha señalado que el hecho de que el repunte de las bajas haya sido tan generalizado “sugiere la prevalencia de determinantes comunes que afectan a todos los trabajadores de forma relativamente similar”. Un mercado laboral más envejecido y más bajas de jóvenes Uno de los factores clave, transversal y de fondo, señala al envejecimiento de la población. No solo hay más gente trabajando, sino que cada vez es más mayor. Debido a una pirámide poblacional con menos jóvenes y al progresivo retraso de la edad de jubilación, los afiliados de más de 50 años han pasado de representar el 29% de los trabajadores en 2016 al 35% en 2024. ¿Se nota esto en las bajas? Sí. Es relevante porque la salud tiende a deteriorarse con la edad, recuerda el Banco de España, y porque los procesos de baja suelen ser de mayor duración y gravedad. En términos absolutos, el grupo de personas de 56 a 65 años es uno de los que más ha incrementado sus bajas por enfermedad y son los que tienen incapacidades más largas, de media 60 días. !function(){"use strict";window.addEventListener("message",function(a){if(void 0!==a.data["datawrapper-height"]){var e=document.querySelectorAll("iframe");for(var t in a.data["datawrapper-height"])for(var r,i=0;r=e[i];i++)if(r.contentWindow===a.source){var d=a.data["datawrapper-height"][t]+"px";r.style.height=d}}})}(); Las ausencias por enfermedad de los trabajadores más mayores explica gran parte del incremento de las “jornadas perdidas por absentismo” que denuncian habitualmente mutuas y patronales. Según el informe de Umivale Activa y el Ivie, y que ha analizado todos los procesos de incapacidad temporal 2016 a 2023, “el grupo de trabajadores de 50 años o más explica el 70% del incremento del indicador”. Las cifras por grupos de edad nos revelan otras dos cuestiones relevantes. La primera: que el auge de las bajas laborales va más allá de las personas mayores. Es generalizado, con porcentajes elevados (entre el 50% y el 88%) en todos los grupos. Y la segunda: que los jóvenes son el grupo de población en el que más han crecido las bajas por enfermedad común, tanto en términos absolutos como relativos. Eso sí, sus ausencias son las más cortas. “Los jóvenes vienen mucho más a por la baja que antes”, afirma la doctora Amparo Naranjo Álvarez, con 60 años y una larga trayectoria en la consulta. Coincide el médico de familia Paulino Cubero, portavoz de semFYC, que recuerda que “cada generación tiene sus condicionantes”. “La gente más joven ahora creo que no aguanta lo que aguantábamos antes. Por una parte, está bien porque en nuestra generación hemos ido todos muy enfermos a trabajar”, considera la doctora Naranjo Álvarez, que por otra parte cree que hay casos donde “se acude a la primera de cambio a por una incapacidad al médico”. Los datos muestran la brecha generacional: entre los trabajadores más jóvenes, suben más las bajas por “síntomas, signos y resultados de pruebas anormales sin clasificar” (vinculados al colapso del sistema sanitario) y las relacionadas con la salud mental, tal y como se ve en el siguiente gráfico. !function(){"use strict";window.addEventListener("message",function(a){if(void 0!==a.data["datawrapper-height"]){var e=document.querySelectorAll("iframe");for(var t in a.data["datawrapper-height"])for(var r,i=0;r=e[i];i++)if(r.contentWindow===a.source){var d=a.data["datawrapper-height"][t]+"px";r.style.height=d}}})}(); Fuentes de la Seguridad Social destacan un “hecho diferencial” de los jóvenes en los últimos años: la estabilidad de sus contratos. Tras la reforma laboral de 2022, los trabajadores temporales se han desplomado y, especialmente entre los jóvenes, pasando de más del 55% al 23,5% entre los menores de 30 años. “Esto también es relevante”, analizan en el ministerio de Elma Saiz, ya que la precariedad impide en muchas ocasiones ejercer ciertos derechos, como faltar al trabajo en caso de enfermedad. “No es lo mismo tener un contrato temporal, que no sabes si te van a renovar, y afrontar una precariedad absoluta a tener un contrato indefinido. La posición es distinta”, subrayan. !function(){"use strict";window.addEventListener("message",function(a){if(void 0!==a.data["datawrapper-height"]){var e=document.querySelectorAll("iframe");for(var t in a.data["datawrapper-height"])for(var r,i=0;r=e[i];i++)if(r.contentWindow===a.source){var d=a.data["datawrapper-height"][t]+"px";r.style.height=d}}})}(); Para algunas patronales y mutuas, este alza de las bajas entre los jóvenes refleja supuestos abusos. “Es inexplicable”, ha denunciado por ejemplo la Asociación Española de Distribuidores, Autoservicios y Supermercados (Asedas). “En teoría, las personas a cierta edad podemos tener más problemas de salud que los más jóvenes”, afirmó su director general en una rueda de prensa sobre absentismo. En cambio, desde la patronal CEOE reconocen a elDiario.es que hay un “problema muy grave” con la salud mental de los jóvenes. Esto se ha reflejado también en un aumento de suicidios hasta 2022, que ha remitido en los dos últimos años. Por sexos, las bajas aumentan entre hombres y mujeres, aunque algo más en el caso de las trabajadoras, que tienen tradicionalmente más ausencias por enfermedad, tanto entre asalariadas como en trabajadoras autónomas. !function(){"use strict";window.addEventListener("message",function(a){if(void 0!==a.data["datawrapper-height"]){var e=document.querySelectorAll("iframe");for(var t in a.data["datawrapper-height"])for(var r,i=0;r=e[i];i++)if(r.contentWindow===a.source){var d=a.data["datawrapper-height"][t]+"px";r.style.height=d}}})}(); El director general de Salud Pública, Pedro Gullón, enfoca el análisis “desde lo colectivo” y con mirada larga. “En los últimos años hemos vivido cambios en salud importantes. Los efectos de la crisis de 2008, la pandemia o el cambio climático y todo lo que se asocia a ello, han generado unos cambios en los determinantes sociales de la salud”, argumenta. Y recuerda que “las condiciones que generan salud y enfermedad” son muy variadas, como “las políticas económicas, sociales, la desigualdad, cómo son nuestros barrios, los contextos ambientales…” Gullón considera además que se están dando ciertos cambios culturales. “Procesos que podrían ser bajas por incapacidad temporal y en los que la gente continuaba trabajando ahora se visibilizan. Es decir, existe también un cambio por el cual parte de los procesos de salud que tendrían que generar una incapacidad temporal, ahora al fin lo generan”, considera. Carmen, de 34 años, ha estado de baja en dos ocasiones en el último año, durante un par de meses, debido a dos operaciones quirúrgicas por una enfermedad. “Me ha pesado mucho la culpa, he reflexionado mucho sobre ello. No hay una presión externa en mi caso para incorporarme, pero se siente una presión como adquirida, por la falta de recursos cuando las bajas no se cubren, te sientes responsable sobre el trabajo, que cargas sobre tus compañeros... Es una presión indirecta”, reflexiona. “Una baja no son vacaciones, sino un proceso de curación y recuperación”, añade. En este contexto de culpa y con discursos constantes que denuncian el “absentismo”, reconoce que se incorporó en cuanto pudo, “incluso teniendo la posibilidad de prolongar” un poco más el reposo. Sanitarios y sindicatos advierten precisamente del peligro de estigmatizar a las personas por el simple hecho de enfermar, algo que no está en su mano y ya les está perjudicando en sus vidas. “No hay que estar de baja ni un día más de lo necesario, pero añadimos que tampoco ni un día menos”, subraya Carlos Bravo (CCOO). El catedrático de Economía y presidente del Consejo Económico y Social (CES), Antón Costas, pidió recientemente a los empresarios cautela y actuar con “bisturí” en esta materia. “Mi preocupación es que desde el ámbito de las empresas se quiere entrar en este tema a martillazos, por así decirlo. Y creo que es un tema que hay que conocer muy bien los datos, de microcirugía, para saber qué hay detrás. De lo contrario podríamos tener la tentación de responder a este aumento, que en principio no es bueno, con el estilo de hacer políticas que siempre es muy malo en un país: cuando la motivación de hacer algo se adelanta a la comprensión de ese algo. Los resultados acostumbran a ser malos”, advirtió Costas.