Varför regeringen anser att Marocko inte ligger bakom Ceuta-krisen
Styrelsen berömmer återigen samarbetet med grannlandet, men Sumars ministrar erkänner tvivel om deras agerande i den irreguljära korsningen av mer än 72 000 människor. Regeringen och PP är överens om att uppmana till "lugn" i Ceuta medan Vox hetsar till rasistiskt våld. Batteriet av parlamentariska framträdanden från regeringsmedlemmar angående migrationskrisen i Ceuta har återigen avslöjat det slutna försvaret av den verkställande makten - med nyanser i fallet med minoritetspartnern Sumar - av Marockos roll, som vid alla tidpunkter har undvikit att hålla ansvaret för korsningen den 30 och 31 juli av minst 72 000 människor till den autonoma staden.
I fredags hänvisade utrikesminister José Manuel Albares återigen till den "permanenta dialogen" med grannlandet, "nödvändig" för att den stora majoriteten av migranterna snabbt ska kunna återvända dagen efter deras ankomst. Och inrikesministern Fernando Grande-Marlaska har hyllat det "uthålliga och effektiva" samarbetet med Marocko. Presidentskapets minister, Félix Bolaños, var ännu mer specifik dagen innan. "Det finns inga bevis för att Marocko har lett eller främjat det massiva inresan av människor vid Ceuta-gränsen den 30 och 31 juli," sa Bolaños då och anklagade högern och extremhögern för att "respektera" den alawitiska regimen.
Andra statliga källor uttrycker sig i liknande termer privat. "Det kan vara Marocko, jag utesluter det inte helt, men det passar inte alls med tidigare kriser och vi har inte heller ett enda bevis för att det var dem", säger en av dessa källor. "Det finns inte ett enda bevis som pekar i den riktningen, snarare tvärtom", säger en annan. Denna andra bekräftar att landet har använt gränsen som ett diplomatiskt vapen tidigare, men försäkrar att det i sådana fall deklarerar det öppet. Detta är vad som hände 2021, med episoden av sjukhusvistelsen i Spanien av ledaren för Polisariofronten, Brahim Ghali. "Under den krisen tog de inte ens upp vår telefon i timmar.
Och när de gjorde det var det för att berätta varför det hade hänt", minns källan. Marockanska diplomater relaterade det öppet till mottagandet av denna Polisario-ledare i Spanien, både offentligt och privat. "Marocko säger alltid vad det vill", tillägger han. Sedan uttryckte den marockanska ambassadören Karima Benyaich det rakt ut: "Handlingar har konsekvenser." Utöver det faktum att Marocko förnekar sitt ansvar för det inträffade – till skillnad från vid tidigare tillfällen då man tog på sig ansvaret – finns det andra faktorer som i regeringens ögon tyder på att det inte var dem. "Datumet stämmer inte: samtidigt som kungen håller ett tal som talar om moderniseringen av Marocko, flyr hans folk landet?
Det är en katastrofal bild", resonerar de i Executive, där de menar att episoden "representerar internt slitage" för den alawitiska monarkin, oavsett hur mycket information som inte flödar fritt genom pressen. "Det är särskilt känsligt för dem, särskilt för minderåriga; de är deras barn", hävdar en annan källa. "Vad de säger till oss är att de vill att de ska återvända till Marocko och de gör allt för att det ska hända", betonar han. Det var koordinaterna för José Manuel Albares framträdande på kongressen, som ville fokusera på det politiska utnyttjandet av tredjeländer och högerextrema krafter. Han var mycket kritisk till Italiens reaktion och dess beslut att återupprätta gränskontroller – "en orättfärdig förolämpning av det spanska folkets värdighet" – och mot Danmark.
Också med galaxen i nätverk av den "reaktionära internationella" och dess amerikanska terminaler, med uttryckligt omnämnande av ägaren till X, Elon Musk, men inte Donald Trump, som också spred invasionens bluff. "Det är ingen slump att mellan den 27 juli och 10 augusti var nära 40 % av samtalet om detta ämne på det sociala nätverket X på engelska", halkade han. Kronologi för ett viralt överklagande Albares beskrev kronologin för framstegen i nätverk som sammanställts av Foreign Affairs, från den första informationen som översattes till arabiska den 8 juli, dagen för publiceringen av Högsta domstolens avgörande som absolut lade in sitt veto mot omedelbar återvändande av dem som kommer in på spanskt territorium sjövägen. Det datumet går in och den 27 juli "aktiveras en redan existerande digital infrastruktur för människohandel som upptäckte en möjlighet." Spridningen avancerar, redan förvrängd, från den 28 juli, med videon på två kvinnor som lyckas simma över.
Omedelbart registreras 1,4 miljoner visningar, och när de väl förstärkts av "marockansk press och influencers", uppskattas det att 30 miljoner visningar kan nå, enligt ministeriets studie. Den 30 juli inträffar "explosiv digital aktivitet", förklarade Albares. Donald Trumps meddelande visas den 31.
Både Albares och Marlaska fokuserade på två faktorer som, enligt deras åsikt, visar på marockansk god tro. Dels anläggningarna för smidigt och ordnat återvändande av de allra flesta som kommit in (90 % av de runt 72 000, enligt Inrikeschefen). Å andra sidan, misslyckandet med nästa uppmaning för irreguljär korsning, som tillkännagavs på nätverken den 15 augusti, men som till slut kvävdes av samarbete från grannlandet. "Kontrolleffekten var sociala nätverk och högsta domstolens dom", hävdar en av regeringskällorna. "Straffet är oansvarigt, de kan inte tillämpa samma kriterier på Ceuta som på Barajas immigrationspolisstation.
Beviset finns i den lösning som har getts, det att sätta ett rep med några bojar, vilket inofficiellt överfördes till oss av Högsta domstolen själv", hävdar han. Resolutionen, som publicerades den 8 juli, utfärdades av den kontroversiella-administrativa kammaren och hade som sin talare Fernando Román, tidigare utrikesminister för justitie under Mariano Rajoy när Alberto Ruiz-Gallardón var minister, minns samma källor. Presidenten för den femte sektionen, som skrev meningen, är Carlos Lesmes, den tidigare generaldirektören för justitie med José María Aznar och senare ordförande för det allmänna rådet för rättsväsendet, återigen med Rajoy, tillägger de.
Tvivel om marockanska handlingar kvarstår dock inom regeringen. Även om hon på onsdagen stängde raden med majoritetsavhandlingen i styrelsen och hennes offentliga avvikelser nu är begränsade till informationsnivån från CNI, bad försvarsminister Margarita Robles initialt Marocko att undersöka vad som hände "till slutet". Sumars ministrar är dock fortfarande misstänksamma mot marockanska handlingar.
Hälsochefen, Mónica García, gjorde det i fredags i en intervju med elDiario.es. "Det gjordes ett försök att destabilisera landet, som om vi öppnar fokus går bortom vår egen gräns och där det också är uppenbart att Marocko har ett ansvar [...] Det har helt klart ankare med den där internationella högerextrema rörelsen och uppenbarligen med Trump, Netanyahu och Marocko", uttryckte han. Denna kritiska hållning hade redan visats en vecka efter krisens utbrott av ungdomsminister Sira Rego: "Det är obegripligt att 70 000 människor flyttar utan att Marocko vet något."
Originalkälla
Publicerad av elDiario.es
28 august 2026, 21:45
Denna artikel har översatts automatiskt från spanska. Klicka på länken ovan för att läsa originaltexten.
Visa originaltext (spanska)
Rubrik
Por qué el Gobierno piensa que Marruecos no está detrás de la crisis de Ceuta
Beskrivning
El Ejecutivo vuelve a alabar la colaboración con el país vecino, pero los ministros de Sumar admiten dudas sobre su actuación en el cruce irregular de más 72.000 personasEl Gobierno y el PP coinciden en pedir “calma” en Ceuta mientras Vox azuza la violencia racista La batería de comparecencias parlamentarias de miembros de Gobierno a cuenta de la crisis migratoria de Ceuta ha vuelto a poner de manifiesto la defensa cerrada del Ejecutivo —con matices en el caso del socio minoritario, Sumar— del papel de Marruecos, al que en todo momento ha evitado responsabilizar del cruce los días 30 y 31 de julio de al menos 72.000 personas a la ciudad autónoma. El viernes, de nuevo, el titular de Exteriores, José Manuel Albares, se ha referido al “diálogo permanente” con el país vecino, “esencial” para el rápido retorno de la gran mayoría de los migrantes al día siguiente de su llegada. Y el de Interior, Fernando Grande-Marlaska, ha alabado la colaboración “sostenida y eficaz” con Marruecos. Aún más taxativo se mostró la víspera el ministro de Presidencia, Félix Bolaños. “No existe ninguna evidencia de que Marruecos haya liderado o haya impulsado la entrada masiva de personas en la frontera de Ceuta el 30 y 31 de julio”, dijo entonces Bolaños, que acusó a la derecha y la extrema derecha de “faltar al respeto” al régimen alauí. En términos similares se expresan en privado otras fuentes del Gobierno. “Podría ser Marruecos, no lo descarto completamente, pero no cuadra en absoluto con crisis anteriores ni tampoco tenemos una sola prueba que demuestre que han sido ellos”, dice una de estas fuentes. “No hay una sola prueba que apunte en esa dirección; más bien al contrario”, dice otra. Esta segunda afirma que el país ha empleado la frontera como arma diplomática en el pasado, pero asegura que, en tales casos, lo declara abiertamente. Fue lo que pasó en 2021, con el episodio de la hospitalización en España del líder del Frente Polisario, Brahim Ghali. “En aquella crisis, durante horas ni siquiera nos cogieron el teléfono. Y cuando lo hicieron, fue para decirnos por qué había ocurrido”, recuerda la fuente. Los diplomáticos marroquíes lo relacionaban abiertamente con la acogida en España a este líder del Polisario, tanto en público como en privado. “Marruecos siempre dice lo que quiere”, añade. Entonces la embajadora de Marruecos, Karima Benyaich, lo expresó con rotundidad: “Los actos tienen consecuencias”. Más allá de que Marruecos niegue su responsabilidad en lo ocurrido –a diferencia de en anteriores ocasiones, cuando lo reivindicaba– hay otros factores más que, a ojos del Gobierno, apuntan a que no han sido ellos. “La fecha no cuadra: ¿al mismo tiempo que el rey está dando un discurso hablando de la modernización de Marruecos, su gente [está] escapando del país? Es una imagen nefasta”, razonan en el Ejecutivo, donde creen que el episodio “supone un desgaste interno” para la monarquía alauí por mucho que la información no fluya libremente por la prensa. “Es especialmente delicado para ellos, especialmente por los menores; son sus hijos”, argumenta otra fuente. “Lo que nos dicen es que quieren que vuelvan a Marruecos y están haciendo todo lo posible para que así sea”, recalca. Por estas coordenadas se movió la comparecencia en el congreso de José Manuel Albares, que quiso centrarse en el aprovechamiento político de terceros países y fuerzas de ultraderecha. Fue muy crítico con la reacción de Italia y su decisión de restablecer controles fronterizos —“un agravio injustificable a la dignidad de los españoles”— y con Dinamarca. También con la galaxia en redes de la “internacional reaccionaria” y sus terminales estadounidenses, con mención expresa al dueño de X, Elon Musk, pero no a Donald Trump, que también propagó el bulo de la invasión. “No es casualidad que entre el 27 de julio y el 10 de agosto cerca del 40% de la conversación sobre este tema en la red social X fuera en inglés”, deslizó. Cronología de un llamamiento viral Albares detalló la cronología del avance en redes recopilada por Exteriores, desde las primeras informaciones traducidas al árabe el 8 de julio, el día de publicación de la sentencia del Supremo que vetó absolutamente la devolución en caliente de los que penetran en territorio español por vía marina. Entra esa fecha y el 27 de julio, “se activa una infraestructura digital preexistente de tráfico de personas que detectó una oportunidad”. La difusión avanza, ya deformada, a partir del 28 de julio, con el vídeo de dos mujeres que logran cruzar a nado. En seguida se registran 1,4 millones de visualizaciones, y una vez amplificado por “prensa e influencers marroquíes”, se estima que pueden llegar 30 millones de visualizaciones, según el estudio del ministerio. El 30 de julio “se produce una actividad digital explosiva”, detalló Albares. El mensaje de Donald Trump aparece ya el 31. Tanto Albares como Marlaska incidieron en dos factores que, a su entender, evidencian la buena fe marroquí. De un lado, las facilidades para el retorno ágil y ordenado de la gran mayoría de los que habían entrado (el 90% de los en torno a 72.000, según el titular de Interior). Del otro, el fracaso del siguiente llamamiento al cruce irregular, anunciado en redes para el 15 de agosto, pero finalmente sofocado con cooperación del país vecino. “El efecto llamada fueron las redes sociales y la sentencia del Supremo”, argumenta una de las fuentes gubernamentales. “La sentencia es irresponsable, no pueden aplicar a Ceuta el mismo criterio que a la comisaría de extranjería de Barajas. La prueba está en la solución que se ha dado, lo de poner una cuerda con unas boyas, que nos la transmitió el propio Supremo de forma extraoficial”, alega. La resolución, publicada el 8 de julio, la dictó la Sala de lo Contencioso-Administrativo y tuvo como ponente a Fernando Román, ex secretario de Estado de Justicia con Mariano Rajoy cuando era ministro Alberto Ruiz-Gallardón, recuerdan las mismas fuentes. El presidente de la Sección Quinta, que redactó la sentencia, es Carlos Lesmes, el exdirector general de Justicia con José María Aznar y después presidente del Consejo General del Poder Judicial, de nuevo con Rajoy, añaden. Las dudas sobre la actuación marroquí persisten, no obstante, en el seno del Gobierno. Aunque el miércoles cerró filas con la tesis mayoritaria en el Ejecutivo y sus discrepancias públicas se limitan ahora al grado de información facilitado por el CNI, la ministra de Defensa, Margarita Robles, pidió en un primer momento a Marruecos que investigase lo sucedido “hasta el final”. Los ministros de Sumar, no obstante, mantienen la sospecha sobre la actuación marroquí. Lo hizo este mismo viernes la titular de Sanidad, Mónica García, en una entrevista con elDiario.es. “Hubo un intento de desestabilización del país, que si abrimos el foco va más allá de nuestra propia frontera y en el cual es evidente también que Marruecos tiene una responsabilidad [...] Tiene claramente anclajes con esa ultraderechización internacional y obviamente con Trump, Netanyahu y Marruecos”, expresó. Esa postura crítica ya la había mostrado una semana después del estallido de la crisis la ministra de Juventud, Sira Rego: “Es incomprensible que 70.000 personas se muevan sin que Marruecos supiera algo”.