USA lämnar Islamabad utan att nå en överenskommelse med Iran: "Det är vårt slutgiltiga erbjudande. Vi får se om iranierna accepterar det"
Den amerikanske vicepresidenten försäkrar att Teheran har vägrat att acceptera de villkor som har presenterats för det, inklusive åtagandet att utveckla kärnvapen Ormuz, en källa till oenighet mellan USA och Iran i de första fredssamtalen. Maratondagen för förhandlingarna i Islamabad har avslutats utan en överenskommelse mellan Iran och USA. Efter fem på morgonen på söndagen i Pakistan dök vicepresident JD Vance, som ledde den amerikanska delegationen, upp på Serena Hotel för att meddela att han återvänder till Washington. "Vi återvänder till USA utan att nå en överenskommelse," meddelade Vance och påpekade att detta är "dåliga nyheter, värre för Iran än för USA." För sin del noterade Mohammad Bagher Ghalibaf, talman för det iranska parlamentet, som deltog i samtalen i Islamabad, på det sociala nätverket "USA har förstått vår logik och principer.
Nu är det dags för det att bestämma sig för om det kan tjäna vårt förtroende eller inte", kommenterade Ghalibaf på X. Samtidigt, i ett kort framträdande där han bara accepterade våra frågor i ett fåtal, har vi bara accepterat våra frågor. linjer är, i vilka saker vi är villiga att göra eftergifter och i vilka saker vi inte är villiga att göra eftergifter." Enligt Vance, trots att de "förhandlat i god tro" har iranierna "bestämt sig för att inte acceptera våra villkor." "Vi går härifrån med ett mycket enkelt förslag, en metod för att förstå det som är vårt bästa sluterbjudande. Vi får se om iranierna accepterar det", betonade Vance till media.
Nästan parafraserande av samma ord som redan hade hörts under förhandlingarna före attacken den 28 februari, har vicepresidenten insisterat på kärnkraftsfrågan som huvudstridspunkten: "Poängen är att vi måste se ett bekräftande åtagande att de inte kommer att söka verktyg som gör det möjligt för dem att snabbt utveckla ett kärnvapen." Oavsett deras varaktighet har samtalen förmedlat av Pakistan utgjort en historisk händelse: det var det första mötet på hög nivå ansikte mot ansikte mellan amerikanska och iranska tjänstemän sedan den islamiska revolutionen 1979 ställde de två länderna mot varandra i nästan ett halvt sekel. Resultatet av samtalen är inte förvånande, med tanke på att skyddet för att de skulle äga rum var nästan lika knappt som hoppet om att vapenvilan skulle pågå under de överenskomna två veckorna. Några timmar innan Vance verkade meddela att ingen överenskommelse hade nåtts, försäkrade USA:s president Donald Trump innan avresan till Miami att han inte brydde sig om en överenskommelse nåddes. "Vi har vunnit oavsett vad", sa Trump vid foten av helikoptern. "Vi har besegrat dem militärt", insisterade han.
Den amerikanska sidans hemlighet har rådt under de 20 timmarna av samtal, även om iranska diplomater gradvis har läckt ut detaljer om hur diskussionerna fortskred. Initiala rapporter från iranska medier antydde redan att båda sidor hade nått ett dödläge, särskilt när det gäller Hormuzsundet. Även om USA insisterar på att dess huvudsakliga mål är det iranska kärnkraftsprogrammet, ligger den verkliga angelägenheten i att blockera sundet.
Stängningen av den maritima passagen genom vilken 20 % av den globala oljan cirkulerar har skjutit i höjden priset på råolja och har skakat den globala ekonomin. Källor i den iranska delegationen hade sagt till Al Jazeera att USA:s krav på sundet var för "ambitiösa". I sin 10-punktsplan ber ayatollorna att få kontrollera Hormuz, medan Washington i det amerikanska förslaget bara nämnde begäran om att återöppna havspassagen.
Som en ytterligare återspegling av intressekrocken som äger rum i rummet på Serena Hotel, skickade den amerikanska militären och iranska styrkorna tvärmeddelanden om situationen i Hormuz. Efter att Trump hade försäkrat i Truth Social att USA:s militär hade börjat "rensa Hormuzsundet som en tjänst för länder runt om i världen", rapporterade den amerikanska militärens centralkommando (CENTCOM) att två örlogsfartyg hade korsat det på lördagsmorgonen för första gången sedan konflikten började. Men CENTCOMs version ifrågasattes snabbt av Iran.
Talesmannen för Khatam al-Anbiyas centrala högkvarter för den iranska armén gjorde ett uttalande där han starkt förnekade fakta. "CENTCOM-befälhavarens påstående om att amerikanska fartyg närmar sig och går in i Hormuzsundet avvisas kategoriskt", sade talespersonen. Och han påpekade att: "Initiativet för passage och förflyttning av vilket fartyg som helst ligger i händerna på de väpnade styrkorna i den islamiska republiken Iran." Medan båda sidor förhandlat om hur konflikten ska avslutas har Israel fortsatt att sätta vapenvilan på spel med sina attacker mot södra Libanon, senast på lördagen. Tel Aviv har anslutit sig till den två veckor långa vapenvilan som USA meddelat och sedan i onsdags har de inte inlett attacker mot Iran, men det har fortsatt att drabba grannlandet, där det på en enda dag dödade mer än 300 människor och lämnade mer än 1 000 skadade i en våg av bombningar.
Långt ifrån att lugna spänningarna lovade Israels premiärminister Benjamin Netanyahu i ett inlägg på X på lördagen att den militära kampanjen mot Iran "inte är över." "Vi träffade dem, och vi har fortfarande mer att göra", sa Netanyahu i videon, där han också hängde medaljen för de "historiska landvinningarna" under de senaste 40 dagarna av krig. Israels ståndpunkt understryker än en gång de skillnader i intressen med USA som redan har dykt upp under de sex veckorna av kampanjen i Mellanöstern. Faktum är att upphörandet av fientligheterna mot Libanon har varit ytterligare en stridspunkt mellan de båda delegationerna.
Enligt iranska statliga medier har Teheran lyckats få en slags garanti från USA att Israel kommer att minska sina attacker mot arablandet. Men Vance har inte kommenterat saken och det har inte kommit någon bekräftelse från USA:s sida.
Originalkälla
Publicerad av elDiario.es
12 april 2026, 08:01
Denna artikel har översatts automatiskt från spanska. Klicka på länken ovan för att läsa originaltexten.
Visa originaltext (spanska)
Rubrik
EEUU abandona Islamabad sin llegar a un acuerdo con Irán: “Es nuestra oferta final. Veremos si los iraníes lo aceptan”
Beskrivning
El vicepresidente estadounidense asegura que Teherán ha rechazado aceptar los términos que se le han presentado, incluido el compromiso de desarrollar armas nuclearesOrmuz, fuente de discordia entre Estados Unidos e Irán en las primeras conversaciones de paz La maratoniana jornada de negociaciones en Islamabad ha concluido sin un acuerdo entre Irán y Estados Unidos. Pasadas las cinco de la madrugada del domingo en Pakistán, el vicepresidente JD Vance, que lideraba la delegación estadounidense, ha comparecido en el Hotel Serena para comunicar que regresaba a Washington. “Volvemos a Estados Unidos sin llegar a un acuerdo”, ha anunciado Vance, que ha puntulizado que se trata de “una mala noticia, peor para Irán que para EEUU”. Por su parte, Mohammad Bagher Ghalibaf, presidente del Parlamento iraní, que participó en las conversaciones en Islamabad, ha apuntado en la red social X que aunque “antes de las negociaciones, enfatizamos que tenemos la buena fe y la voluntad necesarias, pero debido a las experiencias de las dos guerras anteriores, no confiamos” en Estados Unidos, sin embargo “mis colegas han presentado iniciativas constructivas, pero en última instancia la otra parte fue incapaz de ganarse la confianza de la delegación iraní durante esta sesión de negociaciones”. “Estados Unidos ha comprendido nuestra lógica y principios. Ahora es el momento de que decida si puede ganarse nuestra confianza o no”, ha comentado Ghalibaf en X . Mientras, en una escueta comparecencia donde solo ha aceptado unas pocas preguntas, Vance ha insistido en que “hemos dejado muy claro cuáles son nuestras líneas rojas, en qué cosas estamos dispuestos a hacerles concesiones y en qué cosas no estamos dispuestos a hacer concesiones”. Según Vance, a pesar de haber “negociado de buena fe”, los iraníes “han decidido no aceptar nuestros términos”. “Nos vamos de aquí con una propuesta muy simple, un método de entendimiento que es nuestra mejor oferta final. Veremos si los iraníes lo aceptan”, ha subrayado Vance ante los medios. Casi parafraseando las mismas palabras que ya se habían oído durante las negociaciones previas al ataque del 28 de febrero, el vicepresidente ha insistido en la cuestión nuclear como principal punto de discordia: “La cuestión es que necesitamos ver un compromiso afirmativo de que no buscarán herramientas que les permitan desarrollar rápidamente un arma nuclear”. Más allá de su duración, las conversaciones mediadas por Pakistán han constituido un hecho histórico: ha sido la primera reunión cara a cara de alto nivel entre oficiales de Estados Unidos e Irán desde que la revolución islámica de 1979 enfrentó a los dos países durante casi medio siglo. El resultado de las conversaciones no resulta sorprendente, dado que los auspicios para que se llegaran a producir eran casi tan escasos como la esperanza de que el alto el fuego dure las dos semanas pactadas. Horas antes de que Vance compareciera para anunciar que no se había logrado ningún entendimiento, el presidente estadounidense Donald Trump aseguraba antes de irse a Miami que no le importaba si se llegaba a un acuerdo. “Hemos ganado pase lo que pase”, decía Trump a los pies del helicóptero. “Les hemos derrotado militarmente”, insistía. El hermetismo de la parte estadounidense ha imperado a lo largo de las 20 horas de conversaciones, aunque los diplomáticos iraníes han ido filtrando a cuentagotas detalles de cómo avanzaban las discusiones. Las informaciones iniciales de los medios iraníes ya apuntaban a que ambas partes habían llegado a un punto muerto, en especial por lo que respecta al estrecho de Ormuz. A pesar de que Estados Unidos insiste en que su principal objetivo es el programa nuclear iraní, la urgencia real se sitúa en el bloqueo del estrecho. El cierre del paso marítimo por donde circula el 20% del petróleo global ha disparado el precio del crudo y ha sacudido la economía global. Fuentes de la delegación iraní habían señalado a Al Jazeera que las demandas de Estados Unidos sobre el estrecho eran demasiado “ambiciosas”. En su plan de 10 puntos, los ayatolás piden controlar Ormuz, mientras que en la propuesta estadounidense, Washington solo mencionaba la petición de reabrir el paso marítimo. En un reflejo más del choque de intereses que se producía en la sala del Hotel Serena, el ejército estadounidense y las fuerzas iraníes enviaban mensajes cruzados sobre la situación de Ormuz. Después de que Trump hubiera asegurado en Truth Social que el ejército de Estados Unidos había empezado a “despejar el estrecho de Ormuz como un favor a países de todo el mundo”, el Comando Central del ejército estadounidense (CENTCOM) informaba que dos buques de guerra lo habían cruzado el sábado por la mañana por primera vez desde que empezó el conflicto. Pero la versión del CENTCOM fue rápidamente contestada por Irán. El portavoz del Cuartel General Central Khatam al-Anbiya del ejército iraní emitió un comunicado en el que negaba rotundamente los hechos. “La afirmación del comandante del CENTCOM sobre la aproximación y entrada de buques estadounidenses en el estrecho de Ormuz es categóricamente rechazada”, decía el portavoz. Y puntualizaba que: “La iniciativa para el paso y movimiento de cualquier embarcación está en manos de las Fuerzas Armadas de la República Islámica de Irán”. Mientras ambas partes negociaban sobre cómo poner fin al conflicto, Israel ha seguido poniendo en riesgo el alto el fuego con sus ataques al sur del Líbano, el último el mismo sábado. Tel Aviv se ha sumado a la tregua de dos semanas anunciada por EEUU y desde el miércoles no ha lanzado ataques contra Irán, pero ha seguido golpeando el país vecino, donde en un solo día mató a más de 300 personas y dejó más de 1.000 heridos en una oleada de bombardeos. Lejos de calmar las tensiones, el primer ministro israelí Benjamin Netanyahu prometía en una publicación en X el sábado, que la campaña militar contra Irán “no ha terminado”. “Los golpeamos, y aún nos queda más por hacer”, afirmaba Netanyahu en el vídeo, donde también se colgaba la medalla por los “logros históricos” de los últimos 40 días de guerra. La posición de Israel vuelve a subrayar las divergencias de intereses con Estados Unidos que ya han aparecido a lo largo de las seis semanas de campaña en Oriente Medio. De hecho, el cese de las hostilidades contra el Líbano ha sido otro de los puntos de fricción entre ambas delegaciones. Según medios iraníes estatales, Teherán habría logrado obtener una especie de garantía por parte de Estados Unidos de que Israel va a reducir sus ataques contra el país árabe. Pero Vance no ha hecho ningún comentario al respecto y no ha habido ninguna confirmación por la parte estadounidense.