Uppgifterna om ökningen av offer som förnekar det massiva "bedrägeri" av "frånvaro" som Feijóo talar om
Det finns en stor ökning av funktionshinder på grund av sjukdom, i Spanien och Europa, med en cocktail av faktorer bakom sig: pandemin, arbetarnas åldrande och sjukvårdens kollaps, bland annat Hur sjukskrivningar fungerar och varför det inte finns någon "omotiverad" frånvaro som Feijóo säger. tal där han förespråkar att man skär ned på vad sjuka arbetare får betalt. "Det här är en cancer som vi inte kan betala för," sa han. Sjukfrånvaron har ökat kraftigt de senaste åren, i Spanien och i de flesta europeiska länder, men dessa diskurser osynliggör orsakerna till denna ökning. Från effekten av pandemin till mättnad av folkhälsan, fler äldre som arbetar, utbrott av psykiska problem och ett visst generationsskifte, bland annat.
En av de första ramarna som måste förtydligas är vad sjukskrivning är. Eftersom Feijóo, liksom en stor del av företagsföreningarna och konservativa organisationer, kallar dem "frånvaro". Ledaren för PP sa till och med denna vecka att "den offentliga förvaltningen anser att en medborgare kan avbryta prenumerationen och inte gå till jobbet utan motivering" och fortsätta tjäna "detsamma." Detta är något som inte finns i Spanien.
Sjukskrivning är alltid auktoriserad av en läkare, som intygar att en arbetstagare har en sjukdom eller råkat ut för en olycka som hindrar honom eller henne från att arbeta. Därför försöker detta språk att omge sjukskrivningar med en aura av frivillighet och försummelse av plikter och ansvar som lägger skulden på sjuka arbetare. Alberto Núñez Feijóo och några arbetsgivarföreningar pekar på förekomsten av massiva "bedrägerier" i Spanien som fokus för problemet, utan att tillhandahålla bevis eller data för att stödja det, för vilket de försvarar fler kontroller eller nedskärningar i pengarna som arbetarna tar emot.
Samtidigt ignorerar de de många andra faktorer som har visat sig orsaka ökningen av offer, och som inte har något att göra med frivillighet eller missbruk av arbetare. Antalet offer har fördubblats sedan 2016. Med hänsyn till vilka offer är de officiella uppgifterna är avgörande.
Funktionsnedsättningar på grund av en vanlig sjukdom hos arbetare har vuxit kontinuerligt och mycket under de senaste åren, fördubblats sedan 2016, med ett kvalitativt steg efter coronavirus-pandemin, vilket återspeglas i följande graf. (function(){function e(){(`meddelande`,function(e){if(e.data[`datawrapper-height`]!==void 0){var t=(`iframe`);for(var n i e.data[`datawrapper-height])for(var` r=0,i;i=t[r];r++)if(i.contentWindow===e.source){var a=e.data[`datawrapper-height`][n]+`px`;i.style.height=a}}})}e()})(); Under 2016 inleddes 4,9 miljoner tillfälliga handikappledighetsprocesser. År efter år ökade siffran till 6,6 miljoner dödsoffer under 2019. Och sedan kom Covid, vilket satte igång processerna till den topp som registrerades 2022, när explosionen av fall på grund av Ómicron-varianten ägde rum.
Efter pandemin minskade antalet offer, men låg kvar över nivån före coronaviruset. 2024 och 2025 ökade de igen, upp till 9,76 miljoner sjukledigheter förra året. Det dubbla 2016. Ledigheterna ökar och även det totala antalet arbetsdagar för arbetstagare med funktionshinder på grund av sjukdom.
Men inte den genomsnittliga varaktigheten av processerna, som har bibehållits och till och med minskat, på grund av den större ökningen av korttidssjukskrivningarna. (function(){function e(){(`meddelande`,function(e){if(e.data[`datawrapper-height`]!==void 0){var t=(`iframe`);for(var n i e.data[`datawrapper-height])for(var` r=0,i;i=t[r];r++)if(i.contentWindow===e.source){var a=e.data[`datawrapper-height`][n]+`px`;i.style.height=a}}})}e()})(); Det är sant att vi nu har en mycket större arbetsmarknad, med en maximal sysselsättning på mer än 22 miljoner arbetare. Men även om det påverkar det totala antalet processer, är det inte det avgörande elementet som förklarar denna ökning. De goda anställningsresultaten är dock en faktor att ta hänsyn till vid ökningen av uppsägningarna.
I sammanhang med sysselsättningstillväxt och framför allt minskning av arbetslösheten har det således bevisats att sjukfrånvaron ökar, vilket förklaras av Spaniens centralbank. Den lägre otryggheten för kontrakt i Spanien, med en drastisk minskning av tidsbegränsade kontrakt efter arbetsreformen, har också ett inflytande, eftersom AIReF har verifierat hur de som arbetar med denna typ av tillfälliga kontrakt har färre sjukskrivningar än de personer med större stabilitet i sina jobb (tillsvidareanställningar och offentliganställda). "Det skulle vara nödvändigt att tolka om det när det är högkonjunktur tas ut mer sjukfrånvaro än nödvändigt eller om det inte är nödvändigt, tas mindre än nödvändigt. Detta är väldigt subjektivt, många gånger erbjuder vi sjukskrivning och patienten avvisar det eftersom han säger att han måste gå till jobbet", bedömer läkaren Paulino Cubero till detta medium.
I fackföreningarna är de tydliga: otrygghet är ett hinder för att utöva rättigheter, av rädsla för att stå utan jobb. !function(){"use strict";("meddelande",function(a){if(void 0!==a.data["datawrapper-height"]){var e=("iframe");for(var t in a.data["datawrapper-for(var"] r,i=0;r=e[i];i++)if(r.contentWindow===a.source){var d=a.data["datawrapper-height"][t]+"px";r.style.height=d}}})}(); När man i detalj observerar socialförsäkringsuttagsdata för de senaste nio åren (fram till 2024), som elDiario.es har haft tillgång till via öppenhetslagen, observeras en mycket generaliserad tillväxt, vilket visas i graferna i denna artikel. Även om särskilt i vissa grupper ökar förlusterna avsevärt i alla åldrar, kön, ekonomiska aktiviteter, patologier och regioner i landet. !function(){"use strict";("meddelande",function(a){if(void 0!==a.data["datawrapper-height"]){var e=("iframe");for(var t in a.data["datawrapper-for(var"] r,i=0;r=e[i];i++)if(r.contentWindow===a.source){var d=a.data["datawrapper-height"][t]+"px";r.style.height=d}}})}(); Men när synen vidgas, konstaterar man att det inte bara är en process som Spanien går igenom, utan det sker även i många andra länder. I Europa påverkar det praktiskt taget alla stater.
Spanien har klättrat till första plats i sjukfrånvaro, 4,5 % av arbetarna 2024, enligt mikrodata från aktiva befolkningsundersökningar i varje land i Eurostat som har analyserat en studie av Umivale Activa och Valencias institut för ekonomisk forskning (Ivie). (function(){function e(){(`meddelande`,function(e){if(e.data[`datawrapper-height`]!==void 0){var t=(`iframe`);for(var n i e.data[`datawrapper-height])for(var` r=0,i;i=t[r];r++)if(i.contentWindow===e.source){var a=e.data[`datawrapper-height`][n]+`px`;i.style.height=a}}})}e()})(); Således är ökningarna inte en spansk egenhet, som föregående graf visar, utan en situation som delas av många länder, med olika lagstiftning, sammanhang och kulturer, som har blivit särskilt akut till följd av den globala covid-pandemin. Pandemin spelar en nyckelroll i ökningen Pandemin är just en nyckelfaktor i den analys som socialförsäkringen gör av ökningen med fackföreningar och arbetsgivare, med en omfattning som ännu inte har definierats. COVID ledde till ett hopp i sjukfrånvaron som har gjort att nivån är mycket högre än före hälsokrisen.
Om vi tittar på utvecklingen månad för månad har vi gått från mellan 400 000 och 500 000 månatliga avbokningar före pandemin till 700 000-800 000 för närvarande. !function(){"use strict";("meddelande",function(a){if(void 0!==a.data["datawrapper-height"]){var e=("iframe");for(var t in a.data["datawrapper-for(var"] r,i=0;r=e[i];i++)if(r.contentWindow===a.source){var d=a.data["datawrapper-height"][t]+"px";r.style.height=d}}})}(); Å ena sidan analyseras om pandemin har orsakat en försämring av hälsan vid vissa patologier, såsom psykisk hälsa. National Health Survey publicerad av INE ger oss flera siffror på försämringen av dessa åkommor, som att befolkningen med depression har tredubblats under de senaste tre åren. Dessutom är Spanien det ledande landet i världen när det gäller konsumtion av anxiolytika.
Socialförsäkringens olycksfallsdata återspeglar denna försämring. Frånvaron på grund av psykisk hälsa är mer än dubbelt så stor som 2016. Det är den tredje patologin som har ökat sina funktionsnedsättningar mest, enligt uppgifter om frånvaro i stora kapitel av ICD10, en internationell klassificering av sjukdomar. !function(){"use strict";("meddelande",function(a){if(void 0!==a.data["datawrapper-height"]){var e=("iframe");for(var t in a.data["datawrapper-for(var"] r,i=0;r=e[i];i++)if(r.contentWindow===a.source){var d=a.data["datawrapper-height"][t]+"px";r.style.height=d}}})}(); Ledigheter på grund av psykisk hälsa i absoluta tal representerar inte lika många processer (+377 000) av ökningen på fyra miljoner sedan 2016.
Men de tenderar att ha längre varaktigheter än andra patologier och är en anledning till oro på grund av antalet dagar som patienter är frånvarande. Vidare kan spåren av pandemin också tydligt ses i det uppåtgående steget i "luftvägssjukdomar" och "infektions- och parasitsjukdomar", med nästan 1,2 miljoner fler dödsfall under denna period. Detta inkluderar till exempel influensa och andra infektionsprocesser, såsom tarmprocesser, om vilka alla konsulterade källor uppfattar en social förändring efter covid.
Det vill säga innan de gick till jobbet sjuka och med symtom, men efter pandemin har många slutat med det.
Skuggan av väntelistor inom vården. Spåren av pandemin är också nyckeln till ökningen av de patologier som ökar mest, som har tredubblat deras offer, med nästan 800 000 fler processer 2024 än 2016: "Symptomen, tecknen och onormala resultat av oklassificerade tester." Hälsopersonalen som kontaktats av elDiario.es förklarar att denna kategori är "en blandad påse." I den inkluderar primärvårdsläkare många patienter som väntar på att deras åkommor eller patologier ska få ett namn, när de väl går igenom specialisten i fråga. Vi bad om en magnetröntgen, men de gör det på ett halvår.
Och mannen mår fortfarande dåligt eftersom han kanske har ett odiagnostiserat diskbråck Amparo Naranjo Álvarez — Primärvårdsläkare Problemet är att hälsosystemets mättnad försenar väntelistorna och slutförandet av dessa tester och deras behandlingar, vilket "förlänger sjukfrånvaron mycket", instämde läkarna Amparo Cuberranjo i en intervju med detta medium. "Det finns personer som är sjukskrivna länge för att de inte gör den magnetröntgen eller ultraljudet som de måste göra, och de är inte där för att fungera. Vi bad om en magnetröntgen, men de gör det inom ett halvår. Och mannen är fortfarande sjuk eftersom han kanske har ett odiagnostiserat diskbråck", gav Naranjo som exempel.
Löv på mer än 365 dagar har fördubblats under dessa år, höjdpunkter i Social Security. Dessa processer, även om de endast representerar 2,4 % av det totala antalet, representerar 34 % av de totala sjukdagarna, enligt Umivales och IVIE:s socioekonomiska studie av utvecklingen av tillfälliga funktionshinder och olycksfall i Spanien. Därför är de mycket relevanta när det gäller ekonomiska kostnader.
Mer ökning av sjukfrånvaron hos unga, även om det finns fler äldre Även om yngre arbetstagare ofta pekas ut för den största ökningen av sjukfrånvaro i denna åldersgrupp, pekar en av de centrala, tvärgående och bakomliggande faktorerna mot befolkningens åldrande. Det är inte bara fler som jobbar, utan de blir allt äldre. På grund av en befolkningspyramid med färre unga och den progressiva förseningen av pensionsåldern har medlemmar över 50 år gått från att representera 29 % av arbetarna 2016 till 35 % 2024.
Märks detta i uttagen? Ja. Det är relevant eftersom hälsan tenderar att försämras med åldern, påminner Bank of Spain, och eftersom sjukskrivningsprocesser tenderar att vara av längre varaktighet och svårighetsgrad.
I absoluta tal är gruppen 56 till 65 år en av dem som ökat sin sjukfrånvaro mest och är den som har längst funktionsnedsättning, i genomsnitt 60 dagar. !function(){"use strict";("meddelande",function(a){if(void 0!==a.data["datawrapper-height"]){var e=("iframe");for(var t in a.data["datawrapper-for(var"] r,i=0;r=e[i];i++)if(r.contentWindow===a.source){var d=a.data["datawrapper-height"][t]+"px";r.style.height=d}}})}(); Sjukfrånvaro hos äldre arbetstagare förklarar en stor del av ökningen av "bortfallna dagar på grund av frånvaro" som vanligtvis rapporteras av ömsesidiga försäkringsbolag och arbetsgivare. Enligt rapporten från Umivale Activa och Ivie, som har analyserat alla tillfälliga funktionsnedsättningsprocesser från 2016 till 2023, "förklarar gruppen av arbetare som är 50 år eller äldre 70 % av ökningen av indikatorn." Unga är å sin sida den befolkningsgrupp där sjukfrånvaron på grund av vanlig sjukdom har ökat mest, både i absoluta och relativa termer. Hans frånvaro är förstås kortast. !function(){"use strict";("meddelande",function(a){if(void 0!==a.data["datawrapper-height"]){var e=("iframe");for(var t in a.data["datawrapper-for(var"] r,i=0;r=e[i];i++)if(r.contentWindow===a.source){var d=a.data["datawrapper-height"][t]+"px";r.style.height=d}}})}(); "Jag tror att yngre människor nu inte kan uthärda det vi utstod tidigare.
Å ena sidan är det bra eftersom vi i vår generation alla har gått till jobbet mycket sjuka", förklarade doktor Naranjo Álvarez för detta medium, som å andra sidan menar att det finns fall där "folk går till doktorn vid första tillfället på grund av oförmåga." Socialförsäkringskällor lyfter fram ett "särskiljande faktum" hos unga människor under de senaste åren: det nya med stabiliteten i deras kontrakt. Efter arbetsreformen har tillfälligt anställda rasat och, särskilt bland unga, gått från mer än 55 % till 23,5 % bland de under 30 år. ”Detta är också relevant”, analyserar de i Elma Saiz departement, eftersom otrygghet ofta hindrar utövandet av vissa rättigheter, som att man saknar arbete vid sjukdom. "Att ha ett tillfälligt kontrakt, där man inte vet om de kommer att förnya det, och att stå inför en absolut osäkerhet är inte detsamma som att ha ett tillsvidarekontrakt. Positionen är en annan", betonar de.
Efter PP-ledarens ord har majoritetsfacket och regeringen insisterat på att inte stigmatisera eller skylla på sjuka människor och fokusera debatten på de specifika orsakerna till ökningen av offer. Arbetsgivarna å sin sida insisterar på att styrelsen "inte gör något" med detta problem och från dess ledning har de firat att det finns "ansvariga politiker" som Feijóo för att ta itu med det.
Originalkälla
Publicerad av elDiario.es
8 july 2026, 17:40
Denna artikel har översatts automatiskt från spanska. Klicka på länken ovan för att läsa originaltexten.
Visa originaltext (spanska)
Rubrik
Los datos del aumento de bajas que desmienten el "fraude" masivo del "absentismo" del que habla Feijóo
Beskrivning
Hay un gran auge de las incapacidades por enfermedad, en España y Europa, con un cóctel de factores destrás: la pandemia, el envejecimiento de los trabajadores y el colapso de la sanidad, entre otros Cómo funcionan las bajas laborales y por qué no existen las faltas “sin justificación” como dice Feijóo El líder del PP, Alberto Núñez Feijóo, ha dibujado la sombra del “fraude” masivo en las bajas laborales en un discurso en el que apuesta por recortar lo que cobran los trabajadores enfermos. “Esto es un cáncer que no podemos pagar”, ha afirmado. Las bajas por enfermedad han aumentado mucho en los últimos años, en España y en la mayoría de países europeos, pero estos discursos invisibilizan las causas de este incremento. Desde el efecto de la pandemia a la saturación de la sanidad pública, más gente mayor trabajando, el estallido de los problemas de salud mental y cierto cambio generacional, entre otros. Una de los primeros marcos que hay que aclarar es qué son las bajas laborales. Porque Feijóo, al igual que gran parte de las patronales de empresarios y organismos conservadores, las denominan de “absentismo”. El líder del PP llegó a decir esta semana que “la Administración Pública considera que un ciudadano puede darse de baja y no ir a trabajar sin justificación” y seguir cobrando “lo mismo”. Esto es algo que directamente no existe en España. Las bajas laborales las autoriza siempre un médico, que acredita que un trabajador tiene alguna enfermedad o ha sufrido un accidente que le impide trabajar. Por tanto, este lenguaje trata de rodear las bajas de un aura de voluntariedad y de dejadez de funciones y responsabilidad que culpabilizan a los trabajadores enfermos. Alberto Núñez Feijóo y algunas patronales señalan como foco del problema a la existencia de un “fraude” masivo en España, sin aportar pruebas ni datos que lo sustenten, para lo que defienden más controles o recortes en el dinero que perciben los trabajadores. Mientras, ignoran los otros muchos factores que sí se está demostrando que están causando el alza de bajas, y que no tienen que ver con la voluntariedad, ni el abuso de los trabajadores. Las bajas se han duplicado desde 2016 Teniendo en cuenta qué son las bajas, los datos oficiales son contundentes. Las incapacidades por enfermedad común de trabajadores están creciendo de manera continuada y mucho en los últimos años, hasta duplicarse desde 2016, con un salto cualitativo después de la pandemia de coronavirus, como refleja el siguiente gráfico. (function(){function e(){window.addEventListener(`message`,function(e){if(e.data[`datawrapper-height`]!==void 0){var t=document.querySelectorAll(`iframe`);for(var n in e.data[`datawrapper-height`])for(var r=0,i;i=t[r];r++)if(i.contentWindow===e.source){var a=e.data[`datawrapper-height`][n]+`px`;i.style.height=a}}})}e()})(); En 2016, hubo 4,9 millones de procesos de baja por incapacidad temporal iniciados. Año tras año, el dato fue aumentando hasta los 6,6 millones de bajas en 2019. Y llegó la COVID, que disparó los procesos al pico registrado en 2022, cuando tuvo lugar la explosión de casos por la variante Ómicron. Tras la pandemia, las bajas descendieron, pero se quedaron por encima del nivel previo al coronavirus. En 2024 y 2025, volvieron a aumentar, hasta los 9,76 millones de bajas médicas el año pasado. El doble que en 2016. Aumentan las bajas y también los días totales de trabajadores en incapacidad por enfermedad. Pero no así la duración media de los procesos, que se ha ido manteniendo e incluso reduciendo, por el mayor auge de las bajas de escasa duración. (function(){function e(){window.addEventListener(`message`,function(e){if(e.data[`datawrapper-height`]!==void 0){var t=document.querySelectorAll(`iframe`);for(var n in e.data[`datawrapper-height`])for(var r=0,i;i=t[r];r++)if(i.contentWindow===e.source){var a=e.data[`datawrapper-height`][n]+`px`;i.style.height=a}}})}e()})(); Es cierto que ahora tenemos un mercado laboral mucho más grande, con máximo de empleo de más de 22 millones de trabajadores. Pero, aunque influye en el total de procesos, no es el elemento decisivo que explica este incremento. No obstante, la buena marcha del empleo sí es un factor a tener en cuenta en el aumento de las bajas. Así, en contextos de crecimiento del empleo y, sobre todo, de reducción del paro está constatado que aumentan el nivel de bajas, como explica el Banco de España. La menor precariedad en los contratos en España, con una caída drástica de los contratos temporales tras la reforma laboral, también influye, ya que la AIReF ha constatado cómo quienes trabajan con este tipo de contrato eventual tienen menos bajas que aquellas personas con una mayor estabilidad en sus puestos (contratos indefinidos y trabajadores públicos). “Habría que interpretar si cuando hay bonanza económica se cogen más bajas de las debidas o si cuando no la hay se cogen menos de las necesarias. Esto es muy subjetivo, muchas veces nosotros ofrecemos la baja y el paciente la rechaza porque dice que tiene que ir trabajar”, valoraba a este medio el médico Paulino Cubero. En los sindicatos lo tienen claro: la precariedad es un obstáculo para ejercer derechos, por miedo a quedarse sin trabajo. !function(){"use strict";window.addEventListener("message",function(a){if(void 0!==a.data["datawrapper-height"]){var e=document.querySelectorAll("iframe");for(var t in a.data["datawrapper-height"])for(var r,i=0;r=e[i];i++)if(r.contentWindow===a.source){var d=a.data["datawrapper-height"][t]+"px";r.style.height=d}}})}(); Al observar al detalle los datos de bajas de la Seguridad Social de los últimos nueve años (hasta 2024), a los que ha tenido acceso elDiario.es vía Ley de Transparencia, se observa un crecimiento muy generalizado, como recogen los gráficos de este artículo. Aunque en algunos grupos especialmente, las bajas aumentan notablemente en todas las edades, sexos, actividades económicas, patologías y regiones del país. !function(){"use strict";window.addEventListener("message",function(a){if(void 0!==a.data["datawrapper-height"]){var e=document.querySelectorAll("iframe");for(var t in a.data["datawrapper-height"])for(var r,i=0;r=e[i];i++)if(r.contentWindow===a.source){var d=a.data["datawrapper-height"][t]+"px";r.style.height=d}}})}(); Pero, cuando se amplía la mirada, se observa que no solo es un proceso que atraviese España, sino que también sucede en muchos otros países. En Europa está afectando prácticamente a todos los estados. España ha escalado al primer puesto de ausencias por enfermedad, un 4,5% de los trabajadores en 2024, según los microdatos de las encuestas de población de activa de cada país en Eurostat que ha analizado un estudio de Umivale Activa y el Instituto Valenciano de Investigaciones Económicas (Ivie). (function(){function e(){window.addEventListener(`message`,function(e){if(e.data[`datawrapper-height`]!==void 0){var t=document.querySelectorAll(`iframe`);for(var n in e.data[`datawrapper-height`])for(var r=0,i;i=t[r];r++)if(i.contentWindow===e.source){var a=e.data[`datawrapper-height`][n]+`px`;i.style.height=a}}})}e()})(); Así, los aumentos no son una particularidad española, como muestra el anterior gráfico, sino una situación compartida por muchos países, con legislaciones, contextos y culturas diferentes, que se ha agudizado especialmente a raíz de la pandemia mundial de COVID. La pandemia tiene un papel clave en el aumento La pandemia es precisamente un factor clave en el análisis que la Seguridad Social está haciendo del aumento con sindicatos y patronales, con una magnitud todavía por definir. La COVID supuso un salto en las ausencias por enfermedad que ha dejado el nivel mucho más elevado que antes de la crisis sanitaria. Si miramos la evolución mes a mes, hemos pasado de entre 400.000 y 500.000 bajas mensuales antes de la pandemia a las 700.000-800.000 actuales. !function(){"use strict";window.addEventListener("message",function(a){if(void 0!==a.data["datawrapper-height"]){var e=document.querySelectorAll("iframe");for(var t in a.data["datawrapper-height"])for(var r,i=0;r=e[i];i++)if(r.contentWindow===a.source){var d=a.data["datawrapper-height"][t]+"px";r.style.height=d}}})}(); Por un lado, se analiza si la pandemia ha dejado un deterioro de la salud en ciertas patologías, como la salud mental. La Encuesta Nacional de Salud que publica el INE nos está dando múltiples cifras del deterioro de estas dolencias, como que se ha triplicado la población con depresión en los últimos tres años. Además, España es el país del mundo líder en consumo de ansiolíticos. Los datos de bajas la Seguridad Social reflejan este deterioro. Las ausencias por salud mental son más del doble que en 2016. Es la tercera patología que más ha aumentado sus incapacidades, según los datos de las bajas en grandes capítulos de CIE10, una clasificación internacional de enfermedades. !function(){"use strict";window.addEventListener("message",function(a){if(void 0!==a.data["datawrapper-height"]){var e=document.querySelectorAll("iframe");for(var t in a.data["datawrapper-height"])for(var r,i=0;r=e[i];i++)if(r.contentWindow===a.source){var d=a.data["datawrapper-height"][t]+"px";r.style.height=d}}})}(); Las bajas por salud mental en términos absolutos no suponen tantos procesos (+377.000) sobre los cuatro millones de aumento desde 2016. Pero suelen tener duraciones más prolongadas que otras patologías y suponen un motivo de preocupación por la suma de días de ausencia de los pacientes. Además, el rastro de la pandemia se aprecia también de manera clara en el salto al alza de las “enfermedades respiratorias” y las “enfermedades infecciosas y parasitarias”, con casi 1,2 millones de bajas más en este periodo. Aquí se engloban por ejemplo las gripes y otros procesos infecciosos, como los intestinales, sobre los que todas las fuentes consultadas perciben un cambio social tras la COVID. Es decir, antes se iba a trabajar enfermo y con síntomas, pero tras la pandemia muchas personas han dejado de hacerlo. La sombra de las listas de espera en la sanidad El rastro de la pandemia también es clave en el auge de las patologías que más aumentan, que han triplicado sus bajas, con casi 800.000 procesos más en 2024 que en 2016: “Los síntomas, signos y resultados anormales de pruebas sin clasificar”. Los sanitarios contactados por elDiario.es explican que esta categoría es “un cajón de sastre”. En él los médicos de Atención Primaria incluyen a muchos pacientes a la espera de que sus dolencias o patologías tengan nombre, una vez pasen por el especialista en cuestión. Pedimos una resonancia, pero se la hacen dentro de seis meses. Y el hombre sigue mal porque a lo mejor tiene una hernia de disco no diagnosticada Amparo Naranjo Álvarez — Médica de Atención Primaria El problema es que la saturación del sistema sanitario demora las listas de espera y la realización de esas pruebas y sus tratamientos, lo que “está alargando mucho las bajas”, coincidían en entrevistas a este medio los médicos Amparo Naranjo y Paulino Cubero. “Hay gente que está mucho tiempo de baja porque no le hacen la resonancia o la ecografía que le tienen que hacer, y no están para trabajar. Pedimos una resonancia, pero se la hacen dentro de seis meses. Y el hombre sigue mal porque a lo mejor tiene una hernia de disco no diagnosticada”, ponía como ejemplo Naranjo. Las bajas de más de 365 días se han duplicado en estos años, destaca en la Seguridad Social. Estos procesos, aunque suponen solo el 2,4% del total, representan el 34% del total de días de baja, recoge el Estudio socioeconómico de la evolución de la incapacidad temporal y la siniestralidad en España de Umivale y el IVIE. Por ello, son muy relevantes en términos de coste económico. Más aumento de bajas en jóvenes, aunque hay más ancianos Aunque se señala a menudo a los trabajadores más jóvenes por el mayor aumento de las bajas en este grupo de edad, uno de los factores clave, transversal y de fondo, señala al envejecimiento de la población. No solo hay más gente trabajando, sino que cada vez es más mayor. Debido a una pirámide poblacional con menos jóvenes y al progresivo retraso de la edad de jubilación, los afiliados de más de 50 años han pasado de representar el 29% de los trabajadores en 2016 al 35% en 2024. ¿Se nota esto en las bajas? Sí. Es relevante porque la salud tiende a deteriorarse con la edad, recuerda el Banco de España, y porque los procesos de baja suelen ser de mayor duración y gravedad. En términos absolutos, el grupo de personas de 56 a 65 años es uno de los que más ha incrementado sus bajas por enfermedad y son los que tienen incapacidades más largas, de media 60 días. !function(){"use strict";window.addEventListener("message",function(a){if(void 0!==a.data["datawrapper-height"]){var e=document.querySelectorAll("iframe");for(var t in a.data["datawrapper-height"])for(var r,i=0;r=e[i];i++)if(r.contentWindow===a.source){var d=a.data["datawrapper-height"][t]+"px";r.style.height=d}}})}(); Las ausencias por enfermedad de los trabajadores más mayores explica gran parte del incremento de las “jornadas perdidas por absentismo” que denuncian habitualmente mutuas y patronales. Según el informe de Umivale Activa y el Ivie, y que ha analizado todos los procesos de incapacidad temporal 2016 a 2023, “el grupo de trabajadores de 50 años o más explica el 70% del incremento del indicador”. Por su parte, los jóvenes son el grupo de población en el que más han crecido las bajas por enfermedad común, tanto en términos absolutos como relativos. Eso sí, sus ausencias son las más cortas. !function(){"use strict";window.addEventListener("message",function(a){if(void 0!==a.data["datawrapper-height"]){var e=document.querySelectorAll("iframe");for(var t in a.data["datawrapper-height"])for(var r,i=0;r=e[i];i++)if(r.contentWindow===a.source){var d=a.data["datawrapper-height"][t]+"px";r.style.height=d}}})}(); “La gente más joven ahora creo que no aguanta lo que aguantábamos antes. Por una parte, está bien porque en nuestra generación hemos ido todos muy enfermos a trabajar”, explicaba a este medio la doctora Naranjo Álvarez, que por otra parte cree que hay casos donde “se acude a la primera de cambio a por una incapacidad al médico”. Fuentes de la Seguridad Social destacan un “hecho diferencial” de los jóvenes en los últimos años: la novedad de la estabilidad de sus contratos. Tras la reforma laboral, los trabajadores temporales se han desplomado y, especialmente entre los jóvenes, pasando de más del 55% al 23,5% entre los menores de 30 años. “Esto también es relevante”, analizan en el ministerio de Elma Saiz, ya que la precariedad impide en muchas ocasiones ejercer ciertos derechos, como faltar al trabajo en caso de enfermedad. “No es lo mismo tener un contrato temporal, que no sabes si te van a renovar, y afrontar una precariedad absoluta a tener un contrato indefinido. La posición es distinta”, subrayan. Tras las palabras del líder del PP, los sindicatos mayoritarios y el Gobierno han insistido en no estigmatizar ni culpabilizar a las personas enfermas y centrar el debate en las causas concretas del alza de bajas. Por su parte, la patronal insiste en que el Ejecutivo “no hace nada” con este problema y desde su cúpula han celebrado que haya “políticos responsables” como Feijóo para abordarlo.
