Superstjärnorna i det spanska laget lyser i Cibeles i ett firande värdigt VM

Madrids gator är fyllda av spanska fans, cirka två miljoner enligt officiella källor, med en oförglömlig parad som kulminerade med den efterlängtade och mycket musikaliska akten av laget i Cibeles, till takten av Aitanas framgång och med känslor för dem som har lämnat mellan den första och andra stjärnan KRÖNIKA AV DEN sista VM-vinsten var just efter att Spanien vann sin andra VM: 17:00 i Moncloa. Det är ett av de första stoppen på vägen för det spanska laget, redan världsmästare, genom Madrids gator. Det är fortfarande timmar kvar tills bussen med spelarna passerar här, efter att ha följt protokollförpliktelserna i Zarzuela och Moncloa, men spänningen och nerverna sprider sig bland fansen som redan samlas med flaggor och t-shirts. "De är där!" utbrister ett barn när en täckt buss från Lugo korsar vägen.

En blind illusion, ett förtroende för spelare som har visat att de kan dyka upp var som helst. Var kom Ferrans mål ifrån? Var kom Unai Simón ifrån i varje räddningsavstånd?

Detta är vad som förklarar den extraordinära dag som upplevdes denna måndag den 20 juli i Madrid. "Vi har varit här sedan 11:00. Vi har inte sovit mycket och vi blir varma, men vi vill se dem på första raden när de passerar", säger mamman till en av de tidigaste familjerna som anlände till Moncloa till Somos Madrid. En annan kvinna börjar nynna från ingenstans och förutse vad som komma skall, Aitana's Superstar.

Förberedelser så att en dag efter att ha skapat historia skulle själva berättelsen och dess huvudpersoner finnas på huvudstadens gator. Tidiga fans i Moncloa som väntat på att det spanska laget ska anlända sedan tidigt på måndagseftermiddagen. Väntan har varit så lång som den varit uthärdlig.

De runt två miljoner människor som har samlats i Madrid, enligt officiella källor, har livat upp väntan genom att lämna strupen till vilken sopbil som helst som passerat och tutna med kollektivtrafikbussarna, som om de vore Lamine Yamal, Rodri Hernández och sällskap därinne. Barnen som väntade på ankomsten av sina idoler i trappan blev modiga varje gång allmänheten hejade på en taxi. De rörde på huvudet när de försökte hitta Mikel Oyazábals eller Nico Williams ansikte, utan att veta att det fortfarande var timmar kvar och att uppståndelsen var resultatet av att fansen ville festa.

Ett barn som bär en Lamine Yamal-t-shirt letar efter sina idoler på Princesa Street i Madrid. För de 26 författarna till bedriften, tillsammans med Luis de la Fuentes tränarstab, har fått vänta till efter klockan 20.00. på gatorna. De har sedan börjat en långsam resa från Princesa Street till Moncloa.

Trottoarerna, torgen och till och med medianerna längs dess stig har varit trånga och badade i rött. Tonåringar, äldre damer och till och med bebisar som bara är några veckor gamla som tyvärr inte kommer att kunna minnas denna bedrift. Tyvärr finns det också allt fler flaggor med det burgundiska korset som bärs av ungdomar (även om några från Palestina och många av de olika autonomierna också har setts).

Banderollen som tillägnats av extremhögern är en fläck på en fest som kulminerade i Cibeles, där Viva Swedens och Saikos framträdanden har livat upp väntan bland hundratusentals fans. Inledningsakt för en kväll där även streamern Ibai Llanos har tittat förbi för att följa med laget. Och där de samlade fansen inte har saknat pilar vid arrangemanget av fotbolls-VM och FIFAs president Gianni Infantino.

Banner som kräver att FIFA:s president Gianni Infantino ska avgå bland fansen som samlats i Cibeles. Slutligen anlände teamet till Cibeles efter 22:00. att lämna en sista föreställning att minnas. Det verkade som att de gav allt i förlängningen som öppnade Argentina, men de hade energi kvar: Pedro Porro att sjunga för El Barrio, Fabián för att uppmuntra Gavi att lämna sina förbjudna steg med Bad Bunny i bakgrunden och Borja Iglesias för att glädja fansen med en varumärkesrap (och minuter senare en DJ-session).

Ingen tog ifrån honom mikrofonen, som Spanien tar bollen ifrån honom när han spelar fotboll. Landslagsspelarna i firandet i Cibeles. Eller som Lamine, vår dansare, som har bevisat det ännu en gång på scenen.

Andra personer som har bidragit med musiknoten har varit Lola Índigo, Ana Mena eller Arde Bogotá. Naturligtvis har ingen visat så mycket flow som Marc Cucurella. Dessutom dubbelt: både till trummornas rytm och att sjunga den nu legendariska sången som rimmar hans efternamn med en av topparna inom spansk gastronomi.

Spelarna i det spanska laget firar segern i Madrid, med en dans av Lamine Yamal. De mest klassiska har också fått sina nickar, sedan Marcos Llorente och tränaren har introducerats för låtar av Julio Iglesias, medan Cubarsís Mi gran noche av Raphael har introducerats (även om deras har varit åtta fantastiska matcher). Och naturligtvis spelade A Kiss and a Flower, av Nino Bravo, en annan av världsmästarnas inofficiella hymner under deras tid i turneringen i USA, Mexiko och Kanada.

Spelarna har hållit Luis de la Fuente på scen. Presentationen av en Rodri som lämnade sin röst i firandet efter att ha gjort samma sak med sin själ på planen hade också sin klassiska poäng: "Vi är världsmästare, leve mamman som födde mig, leve mamman som födde oss, leve kungen och leve Spanien!" Den känslomässiga punkten har förts av en annan kung, känslornas till gränsen. Mikel Merino som har uppträtt med Danny Elfmans soundtrack till Alice in Wonderland, av Tim Burton.

En musik för alltid förknippad med Iniestas mål i Sydafrika. Den som var, fram till Ferráns, vårt livs mål.

Nu är det från henne. Det har också varit en speciell dag för Álex Baena, ansvarig för att få världscupen på scenen sedan han den 20 juli fyllde 25 år. Kort efter dök Víctor Muñoz upp med en annan som han kastade till allmänheten.

Detta var lyckligtvis en lögn. Mästarna presenterar världscupen för Aitana efter att ha framfört sin låt 'Superestrella'. Den riktiga har höjts till Madrids himmel av Rodri efter ett känslosamt minne av María Caamaño, den 13-åriga flickan som dog i april av Ewings sarkom och som troget följde landslaget.

Faktum är att laget satte det på scen när de vann den senaste Euro Cup. Förut ville presentatörerna av evenemanget minnas Manolo "El del Bombo", en outtröttlig anhängare av La Roja, som en annan symbol för alla människor som har dött mellan att uppnå den första stjärnan och den andra. För övrigt har firandet stått ut för sin kortare varaktighet än andra senaste milstolpar och för att lämna färre ögonblick att minnas.

Bristen på en ceremonimästare har haft inflytande, som Pepe Reina i förra VM eller Álvaro Morata för två år sedan. Allmänheten har slut på sin svampranson. Sättet att arrangera publiken har inte heller varit det mest framgångsrika, eftersom det nödvändiga utrymmet tillägnat familjemedlemmar och vänner till mästarna framför scenen har tagit stora dimensioner.

Med detta var de mest inbitna fansen (de som har väntat sedan första timmen) långt ifrån sina idoler. Små prickar av en dag lika oförglömlig som första gången. En där "världsmästarna", "Jag är spanska" eller "den andra oe" har varit soundtracket till ett lyckligt folk.

Med tillstånd förstås från det stora ämnet turneringen och världscupen. Nej, det är inte Shakiras officiella låt som har skickat en gratulationsvideo till spelarna. Den här gången är hymnen signerad av Aitana med sin Superstar, även om hon själv har beskrivit den som "lite av ett meme".

Naturligtvis saknar titeln plural: nu är det två på bröstet och 26 på planen.

Eller på scenen. Stöd Somos Madrids journalistiska arbete Denna information har kunnat komma fram tack vare de personer som stöder den lokala Madrid-utgåvan av elDiario.es. Om du också vill och kan göra det, bli medlem, bli medlem och hjälp till att stödja vårt dagliga arbete och ge ut exklusiva som förändrar saker och ting.

Om du redan har ett abonnemang kan du ge ett extra bidrag till den lokala delen av Madrid för att stödja lokal information, om vad som är viktigt i det dagliga livet för invånarna i denna stad: för att göra det, skriv in avsnittet "din kvot" i din privata profil. Din hjälp till lokaljournalistiken är viktig.