Spanien vars nationella prioritet bara är talang

Utöver "tränarspekulationerna" kan en enkel idé om VM-triumfen accepteras: ett enat lag med en gemensam idé kan gå mycket långt och ett fotbollslag kan representera hela Spanien. Spanien vinner sitt andra världscup: den sista dansen var kollektiv. En officiell UEFA-affisch för EM 2024 erbjöd ett urval av de stora stjärnorna som skulle möta varandra i tävlingen.

Åtta spelare från åtta länder, inklusive Mbappé, Bellingham och Modric. Det fanns ingen spelare från laget som skulle sluta med att vinna med all rättvisa för att vara det bästa laget efter att ha besegrat Kroatien, Italien, Tyskland, Frankrike och England. Det var det spanska laget, en grupp av allmänt mycket unga spelare som hade plockat upp facklan från laget som hade vunnit VM 2010.

EM i Tyskland markerade det lysande utseendet för spelare som Lamine Yamal och Nico Williams, födda i Spanien och söner till invandrare som hade övervunnit alla typer av svårigheter för att bygga ett nytt liv i vårt land. Två år senare var de en del av ett liknande lag, även om Lamine och Nico inte verkade vara i det bästa fysiska tillståndet efter att ha återhämtat sig från skador. Det fanns en innesluten pessimism i vissa medier.

Efter den första fasen av VM sa Mikel Oyarzabal till en journalist: "Jag tror att du är på ett lite negativt humör, jag vet inte riktigt varför." Oyarzabal visste något. Spelarna hade samma självförtroende som i Euro Cup för två år sedan. De såg en mycket självsäker målvakt, två mittbackar som bildade en oöverstiglig mur, en Rodri som inte var i närheten av att bli världens bästa mittfältare igen, en Lamine som skulle komma i tid på ett eller annat sätt och ett lag och dess tränare som hade en väldigt tydlig uppfattning om hur deras spel skulle vara.

De ändrade inte sin stil ens mot Frankrike, laget som den anglosaxiska pressen såg som den oundvikliga mästaren. Argentina var fånge av en idé, samma som hade gett det seger i VM i Qatar. Allt till Leo Messis tjänst, fotbollens otydliga geni som åtföljdes av tio andra gladiatorer som var villiga att fälla varenda svettdroppe.

Det var en plan med sprickor, men den fungerade på ett dramatiskt och spännande sätt mot Egypten, Schweiz och England. Med flera diskutabla domarbeslut mot Egypten som bidrog till att ifrågasätta lagets image i världen. Det bestämda stödet för Argentina från Netanyahu och den israeliska regeringen, inklusive rasisten Ben Gvir, säkerhetsminister, introducerade ytterligare ett element av misskreditering för albiceleste på sociala nätverk.

För ett ögonblick verkade det som att alla ville att Argentina skulle förlora. Alla utom Donald Trump. USA:s president höll tillbaka före matchen och sa bara att det var en dålig idé att "satsa mot Messi." Argentina spelade med sina vapen i finalen, som inte var många, men konfrontationsnivån ökade gradvis tills den kulminerade i utvisningen av Enzo Fernández för en tackling som fick Cubarsí att flyga.

Det värsta hände efter slutsignalen. Spelare som Paredes, Molina och Otamendi attackerade eller förolämpade spanjorerna. Det var bedrövliga handlingar som fortsatte under ceremonin.

Spanjorerna gjorde en korridor åt dem när de gick för att hämta sina finalistmedaljer. När mästarnas tur kom vände argentinarna ryggen åt platsen där världscupen delades ut. I en uppenbar kontrast gick Lamine fram till Messi för att krama honom när han var förkrossad på marken.

Unai Simón gick dit en grupp argentinska spelare satt på gräset för att skaka allas hand. "Vi är fantastiska i seger och vi måste vara fantastiska i nederlag," sa hans tränare, Lionel Scaloni, vid presskonferensen. Det är tydligt att detta råd inte nådde dem särskilt djupt. Argentinsk fotboll, liksom den i andra latinamerikanska länder, vördar figuren av canchero, spelaren som aldrig ger upp, som är tuff till gränsen av reglerna och något mer, som spelar på de stora arenorna när han spelade som barn på smutsplanerna.

Ibland döljer den bilden bara berömmet av bedrägeri, våld, förakt för sin rival, vinst till vilket pris som helst och att man inte vet hur man förlorar om de blir besegrade. Mer eller mindre vad Argentina gjorde i finalen i New Jersey. Lamine Yamal går fram till Messi för att hälsa på honom efter matchens slut.

Utan så mycket dramatik eller dåligt uppförande visade det spanska laget på planen vad det alltid har varit – dess stil och kvalitet – och fungerade återigen som en symbol för ett helt land som inte längre är landet 2010 av olika anledningar. Ekonomin är mycket bättre än då och politiken har blivit en strid strid. 2026 års lag är fortfarande 2024 års lag med all symboltyngd av att vara ett lag från norr och söder, av spelare från elitlag och andra av mindre betydelse, av spanjorer med ursprung och från invandrarfamiljer. Ett helt annat Spanien än det som Vox hävdar invaderas av invandrare av andra raser.

På grund av fotbollens överväldigande kraft är laget den bästa möjliga affischen för att försvara ett land som inte accepterar diskriminering på grund av ursprung, kultur eller etnicitet. Den enda nationella prioriteringen han accepterar är att sätta talang över alla andra överväganden. Iñaki Williams, Athletic- och Ghana-spelare i detta VM, skickade detta meddelande till sin bror Nico på sociala medier i måndags: "Bortom trofén, tack för detta: ni har fått miljontals invandrare som våra föräldrar att känna sig stolta över att deras framtida barn en dag kan uppleva det du har upplevt och att miljontals spanjorer känner empati med vår historia, vilket inte bara är för vårt folk som lämnar allting bakom sig en bättre framtid." Som hände efter VM 2010 och EM 2024 kommer det nu att finnas ett överskott av råd, kommentarer och till och med böcker med avsikten att överföra landslagets framgångar till politikens eller näringslivets värld.

Det kommer att finnas för många experter inom coaching och andra esoteriska discipliner som är övertygade om att fotboll har perfekta lektioner för alla yrkeserfarenheter. Åtminstone kan en fascinerande idé accepteras i sin enkelhet: ett enat lag med en gemensam idé kan gå mycket långt och ett fotbollslag kan representera hela Spanien.