Sidoanteckningar
Jag minns inte att jag var en insekt. Jag identifierar mig dock med lidandet och förtvivlan hos flugan som slår om och om igen mot fönsterglaset. Jag förstår din underlighet, jag delar din förvåning, jag sympatiserar med din envishet.
Jag skulle inte heller ge upp. Jag minns inte att jag var en mullvad, men jag har på något mystiskt sätt grävt kilometerlånga tunnlar i den hårda jorden, jag känner smaken av trädrötter. Jag minns inte att jag var en råtta.
Trots detta är det inte svårt för mig att framkalla den fula lukten av kloakerna som om den hade funnits i dem under några säsonger. Minnet är inte begränsat till vad vi har upplevt i denna biografi, utan innehåller rester, sediment, av andra möjliga eller omöjliga liv. Det finns dagar när jag går nerför gatan och jag vet exakt var på trottoaren värmen ackumuleras, där skuggan blir våtare, i vilka sprickor jag skulle hitta tillflykt om jag blev en ödla.
Jag har inte lärt mig den kunskapen: jag bär den i min benmärg.
Originalkälla
Publicerad av La Opinión de Málaga
7 april 2026, 09:40
Denna artikel har översatts automatiskt från spanska. Klicka på länken ovan för att läsa originaltexten.
Visa originaltext (spanska)
Rubrik
Notas al margen
Beskrivning
No recuerdo haber sido insecto. Sin embargo, me identifico con el sufrimiento y la desesperación de la mosca que se golpea una y otra vez contra el cristal de la ventana. Comprendo su extrañeza, comparto su asombro, me solidarizo con su terquedad. Tampoco yo me rendiría. No recuerdo haber sido topo, pero he excavado, de algún modo misterioso, túneles quilométricos en la dura tierra, conozco el sabor de las raíces de los árboles. No recuerdo haber sido rata. Pese a ello, no me cuesta evocar el olor fétido de las alcantarillas como si hubiera pasado en ellas algunas temporadas. La memoria no se limita a lo que hemos vivido en esta biografía concreta, sino que contiene restos, sedimentos, de otras vidas posibles o imposibles. Hay días en los que camino por la calle y sé exactamente en qué punto de la acera se acumula el calor, dónde la sombra se vuelve más húmeda, en qué grietas hallaría refugio si me convirtiera en una lagartija. Ese conocimiento no lo he aprendido: lo llevo en el tuétano.
