Sedan 1725, två familjer och Goya som diskmaskiner: uppenbarligen är den äldsta restaurangen i världen i Madrid

Här är en fråga att notera: Vad har Tarantino, Hemingway, Tom Jones, Pérez Galdós, Charlton Heston och Nancy Reagan gemensamt? Svaret är att alla dessa kändisar njöt av (eller så traditionen säger) grytorna som serverades på en av de mest speciella restaurangerna på hela planeten: Casa Botín, en restaurang känd för sina grillar som ligger i Madrids historiska centrum, fem minuter från Plaza Mayor. Om företaget är känt bortom huvudstaden eller Spanien, är det dock inte på grund av dess stora lista med berömda kunder, inte ens för dess bakade spädgris eller lamm.

Det som sticker ut är dess ålder. Restaurangens ägare spårar dess ursprung till 1725, vilket skulle göra den till den äldsta i världen. Detta är verkligen i Guinness World Records.

Den äldsta? Det är så det är. Världen är väldigt stor och framför allt har den många, många restauranger (i Spanien finns det närmare 90 000), men frågar vi författarna till Guinness-boken råder det ingen tvekan om vilken som är den äldsta av alla: Botín, en restaurang som spårar sitt ursprung till början av 1700-talet.

Detta försvaras av dess ägare, som anger att företaget grundades 1725, och det är så det känns igen av den mest kända rekordguiden på planeten, Guinness World Records. Faktum är att platsen genererar så stort intresse att den 2025, samtidigt med dess 300-årsjubileum, spelade huvudrollen i krönikor i media som Smithsonian Magazine, The Times eller Financial Times, vars reportrar passade på att prova dess berömda bakade spädgris och beställa en flaska Rioja. Och vad är dess historia?

I Guinness Book står det att restaurangen inrättades på 1700-talet av en fransk kock, Jean Botin, och hans fru, ursprungligen från Asturien. Andra versioner anger att det var Jeans brorson, Cándido Remis, som startade verksamheten (därav varför han är känd som "Botíns brorson"). Vad alla versioner är överens om är att verksamhetens ursprung går tillbaka till 1725 och att byggnaden den upptar, på Cuchilleros Street, är ännu tidigare och kan dateras till slutet av 1500-talet.

Ett annat överraskande faktum är att restaurangen, trots sin häpnadsväckande långa livslängd, bara har gått igenom händerna på två familjer: först grundarens, sedan, redan på 1930-talet, familjen González, som har drivit restaurangen sedan före inbördeskriget. Hur är det möjligt? Den stora frågan.

Oavsett hur bra en restaurang är, oavsett hur mycket ansträngning dess ägare lägger på den, eller hur aptitretande deras mat är, slutar den vanligtvis med att minska med tiden. Smakförändringar, förändringar i städer, kriser, pandemier, krig, generationsskiften... det finns många stenar som ett familjeföretag som Casa Botín kan stranda på. Om det är något exceptionellt med henne, utöver hennes smågrisar, är det hennes stora motståndskraft och förmåga att anpassa sig till förändringar.

Författarna till Guinness Book kommer själva ihåg att värdshuset fram till 1700-talet inte kunde sälja kött eller mat. Han lagade bara maten som gästerna hade med sig. "Det finns en legend om att man fruktade att om krogar serverade mat, skulle män aldrig återvända hem till sina fruar", minns Floriana Gennari, en antropolog, i Smithsonian Magazine. Med tiden, mot 1800-talet, började verksamheten kallas en "restaurang", som efterliknade Frankrikes kulinariska mode och valde en mer utvald metod. "De gjorde faktiskt kakor och godis innan de fokuserade på fläsk och lokalt kött", tillägger Gennari.

I Xataka Fler och fler spanska barer vägrar låta dig betala vid bordet. Dess mål är mycket enkelt: större rotation. Är det verkligen den äldsta?

Dess ägare hävdar det. Och detta har erkänts av Guiness World Record och internationella medier som presenterar det som sådant, inklusive National Geographic, Forbes, CNN eller Forbes, som 2012 inkluderade det i sitt urval av "10 klassiska restauranger att besöka." Nu är det populära etablissemanget på Cuchilleros Street inte den enda som gör anspråk på den titeln. Utan att lämna regionen Madrid hittar vi en annan verksamhet, tavernan Casa Pedro, som hävdar att dess ursprung kan gå ännu längre tillbaka i tiden, till 1702.

Till och med internationell press har ekat kampen mellan båda anläggningarna för att i sitt vardagsrum kunna hänga upp certifikatet som utmärker dem som den äldsta restaurangen. Utanför Spanien finns det också företag som säger sig ha en hundraårig historia bakom sig, några till och med större än Botíns.

Och vilka är de? Vissa säger att det i Salzburg finns en plats, St.

Peter Stifskulinarium, som grundades på 900-talet. I Regensburg (Tyskland) finns en annan som går tillbaka till sin historia till 1100-talet, samma århundrade som Ma Yu Ching förmodligen öppnade sina dörrar i Henan, Kina. I Japan hittar vi också några restauranger som hävdar att deras historia ligger långt före Botíns.

Förmodligen vad få kan jämföra med Botín (förutom hans spädgris) är hans historia, rik på legender. Det sägs att Goya kom till jobbet i lokalen och diskade, Galdós organiserade sammankomster där och elden i hans ugn har aldrig slocknat, inte ens under pandemin. Tillräckligt för att ha fängslade figurer som Hemingway, som nämner restaurangen i sitt verk "Fiesta".

Bilder | Wikipedia 1 och 2 i Xataka | I Vigo har hotellägarna bestämt sig för att det räcker med att uppta bord för att bara ta en fika. Lösning: minsta förbrukning