Sánchez tar avstånd från besvikelsens hjärtslag och slutet på cykeln som slår i PSOE efter Zapatero-fallet

Effekten av den tidigare presidentens anklagelse krossar partiets hjärta, som slits mellan att tro på vad ordern säger eller att vänta på det sista kapitlet av "en verklighet förstärkt av grottan". Moncloa går från chock till oro för att veta omfattningen av den rättsliga utredningen. Regeringen försvarar lagligheten av räddningen av Plus Ultra inför utbrottet av Zapatero-fallet.

Den sista meningen i talet som José Luis Rodríguez Zapatero vann, mot alla odds, PSOE:s XXXIV federala kongress var "Jag kommer inte att svika dig." Frasen blev ett personligt motto som han skulle upprepa flera år senare, natten då han vann i de allmänna valen 2004, för att utvidga engagemanget till alla medborgare. Idag är dessa ord för en oerhörd majoritet av socialister en oväntad och smärtsam förlust av någon som har varit partiets moraliska ledstjärna i decennier. Mellan de som är som Santo Tomás, vantro, men på väg att sätta fingret på såret, och de som föredrar att tro att de står inför en "augmented reality-superproduktion" finns en känsla av ödeläggelse som går igenom alla PSOE-förbund den här veckan.

Vad än sammanfattningen av fallet som domaren José Luis Calama utreder i riksdomstolen säger så har José Luis Rodríguez Zapatero krossat partiets hjärta. Och vem vet om något annat. Omfattningen av det som lästes i ordningsföljden för hans anklagelse för påverkanshandel har en sådan anmärkningsvärd betydelse eftersom den tidigare presidenten var, med en veteranledares ord, "organisationens sekulära helgon" och "en etisk modell" som Pedro Sánchez har tagit ut i procession när han behövde minnas allt gott han gjorde under sina regeringar, vilket inte var en liten sak.

Liksom den i The Incredulity of Saint Thomas som Caravaggio målade, finns det en markant kontrast mellan ljusen och skuggorna som, tillsammans med den råhet med vilken den bilen beskriver företagsnätverk, provisioner, skalbolag och överföringar på hundratusentals euro, fyller scenen med ett mörker som är oförenligt med Zapaters liv och personlighet hittills känt. "Det finns ingen förklaring till varför han påstås ha gjort på ett ogenomskinligt och otillåtet sätt som Felipe González eller José María Aznar har gjort, genom lobbyverksamhet, sedan de lämnade presidentskapet i regeringen. Om han av någon personlig anledning bestämde sig för att ägna sitt liv åt att tjäna pengar på det sättet, vad han borde ha gjort är att sluta predika från den offentliga socialismens predikstolar och försvinna från den offentliga sfären." Den som talar så här är en socialist som på tisdagsmorgonen var skeptisk till allt han läste, men på fredagen erkände han redan att "vi kommer inte ha något annat val än att tro." Slut på cykeln? Domare Calamas resolution har kastat en skugga av misstänksamhet mot presidenten och hans närmaste följe, förutom att han pekar finger åt hans döttrar för att de samlat in en miljon euro från tomten som utreds genom företaget Whathefav som de är administratörer och partners till.

Något som för de allra flesta socialister är ännu mer obegripligt: ​​"Om den initiala motivationen var att lösa flickornas liv, är det det har gjort att komplicera deras tillvaro tills resten av deras dagar." Smärtan är mer intensiv bland Zapateros medreligionister när effekten som allt detta kan ha haft på den tidigare presidentens fru, Sonsoles Espinosa, projiceras, en försiktig och diskret kvinna, som alltid flydde från varje strålkastarljus. Idag pratar ingen i PSOE om barakan eller den goda stjärnan som i åratal sades vaka över en Zapatero som definierade sig själv som en antropologisk optimist, utan snarare om vad hela den här saken skulle kunna betyda för Pedro Sánchez: om lagstiftaren definitivt har hamnat i sväng; om presidenten kommer att kunna utstå den rättsliga prövning som PSOE och hans egen familj har framför sig; om partnerna kommer att stå emot trycket från högern; om valet kommer att förutses eller om slutet på denna politiska cykel kommer att bli ännu mer rungande än vad som redan väntats. Det takt av besvikelse som slår i hela organisationen sällar sig också av en känsla av slutet på cykeln som väldigt få gömmer sig, men som regeringens ordförande har beslutat att markera avstånd med.

Det officiella svaret är ett rungande nej till möjliga politiska konsekvenser efter att utredningen om Zapatero avslöjats: "Ingenting som fyller tidningarnas framsidor i dessa dagar kommer att föra fram ett val; presidenten är mycket lugnare än när Ábalos- eller Cerdán-fallen var kända och vi kommer inte att acceptera en historia som delas av högern att kontinuiteten hos president Sánchez är ohållbar." "Varken detta är Latinamerika, eller en korrupt kriminell stat, och inte heller är Sánchez och hans regering här för att råna spanjorerna, vilket är en berättelse konstruerad av Feijóo och Ayuso med liten erfarenhet. Vi står inför överproduktionen av en förstärkt verklighet vid grottan", försäkrar källor från La Moncloa. Hur påverkar då denna neutronbomb regeringen? "Det finns inget behov av att bläddra igenom skärmarna, utan snarare vänta på sammanfattningen och än så länge finns det inga inkriminerande bevis mot Zapatero.

Om allt som avslöjas är att den tidigare presidenten eller Javier de Paz använde sina kontakter för att ringa samtal och fråga om filer, borde PP vara medveten om att en mycket farlig melon har öppnats som kan vända sig mot dem", varnar presidentens team. En PSOE-minister uppmärksammar "den tunna gränsen som skiljer lobbying från påverkanshandel, som är elefanten i rummet i det här fallet och från vilken PP inte heller kommer att gå oskadd, även om det ibland har medvetenhet från vissa domare." I vissa ministeriers högkvarter har faktiskt samtal och besök från tidigare Rajoy-ministrar börjat spåras, på senare tid än avlägset, till tjänstemän och högre tjänstemän för att fråga om några projekt och filer, vilket bekräftats av regeringskällor. I samma riktning som berättelsen om ett fult, men inte olagligt, fall, finns det en annan röst från Executive som också tvivlar på "ursprunget till en nästan parapolisutredning." Stora ord som förmedlar att i den socialistiska sfären kvarstår övertygelsen om att allt som omger Sánchez är resultatet av en köroffensiv från den politiska, polisiära, rättsliga och mediala högern. "Mer än berättigad anledning", tillägger samma samtalspartner, "för att behålla stödet för Zapatero och i inget fall utlysa val." Och för vilket Sánchez har bestämt sig för att försvara Zapateros oskuld till de sista konsekvenserna, även om de i La Moncloa inte kan förneka att de har gått från de första timmarnas chock till ångesten att veta omfattningen av utredningen när sammanfattningen offentliggörs, vilket allt tyder på kommer att bli i morgon, måndag.