Rafaela Carrasco hyllar cigarettarbetarna och deras banbrytande fackliga kamp
«Ni vet, sir, att det finns från fyra till fem hundra kvinnor anställda i fabriken. Det är de som rullar cigaretterna i ett stort rum, dit män inte kommer in utan tillstånd från de tjugofyra, för när det är varmt lättar de på sina kläder, särskilt de unga kvinnorna. När arbetarna kommer tillbaka efter att ha ätit går många ungdomar för att se dem passera och berätta för dem alla färger.
Få av dem vägrar taftmantilla, och fans av detta fiske behöver bara böja sig ner för att fånga fisken. Så beskrev Prosper Mérimée i sin roman 'Carmen' arbetarna vid cigarrfabriken i Sevilla, som Bizets opera populariserade och förvandlade till en myt. Och till dem, till cigarrmakarna, hyllar Rafaela Carrasco i 'Humo', en show som släpps torsdagen den 16:e på Matadero Dance Center; Dansaren och koreografen från Sevilla har haft dramaturgin - det är deras fjärde verk tillsammans - av Álvaro Tato och den musikaliska ledningen av Jesús Torres och Pablo Martín Jones.
Sex dansare, två musiker och två kvinnliga röster - en flamenco och en lyrisk - ackompanjerar Rafaela Carrasco på scenen. "'Rök' är kvinnor som minns andra kvinnor", säger skaparen. Vi hyllar en grupp som var väldigt viktig på den tiden; Det fanns tusentals cigarettbutiker i hela Spanien -Cádiz, Sevilla, Madrid, La Coruña...-. "De gjorde motstånd, de var väldigt modiga och de mötte ett system skapat av och för män." Cigarettföretagens fackliga kamp var grundläggande i frågor som arbete och familjeförlikning; De uppnådde öppnandet av daghem, skolor och amningsområden inom fabrikerna, flexibla tider, förbättrade löner för arbetare och bättre arbets- och hygienförhållanden. "Vi vill värdesätta dessa kvinnor och deras prestationer", säger Rafaela Carrasco. «Vi är skyldiga mycket till de första fackföreningsmedlemmarna – tillägger Tato-; De bildade ett fantastiskt samarbete. I föreställningen finns ett ögonblick där de verkliga kraven från cigarettmakarna från det tidiga 1900-talet läses; som för övrigt läses av Rafaela Carrascos mamma, som lånade oss sin supersöta röst. «Det feminina andas överallt i den här showen – säger Rafaela Carrasco-; Vi är kvinnor, vi berättar en kvinnlig historia, vår energi är superfeminin på alla sätt.
Jag är lite rädd för ordet 'feminist' - uppenbarligen är jag det absolut - på grund av allt som pratas om; Jag brukar tänka mer på att göra "kvinnligt" arbete. Men 'Humo' är, förutom att vara väldigt feminin, väldigt feministisk." Showen, tillägger dess skapare, vill också avmystifiera myten om Merimée och Bizets Carmen. "Så fort vi pratar om cigarrmakare tänker vi på den stereotypen – säger dansaren – som är en typ av kvinna skapad från en mans fantasi till att möta den fantasin från en mans förening." 'Humo' följer inte Carmens historia, men operan är närvarande, erkänner Carrasco "Den är förd till den där verkligheten som jag talar om, och som är det som intresserar oss" sätter fokus på alla de där cigarettföretagen som omger den mest populära (den förekommer också i föreställningen Amparo, hämtad från romanen 'La tribuna', av Emilia Pardo Bazán är - fortsätter det - en generationssång, en kvinnosång i plural och en arbetssång. gryning, och i slutet kommer vi att se deras krav, deras protester på gatan... Och i den andra delen uppträder karaktärer från själva operan, Carmen, en andalusisk kvinna, tjurfäktaren -nästan i en parodi ton- "Vi leker med sarkasm och även med karaktärerna frammanar 'Humo's dagar, från verkstaden - från verkstaden, till verkstaden." fester, de hemliga riterna och affärerna på den svarta marknaden «Deras konflikter, glädjeämnen och sorger uttrycks genom flamenco i det kvinnliga plural-säger båda skaparna-.
Showen tar upp fortfarande aktuella frågor: rösträtt, jämlikhet, försoning, systerskap, kamp mot övergrepp och ekonomisk och livsviktig frigörelse. När det gäller musik har 'Humo' två delar, en ny musikalisk skapelse redan inspelad och en annan framförd live, med en ledande roll för en lyrisk röst, sopranen Marta Estal, och en flamenco-röst, sångerskan Gema Caballero. "De är på något sätt den bildade musiken och gatumusiken, folkets", säger Rafaela Carrasco, som följer. "Det är inte lätt att hitta balansen mellan det som är inspelat och det som är direkt så att värmen från livemusik inte går förlorad." Bland den musiken finns den berömda 'Habanera' - "som vi har förvandlat till guajira", säger Tato - eller ett fragment från Francisco Alonsos tidning 'Las de Villadiego': Colasa chotis 'Tabaco y cerillas'.
Originalkälla
Publicerad av ABC Cultura
14 april 2026, 19:27
Denna artikel har översatts automatiskt från spanska. Klicka på länken ovan för att läsa originaltexten.
Visa originaltext (spanska)
Rubrik
Rafaela Carrasco rinde homenaje a las cigarreras y a su lucha sindical pionera
Beskrivning
«Sabrá, señor, que hay de cuatrocientas a quinientas mujeres empleadas en la fábrica. Son las que lían los cigarros en una gran sala, donde los hombres no entran sin un permiso del Veinticuatro, porque cuando hace calor, se aligeran de ropa, sobre todo las jóvenes. A la hora en que las obreras vuelven después de comer, muchos jóvenes van a verlas pasar y se las dicen de todos los colores. Pocas de ellas rehúsan una mantilla de tafetán, y los aficionados a esa pesca no tienen más que agacharse para coger el pez». Así describía Prosper Mérimée en su novela ' Carmen ' a las trabajadoras de la Fábrica de tabacos de Sevilla, a las que la ópera de Bizet popularizó y convirtió en mito. Y a ellas, a las cigarreras, rinde homenaje Rafaela Carrasco en ' Humo ', un espectáculo que verá la luz este jueves 16 en el Centro de Danza Matadero; la bailarina y coreógrafa sevillana ha contado con la dramaturgia -es su cuarto trabajo juntos- de Álvaro Tato y la dirección musical de Jesús Torres y Pablo Martín Jones . Seis bailaoras, dos músicos y dos voces femeninas -una flamenca y otra lírica- acompañan en escena a Rafaela Carrasco. «'Humo' son mujeres recordando a otras mujeres -dice la creadora-. Rendimos homenaje a un colectivo que tuvo muchísima importancia en su momento; las cigarreras llegaron a ser miles en toda España -Cádiz, Sevilla, Madrid, La Coruña...-. Resistieron, fueron muy valientes y se enfrentaron a un sistema hecho por y para los hombres». La lucha sindical de las cigarreras resultó fundamental en cuestiones como la conciliación laboral y familiar; consiguieron que se abrieran guarderías, escuelas y zonas de lactancia dentro de las fábricas, flexibilidad horaria, mejoras salariales para las trabajadoras y mejores condiciones laborales y de higiene. « Queremos poner en valor a esas mujeres y a sus logros », dice Rafaela Carrasco. «Debemos mucho a esas primeras sindicalistas -añade Tato-; formaron una gran asociación. En el espectáculo hay un momento en el que se leen las reivindicaciones reales de las cigarreras de principios del siglo XX; que, por cierto, lee la madre de Rafaela Carrasco, que nos prestó su voz, súperlinda». «Lo femenino se respira por todas partes en este espectáculo -cuenta Rafaela Carrasco-; somos mujeres, estamos contando una historia de mujeres, nuestra energía es súper femenina en todos los sentidos. A la palabra 'feminista' -evidentemente lo soy absolutamente- le tengo algo de temor por todo lo que se habla; normalmente pienso más en hacer un trabajo 'femenino'. Pero 'Humo' es, además de muy femenino, muy feminista». El espectáculo, añade su creadora, también quiere desmitificar el mito de la Carmen de Merimée y Bizet. «En cuanto se habla de las cigarreras, se piensa en ese estereotipo -dice la bailaora-, que es un tipo de mujer creado desde el imaginario de un hombre. A esa idea queremos enfrentar la realidad de ese gremio». 'Humo' no sigue la historia de Carmen, pero la ópera sí está presente , reconoce Carrasco. «Está llevada a otro lugar, a esa realidad de la que hablo, y que es lo que nos interesa. Utilizamos ciertas partes que nos sirven a nosotros para contar lo que queremos». Interviene Álvaro Tato para contar una curiosidad. «En la televisión francesa nos propusieron un subtítulo para el espectáculo: ' Las hermanas de Carmen '. Y me parece muy acertado, porque pone en el foco a todas esas cigarreras que rodean a la más popular (también se asoma en el espectáculo Amparo, sacada de la novela 'La tribuna', de Emilia Pardo Bazán). 'Humo' es -sigue- un canto generacional, un canto de mujer en plural y un canto de trabajo». El espectáculo, continúa Rafaela Carrasco, tiene dos partes: en la primera vemos a las cigarreras en su jornada de trabajo, que empieza de madrugada, y al final se verán sus reivindicaciones, sus protestas en la calle... Y en la segunda parte aparecen personajes de la propia ópera, Carmen, una mujer andaluza, el toreador -casi en tono paródico-; jugamos con el sarcasmo y también con los personajes». 'Humo' evoca las jornadas de las trabajadoras en el taller, las jerarquías internas —de la aprendiz a la capataz—, las fiestas, los ritos clandestinos y los trapicheos del estraperlo. «Sus conflictos, alegrías y penas se expresan a través de un flamenco en femenino plural -dicen ambos creadores-. Aquel mundo autónomo, festivo y riguroso, nacido en las fábricas de tabaco, fue germen de libertades civiles que llegarían décadas después. En el espectáculo se abordan cuestiones aún vigentes: sufragio, igualdad, conciliación, sororidad, lucha contra los abusos y emancipación económica y vital». Por lo que se refiere a la música, 'Humo' tiene dos partes, una creación musical nueva ya grabada, y otra interpretada en directo, con protagonismo para una voz lírica, la soprano Marta Estal , y una voz flamenca, la cantaora Gema Caballero . «Son de algún modo la música educada y la callejera, la del pueblo -dice Rafaela Carrasco, que sigue-. No es fácil encontrar el equilibrio entre lo grabado y lo directo para que no se pierda la calidez de la música en vivo». Entre esa música se encuentra la célebre 'Habanera' -«que hemos convertido en guajira», dice Tato- o un fragmento de la revista de Francisco Alonso 'Las de Villadiego': el chotis de la Colasa 'Tabaco y cerillas'.
