Nycklar till en konstig mening för David Sánchez: diskvalificerad för prevariation utan solida bevis på påverkan.
Provinsdomstolen i Badajoz straffar presidentens bror för en "falsk" gynnsam behandling men utan påtryckningar från någon. Rättvisan dömer Pedro Sánchez bror till nio års diskvalifikation på grund av prevarication men frikänner honom från inflytandehandel Dokument Fullständig konsultation av domen i fallet med David Sánchez, bror till presidenten Badajoz-domstolen i Badajoz-regionen Patrocinio, Emilio Francisco Serrano och Marí Dolores Gallardo) har i tisdags dömt David Sánchez, bror till regeringens president, till nio års diskvalifikation för ett brott av samarbetsvilja i administrativt svek. I samma dom frikänner de tre domarna Sánchez och resten av de åtalade från ett inflytandebrott, den centrala kärnan i målet som instruerats av domare Beatriz Biedma.
Populära anklagelser, kopplade till extremhögern, krävde sex års fängelse. Domstolen avslår bestämt denna begäran och hävdar att det inte finns några solida bevis för att döma för påverkanshandel, huvudanklagelsen i detta fall. Domstolen försöker på ett förvirrande sätt motivera varför den dömer David Sánchez för prevarication, ett brott som inte ger fängelsestraff, men frikänner honom för inflytandehandel.
Domen anser att det är bevisat att tjänsten som konservatoriesamordnare skapades av "falska skäl" för David Sánchez, men hävdar att det inte finns ett enda bevis för att denna gynnade behandling berodde på påverkan på handel från ledarna för Badajoz provinsråd. Domarna går så långt att de i sin dom skriver några gissningar om möjligheten att presidenten för provinsrådet, för att förgylla Pedro Sánchez efter hans seger i primärvalet, hade påverkat tilldelningen av tjänsten till brodern till den dåvarande generalsekreteraren för PSOE. Men de avvisar omedelbart att denna gissning skulle kunna tjäna som undertecknande av en dom för påverkanshandel.
En tydlig prevariation, en tveksam påverkan som säljer utan bevis. "Även om domstolens övertygelse höjs om att den förebråelse som begåtts berodde på avsikten att gynna David Sánchez och Luis María Carreras av falska skäl, hyser vi tvivel, som inte har klarats upp i ljuset av de bevis som praktiserades i plenarsammanträdet, som hänvisar till användningen av specifika beteenden av påtryckningar, ordningsföljd som direkt kan uppnå utövande av påtryckningar, ordningsföljd eller ordningsföljd. indirekt generera ekonomiska fördelar för dem." En gissning om påverkanshandel utan sakligt stöd. "Vi kan gissa att de samordnade förebyggande åtgärderna från de anklagade som innehade ansvariga positioner i provinsrådet i Badajoz var svaret på tidigare påtryckningar eller inflytande på dem, men denna hypotes saknar både faktastöd som utarbetats och beskrivits av anklagelserna, och ackreditering för att stödja den." Domstolen "vet inte" vem som påverkade den. "Vi vet, kort och gott, inte vem eller vilka som utövade påtryckningar eller inflytande på de ansvariga för att utföra uppgiften att böja lagen, inte heller i vilka specifika handlingar inflytandet materialiserades." En mothypotes utan solida bevis. "Vi skulle kunna hävda, som en mothypotes, att de prevarierande beteendena berodde på intresset av att gynna de människor som gynnades av dem på grund av deras närhet till familjen (Don David Sánchez) till den som skulle bli omvald till partiets generalsekreterare och slutligen till president för Nationens regering (block 1 av bevisade fakta inträffade när och som redan beskrevs i ett block 2) och som redan beskrevs i ett block; syftet att inhysa sig hos honom genom att ha stött partiets XXXIX kongress till den förlorande kandidaten i primärvalet. Således tvingas denna domstol att anse att det inte är möjligt att döma för brotten med inflytande som har varit föremål för anklagelse, men inte för en specifik och fullständig saklig beskrivning och ackreditering, eftersom principen "in dubio" är tillämplig pro reo. På något sätt är denna princip inympad i rätten till oskuldspresumtion, eftersom domstolens enda fällande dom - impressionism eller rättslig dom - inte räcker för en fällande dom, eftersom detta är av ringa värde om det inte finner sin förankring i solid bevisning för åklagaren (...) Med andra ord, även om domstolen i första instans inte skulle tvivla på detta, bristen på tillförlitlighet hos bevisen för åklagaren (...)". "Låg tillförlitlighet och soliditet hos bevisen för det utförda åtalet." "Och det är här kärnan i problemet ligger: den dåliga tillförlitligheten och soliditeten hos åtalsbevisen som utförts, för att fastställa och konkretisera de fakta som ingår i den brottsliga typen av inflytande, som är föremål för avvisande av alla typer av inflytande. av tvivel om deras författarskap från den anklagades sida.
Slutledning: allt samordnat för att skapa en "onödig och tom plats för innehåll." att de alla var i samförstånd för skapandet av en offentlig anställningstjänst, onödig och tom på väsentligt innehåll, vars mottagare skulle vara den anklagade David Sánchez (och för det efterföljande skadeståndsmässiga namnbytet på nämnda jobb), såväl som en annan lika tom en som reserverats för den anklagade Luis María Carrero, som låtsas att ett väsentligt val och icke-existent urval av män är en förtjänstfull process som inte är berättigad. kontrakten för att få tillgång till offentlig anställning, som skulle stödjas av officiella administrativa förfaranden för urval och rena kontraktsförslag. kosmetika eller "window dressing" utan någon egentlig grund, med efterföljande anpassning i Don Davids fall av villkoren för hans position till hans önskningar utan hänsyn till den allmänna saken, till det allmänna intresset och flagrant ignorerar de vägledande principerna om meriter och kapacitet för tillgång till jobb i administrationen och utan att, som har sagts, nämnda förvandling beror på en "naturlig handling" som har utvecklats till en "naturlig handling" uppriktighet". Denna slutsats från domstolen är inte baserad på de bevis som samlades in under rättegången, eftersom David Sánchez arbete som samordnare för konservatorierna inte ens ifrågasattes av direktörerna för dessa avdelningar. Att iscensättningen av operor som presidentens bror främjade under hans mandat gjordes "utan hänsyn till den allmänna saken och det allmänna intresset", är en slutsats från domstolen utan kända bevis.
Det är osannolikt att provinsrådets ordförande inte kände till fakta. Miguel Ángel Gallardo, tidigare ordförande för Badajoz provinsråd, döms till nio års diskvalifikation för prevariation. Domstolen, utan att citera bevis för att bevisa det, anser det "osannolikt att, eftersom det var allmänt känt inom kulturområdet från det ögonblick då positionen skapades att den var avsedd att tilldelas Mr Sánchez, han inte kände till denna omständighet och deltog inte direkt i händelserna." Vid rättegången var det inget vittne eller åtalad som vittnade eller bekräftade att det var allmänt känt inom kulturdepartementet att tjänsten skapades för David Sánchez. "Provinsrådet i Badajoz ingrep, som representant för det beslutsfattande organet, i beslutet att anställa Don David och ändra de funktioner som anförtrotts honom i hans ursprungliga position.
Följaktligen är han ansvarig som upphovsman till brotten av administrativa prevaricering som motsvarar block A) och B) i paragrafen om bevisade fakta, vilket gör artikel 31 i den härskande staten tillämplig." Bevisen som samlades in under utredningen bevisade inte att Gallardo hade ingripit i beslutet att anställa David Sánchez. David Sánchez visste tidigare att samordnartjänsten skapades för honom. Domstolen, utan bevis för att underbygga sin huvuduppsats, konstaterar: "David Sánchez Pérez-Castejón, som med förkunskaper om att tjänsten som samordnare för konservatorieaktiviteter hade skapats för honom, dök upp vid kallelsen och gjorde intervjun för att simulera den formella lagligheten av förfarandet, eftersom han var den främsta mottagaren av detsamma, genom att anpassa villkoren för sitt personliga ämbete för att inte gå till sitt dagliga uppdrag, och ägnade sig åt opera. samtyckte till att, under täckmantel av den så kallade ändringen av befattningens nomenklatur, skapades en helt annan som han fortsatte att vara ägare och förmånstagare till.
Originalkälla
Publicerad av elDiario.es
14 july 2026, 13:55
Denna artikel har översatts automatiskt från spanska. Klicka på länken ovan för att läsa originaltexten.
Visa originaltext (spanska)
Rubrik
Claves de una condena extraña a David Sánchez: inhabilitado por prevaricación sin pruebas sólidas de tráfico de influencias
Beskrivning
La Audiencia Provincial de Badajoz castiga al hermano del presidente por un “espurio” trato de favor pero sin presiones de nadieLa Justicia condena al hermano de Pedro Sánchez a nueve años de inhabilitación por prevaricar pero le absuelve de tráfico de influenciasDocumento - Consulta íntegra la sentencia del caso de David Sánchez, hermano del presidente Tres magistrados de la Audiencia Provincial de Badajoz (José Antonio Patrocinio, Emilio Francisco Serrano y Marí Dolores Gallardo) han condenado este martes a David Sánchez, hermano del presidente del Gobierno, a nueve años de inhabilitación por un delito de cooperación en prevaricación administrativa. En la misma sentencia, los tres magistrados absuelven a Sánchez y al resto de acusados de un delito de tráfico de influencias, el núcleo central de la causa que instruyó la juez Beatriz Biedma. Las acusaciones populares, vinculadas a la ultraderecha, pidieron seis años de cárcel. El tribunal rechaza de plano esta petición y sostiene que no hay prueba sólida para condenar por tráfico de influencias, la acusación principal de este caso. El tribunal intenta justificar de una manera confusa por qué condena a David Sánchez por prevaricación, un delito que no conlleva penas de cárcel, pero le absuelve por tráfico de influencias. La sentencia da por acreditado que la plaza de coordinador de conservatorios fue creada por “razones espurias” para David Sánchez, pero sostiene que no existe una sola prueba de que ese trato de favor obedeciera a un tráfico de influencias por parte de los dirigentes de la Diputación de Badajoz. Los jueces llegan a escribir en su sentencia algunas conjeturas sobre la posibilidad de que el presidente de la Diputación para congraciarse con Pedro Sánchez tras su victoria en las primarias hubiera influido para adjudicar la plaza al hermano del entonces secretario general del PSOE. Pero inmediatamente rechazan que esa conjetura pueda servir para firmar una condena por tráfico de influencias. Una prevaricación clara, un tráfico de influencias dudoso y sin pruebas. “Si bien se alza la convicción de este Tribunal de que la prevaricación cometida obedecía al designio de favorecer por razones espurias a Don David Sánchez y Don Luis María Carreras, albergamos dudas, que no han sido despejadas a la luz de las pruebas practicadas en el plenario, referentes a la utilización de concretas conductas de presión, prevalimiento, en definitiva, influencias ejercidas en orden a conseguir las resoluciones que pudieron generar directa o indirectamente beneficio económico para aquellos”. Una conjetura sobre el tráfico de influencias sin soporte fáctico. “Podemos conjeturar que la actuación coordinada prevaricadora de los acusados que ostentaban cargos de responsabilidad en la Diputación de Badajoz fue la respuesta a una previa presión o influencia ejercida sobre ellos, pero esa hipótesis carece, tanto de soporte fáctico elaborado y descrito por las acusaciones, como de acervo acreditativo que la sustente”. El tribunal “no sabe” quién influyó. “No sabemos, en suma, quien o quienes ejercieron presión o ascendencia sobre los responsables de realizar la tarea de torcimiento del Derecho, ni en que concretos actos se materializó el influjo”. Una contra hipótesis sin una sólida prueba de cargo. “Podríamos mantener, como contra hipótesis, que las conductas prevaricadoras obedecieron al interés de favorecer a las personas que se beneficiaron de aquellas por su proximidad familiar (Don David Sánchez) al que sería reelegido Secretario General del Partido y con el tiempo Presidente del Gobierno de la Nación (Bloque 1 de hechos probados) y que ostentaba ya tal cargo cuando sucedieron los acontecimientos descritos en los Bloques 2 y 3; respondiendo a un propósito de congraciarse con aquel al haber apoyado en el XXXIX Congreso del Partido a la candidata perdedora de las elecciones primarias. Siendo así, este Tribunal se ve obligado a considerar que no es posible condenar por los delitos de tráfico de influencias que han sido objeto de acusación, pero no de concreta y completa descripción fáctica y acreditación, resultando por demás aplicable el principio ”in dubio pro reo“. De alguna manera dicho principio se injerta en el derecho a la presunción de inocencia, porque no basta para la condena la sola convicción del Tribunal -el impresionismo o convicción judicial-, pues poco vale este si no encuentra su anclaje en una sólida prueba de cargo (…) Dicho de otro modo, aunque el Tribunal de instancia no dudara, correspondería a esta Sala casacional verificar si debió dudar por la escasa fiabilidad de la prueba de cargo (…)”. “Escasa fiabilidad y solidez de la prueba de cargo practicada”. “Y es aquí donde radica la esencia del problema: la escasa fiabilidad y solidez de la prueba de cargo practicada, en orden a la determinación y concreción de los hechos incardinables en los tipos penales de tráfico de influencias objeto de acusación, insuficiente para despejar toda ausencia de duda sobre la autoría de los mismos por parte de los acusados”. Inferencia: todos concertados para crear una “plaza innecesaria y vacía de contenido”. El tribunal considera que “la actuación de los acusados justifica el juicio de inferencia que conduce a colegir que todos estaban concertados para la creación de una plaza de empleo público, innecesaria y vacía de contenido esencial, cuyo destinatario sería el acusado Don David Sánchez (y para el ulterior torticero cambio de denominación de tal puesto de trabajo), así como de otra igualmente vacua reservada al acusado Don Luis María Carrero, fingiendo un proceso de selección y valoración de méritos sustancialmente inexistente como justificación mendaz de los contratos para acceder al empleo público, que estarían avalados por unos procedimientos administrativos oficiales de selección y propuestas de contratación puramente cosméticos o ”de escaparate“ sin fundamento real alguno, con ulterior adaptación en el caso de Don David de las condiciones de su puesto a sus apetencias sin consideración alguna a la causa pública, al interés general y soslayando de manera palmaria los principios de mérito y capacidad rectores en el acceso a los puestos de trabajo en la Administración y sin que, como se ha afirmado, dicha transmutación obedeciera a una ”evolución natural de funciones“ previamente desarrolladas o a un acto de ”sinceración administrativa“. Esta inferencia del tribunal no se basa en las pruebas recabadas durante la celebración del juicio, ya que el trabajo de David Sánchez como coordinador de los conservatorios no fue puesto en duda ni siquiera por los directores de esos departamentos. Que el montaje de óperas que impulsó durante su mandato el hermano del presidente se hiciera ”sin consideración alguna a la causa pública y al interés general“, es una inferencia del tribunal sin prueba conocida. Inverosímil que el presidente de la Diputación no conociera los hechos. Miguel Ángel Gallardo, expresidente de la Diputación de Badajoz, es condenado a nueve años de inhabilitación por prevaricación. El tribunal, sin citar prueba que lo acredite, considera “inverosímil que, conociéndose de forma generalizada en el ámbito de Cultura desde el momento de la creación del Puesto que el mismo estaba destinado a ser adjudicado al señor Sánchez, no supiera dicha circunstancia y no participara directamente en los hechos”. En el juicio, ningún testigo ni imputado declaró o acreditó que se conociera de forma generalizada en el departamento de Cultura que se creó el puesto para David Sánchez. “Intervino, como representante del órgano decisorio, la Diputación de Badajoz, en la decisión de contratar a Don David y de modificarle las funciones que tenía encomendadas en su puesto original. Por consiguiente, es responsable en concepto de autor de los delitos de prevaricación administrativa correspondientes a los Bloques A) y B) del párrafo de hechos probados, resultando aplicable el artículo 31 del CP”, señala la sentencia. Las pruebas recabadas durante la instrucción no acreditaron que Gallardo hubiera intervenido en la decisión de contratar a David Sánchez. David Sánchez conoció previamente que el puesto de coordinador se creó para él. El Tribunal, sin prueba que acredite su tesis principal, afirma: “David Sánchez Pérez-Castejón, quien teniendo conocimiento previo de que el Puesto de Coordinador de las Actividades de los Conservatorios se había creado para él, se presentó a la convocatoria, e hizo la entrevista para simular la legalidad formal del procedimiento, siendo el principal beneficiario del mismo, al conseguir que se adaptaran las condiciones de su puesto a sus preferencias personales, como el no tener que acudir diariamente a un despacho y el dedicarse a la ópera (…) Cooperó realizando actos nucleares: presentó la solicitud correspondiente en el concurso de méritos para la adjudicación de la plaza creada para él, participó en el proceso selectivo maquillado aportando documentación y derivó, incumpliendo el contenido obligacional del contrato de coordinador de actividades de los conservatorios, a actividades operísticas que no guardaban relación alguna con el puesto primigenio para el que había sido nombrado ,interesando y consintiendo que, al socaire del denominado cambio de nomenclatura de la plaza, se creara otra absolutamente diferente de la que seguía siendo titular y beneficiario.
