Margarita Robles tar avstånd från Moncloas strategi och lyfter fram sin egen profil med Ceuta-krisen
Försvarsministern visar den hårdaste tonen med Marocko mot den linje som fastställts av utrikesfrågor, kolliderar med inrikesministeriet av CNI och avvisar inte PP:s uppmaning att ställa upp i senaten. PP och Vox attackerar regeringen och hotar den med rättsliga åtgärder för att ställa upp i senaten på grund av Ceuta-krisen. Vandringen genom Ceutas gator som Margarita Robles bestämde sig för att ta i onsdags omgiven av grannar och tv-kameror saknade inte nästan någonting.
Först var de förolämpningar. "Du och din regering är en skam." Sedan kom tårarna. "Jag är väldigt rädd eftersom jag är änka och jag bor ensam." Och så något som liknar ett massbad kring en försvarsminister som inte missade möjligheten att återigen etablera sin egen profil. "Lugna ner dig, släpp ut allt. Det är bra att släppa ångan", sa den högsta politiska tjänstemannen för Försvarsmakten till Pepi, en invånare i Ceuta som fördömde "övergivandet" av sin stad och som tillsammans med ministern fångade uppmärksamheten från tv-programmen som visade scenen live. Margarita Robles, som bad militärtjänstemännen att göra sig tillgängliga för Pepi och att ta henne till högkvarteret så att hon kunde vara närvarande vid sitt framträdande, reducerade avsevärt den planerade tiden för sitt möte med presidenten för den autonoma staden för att förlänga hennes ögonblick av närhet med folket i Ceuta.
Och han minskade också sitt ingripande, där han knappt accepterade frågor från pressen och som fokuserade på att återigen förmedla ett budskap som tydligt skiljer sig från försiktighetslinjen med Marocko präglad av Moncloa. "Det här kan inte hända igen. Ceuta och Melilla är inte spanska, de är väldigt spanska.
Och de rör inte varandra. Den som attackerar Ceuta och Melilla attackerar hela Spanien", säger försvarsministern, som redan under krisens första dagar avvek från det officiella manuset för att peka direkt mot Marocko för tiotusentals människors inresa över gränsen. Varken Margarita Robles tal eller iscensättningen av Margarita Robles i Ceuta liknar vad hennes regeringskollegor som tidigare satte sin fot i den autonoma staden gjorde efter gränskrisen.
President Pedro Sánchez och ministrarna för territoriell politik, inrikes-, barn- och utrikesfrågor har passerat där. Allt med ett mycket mätt budskap, utformat i detalj inom ledningen för att inte ytterligare fördunkla de redan känsliga grannförbindelserna med Marocko. Och även om några av dem också reste genom Ceutas gator och besökte några av nyckelanläggningarna, gjorde de det inte omgivna av media eller med påverkan av försvarschefen. "Det är helt enkelt en fråga om empati", säger Robles team, där de värdesätter det faktum att det slutliga svaret från de människor som hade kommit för att tillrättavisa var deras tacksamhet till ministern för hennes attityd av närhet och lyssnande.
På Moncloa, officiellt, föredrar de att inte kritisera Margarita Robles profil, oavsett hur uppenbar chocken kan vara. För i denna kris har försvarschefen kolliderat med inrikesministern på grund av CNI:s tidigare arbete med att passera 72 000 människor över gränsen. Det har krockat med det offentliga budskapet från chefen för spansk diplomati, utrikesminister José Manuel Albares, som vid alla tillfällen har hyllat den marockanska regeringens "samarbete".
Och det har till och med kolliderat med Moncloas politiska strategi, som beslutade att ministrarna som är involverade i ledningen av Ceuta inte går till senaten för att ge förklaringar, som PP kräver, utan till deputeradekongressen i slutet av månaden. En instruktion som Robles inte helt har förstått. De populära hoppas faktiskt fortfarande på att böja regeringens arm och att trycket kommer att tvinga ministrarna att ställa upp inför senaten nästa vecka.
Och den svagaste länken som oppositionen har hittat har varit Margarita Robles, som i ett brev skickat till överhusets president Pedro Rollán försäkrade att hon inte kunde närvara den 13 augusti, dagen för hennes kallelse, men att hon var villig att närvara vid ett annat tillfälle. De båda myndigheternas kabinetter kontaktade varandra för att samordna dagordningar. Rolláns team försäkrar elDiario.es att i dessa informella samtal erbjöds försvarsministern att närvara den 18, 19 eller 20 augusti.
Alltid före det planerade mötet i kongressen. De senaste två dagarna är inte lönsamma på grund av en resa från Robles till Libanon.
Här skiljer sig versionerna åt. Rolláns följe hävdar att försvaret accepterade den 18:e, men det finns inga dokumentära bevis. Regeringen förnekar att datumet för dess framträdande fastställdes i det samtalet och utesluter att någon av dess medlemmar kommer att gå till senaten före kongressen.
I ett kort meddelande till media sa Moncloa denna vecka att det skulle vara Margarita Robles själv som skulle utesluta att delta i senaten i sitt framträdande i Ceuta denna onsdag, men det gjorde hon inte. I den första kallelsen från PP i senaten, den av Fernando Grande-Marlaska i onsdags inför inrikeskommissionen, beslutade ministern att inte gå och påstådda "uppenbara omständigheter" för att motivera sin frånvaro, vilket utnyttjades av PP och Vox, i koalition med Junts, för att attackera regeringens ledning i Ceuta utan något svar. PP och Vox har hotat att vidta "rättsliga åtgärder" mot de frånvarande ministrarna, något som beror på senatsstyrelsen, som redan har öppnat flera konflikter mot regeringen och kongressen i denna lagstiftande församling.
I maj förra året accepterade författningsdomstolen ett klagomål för behandling eftersom det var transportministern Óscar Puente och inte presidenten Pedro Sánchez som verkade ge förklaringar till tågolyckan i Adamuz. "Låt oss se vad som händer nästa vecka," försäkrade PP-ledare i senaten denna onsdag, utan att utesluta att regeringen äntligen kommer att skicka en av sina ministrar för att svara på senatorernas frågor. Samma källor erkänner att ministrarna "inte bestämmer" om de ska dyka upp eller inte. Naturligtvis, erkände de, "de bestämmer när."
Originalkälla
Publicerad av elDiario.es
12 august 2026, 23:21
Denna artikel har översatts automatiskt från spanska. Klicka på länken ovan för att läsa originaltexten.
Visa originaltext (spanska)
Rubrik
Margarita Robles se desmarca de la estrategia de Moncloa y remarca su perfil propio con la crisis de Ceuta
Beskrivning
La ministra de Defensa muestra el tono más duro con Marruecos en contra de la línea establecida por Exteriores, choca con Interior por el CNI y no rechaza el llamamiento del PP a comparecer en el SenadoPP y Vox arremeten contra el Gobierno y le amenazan con acciones legales por plantar al Senado por la crisis de Ceuta Al paseo por las calles de Ceuta que Margarita Robles decidió darse este miércoles rodeada de vecinos y de cámaras de televisión no le faltó casi de nada. Primero fueron insultos. “Sois una vergüenza, tu Gobierno y tú”. Después llegaron las lágrimas. “Tengo mucho miedo porque soy viuda y vivo sola”. Y luego algo parecido a un baño de masas en torno a una ministra de Defensa que no desaprovechó la ocasión de volver a marcar perfil propio. “Tranquila, suéltalo todo. Es bueno desahogarse”, le dijo la máxima responsable política de las Fuerzas Armadas a Pepi, una vecina ceutí que denunciaba “el abandono” de su ciudad y que acaparó junto a la ministra la atención de los programas televisivos que daban la escena en directo. Margarita Robles, que pidió a los responsables militares que se pusieran a disposición de Pepi y que la condujeran hasta la comandancia para que estuviera presente en su comparecencia, redujo considerablemente el tiempo previsto de su reunión con el presidente de la ciudad autónoma para alargar su momento de cercanía con los ceutíes. Y también redujo el de su intervención, en la que apenas aceptó preguntas de la prensa y que centró en volver a trasladar un mensaje nítidamente diferenciado de la línea de prudencia con Marruecos marcada por Moncloa. “Esto no puede volver a suceder. Ceuta y Melilla no es que sean españolas, es que son españolísimas. Y no se tocan. Quien agrede a Ceuta y Melilla agrede a toda España”, dijo la ministra de Defensa, que ya se salió del guion oficial los primeros días de la crisis para señalar directamente a Marruecos por la entrada de decenas de miles de personas por la frontera. Ni el discurso ni la puesta en escena de Margarita Robles en Ceuta se parece en nada a lo que hicieron sus colegas del Gobierno que pisaron antes la ciudad autónoma tras la crisis fronteriza. Por allí han pasado el presidente Pedro Sánchez y los ministros de Política Territorial, Interior, Infancia y Exteriores. Todos con un mensaje muy medido, diseñado al detalle en el seno del Ejecutivo para no enturbiar aún más las ya delicadas relaciones de vecindad con Marruecos. Y aunque alguno de ellos sí transitó también por las calles de Ceuta y visitó algunas de las instalaciones clave, no lo hizo rodeado de medios de comunicación ni con la repercusión, por tanto, de la titular de Defensa. “Es simplemente una cuestión de empatía”, comentan en el equipo de Robles, donde ponen en valor que la respuesta final de la gente que se había acercado a increpar haya sido el agradecimiento a la ministra por su actitud de cercanía y escucha. En la Moncloa, oficialmente, prefieren no criticar ese perfil propio de Margarita Robles, por muy evidente que resulte el choque. Porque en esta crisis la titular de Defensa ha chocado con el ministro del Interior a cuenta del trabajo previo del CNI sobre el paso de 72.000 personas por la frontera. Ha chocado con el mensaje público del jefe de la diplomacia española, el ministro de Exteriores José Manuel Albares, que en todo momento ha ensalzado “la cooperación” del gobierno marroquí. Y ha chocado incluso con la estrategia política de Moncloa, que decidió que los ministros implicados en la gestión de Ceuta no acudan al Senado a dar explicaciones, como reclama el PP, sino al Congreso de los Diputados a finales de mes. Una instrucción que Robles no ha terminado de encajar del todo. Los populares, de hecho, confían todavía en doblar el brazo al Gobierno y que la presión obligue a los ministros a comparecer ante el Senado la próxima semana. Y el eslabón más débil que ha encontrado la oposición ha sido Margarita Robles, quien aseguró en una carta remitida al presidente de la Cámara Alta, Pedro Rollán, que no podía asistir el 13 de agosto, día de su citación, pero que estaba dispuesta a acudir en otro momento. Los gabinetes de ambas autoridades se pusieron en contacto para coordinar agendas. Desde el equipo de Rollán aseguran a elDiario.es que en dichas conversaciones informales se ofreció a la ministra de Defensa acudir el 18, el 19 o el 20 de agosto. Siempre antes que la cita prevista en el Congreso. Los dos últimos días no son viables por un viaje de Robles al Líbano. Aquí difieren las versiones. Desde el entorno de Rollán se asegura que Defensa aceptó el 18, pero no existe constancia documental. El Gobierno niega que en esa conversación se cerrara la fecha de su comparecencia y descarta que ninguno de sus miembros vaya a acudir al Senado antes que al Congreso. En una breve nota a los medios, Moncloa dijo esta semana que sería la propia Margarita Robles quien descartaría acudir al Senado en su comparecencia de este miércoles en Ceuta, pero no lo hizo. En la primera citación del PP en el Senado, la de Fernando Grande-Marlaska este miércoles ante la Comisión de Interior, el ministro decidió no ir y alegó “circunstancias obvias” para justificar su ausencia, que fue aprovechada por el PP y Vox, en coalición con Junts, para arremeter contra la gestión del Gobierno en Ceuta sin que hubiera réplica alguna. Desde el PP y Vox han amenazado con emprender “acciones legales” contra los ministros ausentes, algo que depende de la Mesa del Senado, que ya ha abierto en esta legislatura varios conflictos contra el Gobierno y el Congreso. El pasado mes de mayo, el Tribunal Constitucional admitió a trámite una queja porque fue el ministro de Transportes, Óscar Puente, y no el presidente, Pedro Sánchez, quien compareció para dar explicaciones por el accidente de tren de Adamuz. “A ver qué pasa la semana que viene”, aseguraron este miércoles dirigentes del PP en el Senado, sin descartar que el Gobierno finalmente mande a alguno de sus ministros a responder a las preguntas de los senadores. Las mismas fuentes reconocen que los ministros “no deciden” si comparecen o no. Eso sí, admitieron, “deciden el cuándo”.