Kongressens vicepresident, om Vox-ställföreträdaren som konfronterade honom: "Jag trodde att han attackerade mig"
Gómez de Celis öppnar dörren för att sanktionera extremen José María Sanchez och varnar för risken som extremhögern innebär för institutioner och samexistens. Det är ett opublicerat fotografi under 40 år av demokrati. En deputerad till högerextrema, José María Sánchez, klättrar upp för trappan för kongressens presidentskap mitt under en parlamentarisk debatt och konfronterar socialisten Alfonso Rodríguez Gómez de Celis, kammarens vicepresident och som vid den tidpunkten var ordförande för sessionen.
Några centimeter från hans ansikte skäller Vox-politikern ständigt ut honom tills han äntligen kan utvisas. En bild som symboliserar i vilken utsträckning extremhögern tycks vara kapabel att gå när det gäller att anstränga parlamentets institutionalitet och den demokratiska samexistensen i sig. Det är svårt att förstå vad som ledde till att Vox-ställföreträdaren tog ställning och konfronterade dig.
Kan du förklara det för oss? Det var en väldigt spänd och väldigt sorglig situation för den spanska demokratin, det är en väldigt ikonisk bild av vad extremhögerns ankomst till Spanien innebär. Gårdagens bild är väldigt lik en annan, vilket är Tejeros uppgång till läktaren i 23 F, och räddar förstås alla avstånd från det ögonblickets dramatik.
Men den ideologiska roten är densamma, som är förstörelsen av demokratiska principer och samexistens. Men i vilket sammanhang inträffade ett sådant beklagligt utbrott? Vad ville den där ultra-ställföreträdaren?
Mitt under ingripandet bad en annan ställföreträdare att få tala för anspelningar, eftersom de enligt honom berättade något för honom från ERC. Och det nekades eftersom anspelningar inte efterfrågas mitt i debatterna, utan i slutet. President Armengol kallade honom sedan till ordning första gången eftersom han avbröt debatten.
Det hände en andra gång medan jag presiderade, jag förnekade det också och varnade honom en andra gång för att han avbröt igen. Och så gick han fram till läktaren och började skrika på advokaten. Jag varnade honom att lämna henne ifred och han avbröt igen och bad att få tala en tredje gång.
Jag gav det inte till dem eftersom talespersoner inte kan avbrytas under debatter. Det var då han klättrade upp aggressivt, våldsamt och tog sig några centimeter från mitt ansikte. I det ögonblicket tänkte jag ärligt talat på någon form av fysisk misshandel.
Trodde du att jag kunde attackera dig fysiskt? Ja, visst, jag uppskattade att han kunde attackera mig. Det tog flera sekunder och det som gav mig tid att tänka var att om han attackerade mig så skulle jag inte svara på samma sätt.
Jag ville inte förlora min fasthet, för alla demokrater måste vara bestämda i den här typen av situationer, men jag ville bara att han skulle lämna plenarsessionen, vilket är vad som till slut hände.
Bilden är enorm. Han på läktaren bara några centimeter från ditt ansikte och du kastar ut honom. Vad sa han till henne?
Jag minns ärligt talat inte eftersom jag inte ägnade så mycket uppmärksamhet åt det. Inget han sa till mig var viktigt för att bara komma upp på läktaren och det verbala och fysiska våldet han förmedlade var tillräckligt för att göra det otillåtet och inget annat spelade någon roll. Jag minns inte en sådan situation.
Du? Något liknande hände redan med samma ställföreträdare när han förolämpade socialistgruppens ställföreträdare Laura Berja, när han kallade henne en häxa. Han tog också ställning för att protestera, även om det inte var lika våldsamt som den här gången.
Är du orolig att detta kommer att innebära ett före och efter? Jag tycker att det är mycket oroande, inte på grund av kamerans funktion eller på grund av vad var och en av oss kan lida. För mig är det viktiga att den här bilden symboliserar att demokratiska värderingar och samexistens är i fara.
Och jag säger detta eftersom vi vid många tillfällen tenderar att tro att det finns polarisering, att det till och med finns en viss jämvikt och ansvarslikhet mellan varandra, att alla politiker är lika. Och det är inte sant, det är inte sant alls. Det finns en ideologisk ståndpunkt som har våld som grundprincip.
Den här mannen har blivit utesluten från plenarsessionen, därför kommer han inte att delta den här veckan, men i sådana här allvarliga situationer kan andra åtgärder vidtas mot honom. Funderar du på att införa någon typ av sanktion eller överväger att öppna en akt? Makt, det är möjligt, men det kommer att bedömas juridiskt om det är genomförbart eller inte, och därifrån kommer lämpliga beslut att fattas.
Men jag tror att det finns tillräckligt med rättslig ram för att bedöma det. Vi kommer att studera det under dessa dagar, för att se vad som händer. Har det att man kommit så här långt att göra med att man varit för tillåtande mot extremhögern under hela den här tiden och med att man inte stoppat dess attityder tidigare?
Extremhögerns ankomst av dessa våldsamma positioner i institutionerna och även i kongressen är en demokratisk nyhet. Vi måste gradvis skapa nya rättsliga realiteter för att möta dessa nya situationer. Men jag säger er en sak: inför dem vars grundläggande princip för politisk handling är våld, vare sig det är ideologiskt eller fysiskt, finns det inga verktyg eller instrument som kan stoppa dem.
Det enda sättet att stoppa dem är att alltid stå fast mot dem och vädja till ansvaret hos partier som Folkpartiet, som öppnar dörrarna inom många institutionella områden. Medborgarna måste vara tydliga med att det inte handlar om vänster eller höger. Det handlar om våld ja eller våld nej.
Och det är därför dessa partier demokratiskt måste utvisas från institutionella sfärer. Jag tror att det är det enda sättet. Jag inbillar mig att varken den här mannen eller någon från Vox har tilltalat dig för att be om ursäkt, eller hur?
En Vox-ställföreträdare sa till mig att han skäms över vad hans kollega gjorde.
Kom igen. Detta är vad han förmedlade till mig inför fler människor, i kongressens cafeterian. Och jag har tackat honom.
Originalkälla
Publicerad av elDiario.es
15 april 2026, 14:47
Denna artikel har översatts automatiskt från spanska. Klicka på länken ovan för att läsa originaltexten.
Visa originaltext (spanska)
Rubrik
El vicepresidente del Congreso, sobre el diputado de Vox que se encaró con él: "Pensé que me agredía"
Beskrivning
Gómez de Celis abre la puerta a sancionar al ultra José María Sanchez y alerta del riesgo que implica la ultraderecha para la institucionalidad y la convivencia Es una fotografía inédita en 40 años de democracia. Un diputado de ultraderecha, José María Sánchez, sube por las escaleras de la presidencia del Congreso en pleno debate parlamentario y se encara con el socialista Alfonso Rodríguez Gómez de Celis, vicepresidente de la cámara y que en ese momento presidía la sesión. A pocos centímetros de su cara, el político de Vox le increpa de manera continuada hasta que, finalmente, puede ser expulsado. Una imagen que simboliza hasta qué punto la extrema derecha parece ser capaz de llegar a la hora de tensionar la institucionalidad del parlamento y la propia convivencia democrática. Cuesta entender qué llevó a ese diputado de Vox a subir al estrado y encararse con usted. ¿Nos lo puede explicar? Fue una situación muy tensa y muy triste para la democracia española, es una imagen muy icónica de lo que significa la llegada de la ultraderecha a España. La imagen de ayer se asemeja mucho a otra que es la subida al estrado por parte de Tejero en el 23 F, salvando todas las distancias del dramatismo de aquel momento, por supuesto. Pero la raíz ideológica es la misma, que es la destrucción de los principios democráticos y de convivencia. ¿Pero en qué contexto se produjo esa salida de tono tan lamentable? ¿Qué quería ese diputado ultra? En mitad de la intervención de otro diputado pidió la palabra por alusiones, porque según él le decían algo desde ERC. Y se le denegó porque las alusiones no se solicitan en mitad de los debates, sino al final. La presidenta Armengol le llamó entonces al orden la primera vez porque interrumpió el debate. Volvió a ocurrir una segunda vez mientras yo presidía, también se la denegué y le apercibí por segunda vez por volver a interrumpir. Y entonces se acercó al estrado y empezó a gritarle a la letrada. Yo le conminé a que la dejara en paz y él volvió a interrumpir y a pedir la palabra una tercera vez. No se la di porque no se puede interrumpir a los portavoces durante los debates. Fue entonces cuando subió de manera agresiva, violenta, poniéndose a pocos centímetros de mi cara. En ese momento, sinceramente, pensé en algún tipo de agresión física. ¿Pensó que le podía agredir físicamente? Sí, claro, valoré que me podía agredir. Fueron varios segundos y lo que sí me dio tiempo a pensar es que, si me llegaba a agredir, yo no le iba a responder de la misma manera. No quise perder la firmeza, porque todos los demócratas tenemos que estar firmes ante este tipo de situaciones, pero yo solo quería que abandonara el Pleno, que es lo que al final ocurrió. La imagen es tremenda. Él subido al estrado a pocos centímetros de su cara y usted expulsándolo. ¿Qué le decía él? Sinceramente, no lo recuerdo porque no estaba prestándole mucha atención. Nada de lo que me dijera era importante porque la simple subida al estrado y la violencia verbal y física que trasladó ya eran suficientes como para hacerlo inadmisible y que no importara nada más. No recuerdo una situación así. ¿Usted? Algo similar ya pasó con este mismo diputado cuando insultó a la diputada del Grupo Socialista Laura Berja, cuando la llamó bruja. También subió al estrado para protestar, aunque no fue de un modo tan violento como esta vez. ¿Le preocupa que esto suponga un antes y un después? Creo que es muy preocupante, ya no por el funcionamiento de la cámara o por lo que podamos sufrir cada uno de nosotros. Para mí lo importante es que esa imagen simboliza que están en riesgo los valores democráticos y de convivencia. Y lo digo porque en muchas ocasiones se tiende a pensar que hay polarización, que hay cierta equidistancia incluso e igualdad de responsabilidades entre unos y otros, que todos los políticos somos iguales. Y no es verdad, no es para nada verdad. Hay una posición ideológica que tiene la violencia como principio fundacional. Este señor ha sido expulsado del pleno, por tanto esta semana no va a participar, pero ante situaciones así de graves se pueden tomar otras medidas contra él. ¿Se plantean imponer algún tipo de sanción o valoran la apertura de expediente? Poder, se puede, pero se valorará jurídicamente si es factible o no y, a partir de ahí, se tomarán las decisiones oportunas. Pero creo que hay suficiente armazón jurídico para valorarlo. Lo estudiaremos en estos días, a ver qué sucede. ¿Que se haya llegado hasta aquí tiene que ver con haber sido demasiado permisivo con la extrema derecha durante todo este tiempo y con que no se hayan atajado antes sus actitudes? La llegada a las instituciones y también al Congreso de estas posiciones violentas por parte de la extrema derecha son una novedad democrática. Tendremos que ir poco a poco creando nuevas realidades jurídicas para afrontar estas nuevas situaciones. Pero sí le digo una cosa: frente al que tiene como principio fundamental de su acción política la violencia, ya sea ideológica o física, no hay herramientas o instrumentos que lo detengan. La única forma de pararlos es estar firmemente frente a ellos siempre y apelar a la responsabilidad de partidos como el Partido Popular, que le está abriendo las puertas en muchos ámbitos institucionales. Los ciudadanos tienen que tener claro que no se trata de izquierda o de derecha. Se trata de violencia sí o violencia no. Y por eso hay que expulsar democráticamente a estos partidos de los ámbitos institucionales. Yo creo que esa es la única vía. Imagino que ni este señor ni nadie de Vox se ha dirigido a usted para pedirle disculpas, ¿no? Un diputado de Vox me ha dicho que siente bochorno de lo que hizo su compañero. Anda. Es lo que me ha transmitido delante de más gente, en la cafetería del Congreso. Y se lo he agradecido.
