Kalifornien vill bevara bergslejonets DNA, så det spenderade 100 miljoner dollar på en motorvägsbro
Medan för mänskligheten är vägar viktiga kommunikationsmedel, är det för djur motsatsen: en barriär som kan vara dödlig. Faktum är att varje år dör miljontals djur när de försöker korsa vägar som halverar deras livsmiljöer: vi ser samma sak i Iran med den asiatiska geparden som i Indien, där att springa över elefanter (även om, ja, med tåg) är ett av de stora problemen med dess järnvägssystem. En av lösningarna som föreslås av naturvårdsbiologin är korsningar av vilda djur: en infrastruktur, oavsett om det är en bro, en tunnel eller en gångväg, som gör att djur kan röra sig säkert genom sina domäner genom att korsa vägar eller tågspår.
Kalifornien tog just denna idé till en annan nivå med den största strukturen i sitt slag som någonsin byggts.
Megasteget för californiska pumor. Detta är Wallis Annenberg Wildlife Crossing, en kolossal växtbro som är cirka 64 meter bred som korsar motorvägen US-101 när den passerar genom Agoura Hills, i Los Angeles. Strukturen har mer än 11,8 miljoner kilo betong, 82 brobalkar och mer än 6 000 kubikmeter levande jord för att hysa mer än 50 arter av växter som är inhemska i regionen.
Tanken är att troget återskapa den kustnära salviaskrubben, de aromatiska buskarna som är rikliga i området, men på en av de mest trafikerade motorvägarna. Projektet är ett offentligt-privat samarbete som formellt började på Earth Day 2022 och har kostat 114 miljoner dollar. Dess invigning är planerad till hösten i år, och blir därmed den största vilda djuröverfarten i världen.
Kaliforniens regering Varför det spelar roll. US National Park Service har dokumenterat i decennier att bergslejon i Santa Monica-bergen är genetiskt isolerade av vägar och urbanisering. Och en isolerad population är dömd: den har inget genetiskt utbyte med andra grupper, det finns endogami, genetisk variabilitet går förlorad och arten förlorar sin förmåga att anpassa sig.
Det vill säga, passagen av US-101 dödar inte bara djur genom att bli överkörda, utan det är också en evolutionär fälla. Som sagt, bron är inte en infrastruktur som enbart kommer att gynna puman: den är också designad för röda lodjur, rävar, prärievargar, reptiler och en lång kedja av arter vars rörlighet är avgörande för ekosystemet. Slutligen är strukturen inramad inom Kaliforniens 30x30-mål, som syftar till att bevara 30 % av statens kustområden och vatten före 2030, i det här fallet att förbinda de skyddade områdena i Santa Monica-bergen med miljön.
I Xataka Det finns vägar i Indien som plötsligt blir röda: anledningen är att rädda dig från att köra över en tiger. Vilda djurkorsningar är inte något nytt: de första byggdes på 50-talet av 1900-talet, i Frankrike. Faktum är att Europa har utvecklat denna teknik i mer än 70 år och har en lång lista med strukturer av denna typ.
Det unika med det här projektet är inte så mycket själva strukturen, utan dess skala och läge: det är i en enorm stad och korsar en 10-filig motorväg genom vilken mer än 300 000 fordon passerar om dagen, inte på en sekundär väg i djupa Amerika. Men det finns redan lovande prejudikat som Colorados nyligen öppnade Greenland Wildlife Overpass över I-25, som förbinder cirka 15 800 hektar (39 000 tunnland) livsmiljö för rådjur, älgar, fjälllejon och björnar. Vetenskaplig litteratur stödjer också satsningen: efter att ha analyserat 89 vilda djurkorsningar i Europa, Nordamerika och Australien, drog denna studie publicerad i Biological Conservation slutsatsen att de är mycket effektiva och att de minskar djurdödligheten på grund av att de blivit överkörda med upp till 90 % jämfört med oskyddade sektioner.
Andra viltpassager. Även om Wallis Annenberg Wildlife Crossing kommer att bli den största i världen, finns det andra djurlivskorsningar (främst i Europa) som är lika ambitiösa: Natuurbrug Zanderij Crailoo, i Nederländerna. Med sina 800 meter långa och 50 meter breda är det den längsta ekodukten i världen.
Nationalparken Doñana har ett nätverk av korsningar och ekodukter för vilda djur som byggts specifikt för det iberiska lodjuret, vars 80 % av dödsfallen inträffar på grund av att de blivit överkörda. På motorvägen A4 i den nedre schlesiska skogen i Polen finns 15 ekodukter och vilda djurkorsningar. Användningen av vargar, klövdjur och andra köttätare har övervakats i tre år.
Veluwe ekoduktnätverk i Nederländerna. Nio ekodukter i ett naturområde på 1 000 kvadratkilometer, med nästan 5 000 korsningar av rådjur och vildsvin dokumenterade under ett enda år. Ecoduct på motorvägen Türkiye Centraleuropa.
Den byggdes efter flera överkörningar av brunbjörnar och lyckades reducera kollisioner till noll.
Ja, men. Trots sitt potentiella ekologiska värde har projektet fått kritik för sin höga kostnad: det började med en budget på 92 miljoner och förutom att bli försenat kommer det att kosta cirka 114 miljoner dollar. Likaså finns det de som ifrågasätter om en enda struktur räcker för att rädda en hel befolkning, vilket tyder på att det är mer nödvändigt att genomföra mindre skala men fler insatser istället för ett enda megaprojekt.
Ur en strikt vetenskaplig synvinkel är effektiviteten av dessa steg varken automatisk eller garanterad. En artikel publicerad i Journal of Applied Ecology varnar för att de flesta tillgängliga studier mäter antalet korsningar men inte den faktiska effekten på befolkningens livskraft, och att effekterna på befolkningsnivå fortfarande är svåra att kvantifiera. Dessutom spelar designen roll: de strukturer som är mindre än 20 meter breda används märkbart mindre av djur.
Och om den har en dålig plats kan den sluta vara värdelös. Vi kommer att behöva vänta åratal med att övervaka Wallis Annenberg Wildlife Crossing för att fastställa dess effekt. I Xataka | Det finns bara 27 kvar i det vilda och kriget i Iran är deras mening: dramat om det sällsynta och mest sällsynta kattdjuret på planeten I Xataka | Vi har ett allvarligt problem med utrotningen av bin.
Storbritannien vill lösa det med tegel. Cover | Regeringen i Kalifornien och Priscilla Du Preez 🇨🇦 Nyheten i Kalifornien vill bevara pumas DNA, så den har spenderat 100 miljoner dollar på en bro över en motorväg.
Originalkälla
Publicerad av Xataka
1 maj 2026, 16:00
Denna artikel har översatts automatiskt från spanska. Klicka på länken ovan för att läsa originaltexten.
Visa originaltext (spanska)
Rubrik
California quiere preservar el ADN de los pumas, así que ha gastado 100 millones de dólares en un puente sobre una autovía
Beskrivning
Mientras que para la humanidad las carreteras son vías de comunicación esenciales, para los animales es todo lo contrario: una barrera que puede ser letal. De hecho, cada año millones de animales mueren tratando de cruzar carreteras que partieron por la mitad sus hábitats: lo mismo lo vemos en Irán con el guepardo asiático que en la India, donde el atropello de elefantes (aunque eso sí, con trenes) es uno de los grandes problemas de su sistema ferroviario. Una de las soluciones propuestas por la biología de la conservación son los pasos de fauna: una infraestructura, ya sea un puente, un túnel o una pasarela, que permite que los animales puedan moverse con seguridad por sus dominios cruzando carreteras o vías de tren. California acaba de llevar esta idea a otro nivel con la mayor estructura de este tipo jamás construida. El megapaso para pumas de California. Se trata del Wallis Annenberg Wildlife Crossing, un colosal puente vegetal de unos 64 metros de ancho que cruza la autopista US-101 a su paso por Agoura Hills, en Los Ángeles. La estructura cuenta con más de 11,8 millones de kilos de hormigón, 82 vigas de puente y más de 6.000 metros cúbicos de suelo vivo para acoger más de 50 especies de plantas nativas de la región. La idea es recrear fielmente el coastal sage scrub o matorral costero de salvia, los arbustos aromáticos que abundan en la zona, pero sobre una de las autopistas más transitadas. El proyecto es una colaboración público-privada que arrancó formalmente en el Día de la Tierra de 2022 y ha costado 114 millones de dólares. Su inauguración está prevista para otoño de este año, erigiéndose así como el paso de fauna más grande del mundo. Gobierno de California Por qué es importante. El Servicio Nacional de Parques de Estados Unidos lleva décadas documentando que los pumas de las montañas de Santa Mónica están genéticamente aislados por las carreteras y la urbanización. Y una población aislada está condenada: no tiene intercambio genético con otros grupos, hay endogamia, se pierde variabilidad genética y la especie pierde capacidad de adaptación. Es decir, el paso de la US-101 no solo mata animales por atropellos, sino que también es una trampa evolutiva. Dicho esto, el puente no es una infraestrutura de la que se vaya a beneficiar exclusivamente el puma: está pensado también para linces rojos, zorros, coyotes, reptiles y una larga cadena de especies cuya movilidad es esencial para el ecosistema. Finalmente, la estructura se enmarca dentro del objetivo 30x30 de California, que pretende conservar el 30% de las tierras y aguas costeras del estado antes de 2030, en este caso conectando los espacios protegidos de la sierra de Santa Mónica con el entorno. En Xataka Hay carreteras en la India que se vuelven rojas repentinamente: el motivo salvarte de atropellas a un tigre Contexto. Los pasos de fauna no son algo novedoso: los primeros se construyeron en los años 50 del siglo XX, en Francia. De hecho, Europa lleva más de 70 años desarrollando esta tecnología y tiene en su haber una larga lista de estructuras de este tipo. Lo singular de este proyecto no es tanto la estructura en sí, sino su escala y su localización: está en una ciudad enorme y atraviesa una autopista de 10 carriles por donde pasan más de 300.000 vehículos al día, no en una vía secundaria en la América profunda. No obstante, ya hay precedentes prometedores como el recientemente inaugurado Greenland Wildlife Overpass de Colorado sobre la I-25, que conecta aproximadamente 15.800 hectáreas (39.000 acres) de hábitat para ciervos, alces, pumas y osos. La literatura científica también respalda la apuesta: tras analizar 89 pasos de fauna en Europa, Norteamérica y Australia, este estudio publicado en Biological Conservation concluyó que son altamente efectivos y que permiten reducir la mortalidad animal por atropello hasta un 90% frente a tramos sin protección. Otros pasos de fauna. Aunque el Wallis Annenberg Wildlife Crossing será el más grande del mundo, hay otros pasos de fauna (principalmente en Europa) igualmente ambiciosos: Natuurbrug Zanderij Crailoo, en Países Bajos. Con 800 metros de longitud y 50 de ancho, es el ecoducto más largo del mundo.El Parque Nacional de Doñana cuenta con una red de pasos de fauna y ecoductos construidos específicamente para el lince ibérico, cuyo 80% de muertes se produce por atropello.Sobre la autopista A4 en el bosque de Baja Silesia en Polonia hay 15 ecoductos y pasos de fauna. Se ha monitorizado durante tres años su uso por lobos, ungulados y otros carnívoros.Red de ecoductos de Veluwe en Países Bajos. Nueve ecoductos en una zona natural de 1.000 kilómetros cuadrados, con casi 5.000 cruces de ciervos y jabalíes documentados en un solo año. Ecoducto sobre la autopista Turquía - Europa Central. Se construyó tras múltiples atropellos de osos pardos, logrando reducir las colisiones a cero. {"videoId":"x95dxwi","autoplay":true,"title":"El animal más fuerte que existe mide 1mm Así son los animales más temibles", "tag":"webedia-prod", "duration":"343"} Sí, pero. Pese a su potencial valor ecológico, el proyecto se ha enfrentado críticas por su elevado coste: empezó con un presupuesto de 92 millones y además de retrasarse, va a terminar costando aproximadamente 114 millones de dólares. Asimismo, hay quien se pregunta si una sola estructura es suficiente para salvar a una población entera, sugiriendo que es más necesario ejecutar intervenciones a menor escala pero más numerosas en lugar de un solo megaproyecto. Desde el punto de vista estrictamente científico, la efectividad de estos pasos no es automática ni está garantizada. Un paper publicado en el Journal of Applied Ecology advierte que la mayoría de los estudios disponibles miden el número de cruces pero no el impacto real sobre la viabilidad poblacional, y que los efectos a nivel de población siguen siendo difíciles de cuantificar. Además, el diseño importa: aquellas estructuras de menos de 20 metros de ancho son usadas notablemente menos por los animales. Y si tiene mala ubicación puede acabar siendo inútil. Habrá que esperar años de monitorización sobre el Wallis Annenberg Wildlife Crossing para determinar su efecto. En Xataka | Solo quedan 27 en libertad y la guerra en Irán es su sentencia: el drama del felino más escaso y raro del planeta En Xataka | Tenemos un grave problema con la extinción de las abejas. Reino Unido quiere solucionarlo con ladrillos Portada | Gobierno de California y Priscilla Du Preez 🇨🇦 (function() { window._JS_MODULES = window._JS_MODULES || {}; var headElement = document.getElementsByTagName('head')[0]; if (_JS_MODULES.instagram) { var instagramScript = document.createElement('script'); instagramScript.src = 'https://platform.instagram.com/en_US/embeds.js'; instagramScript.async = true; instagramScript.defer = true; headElement.appendChild(instagramScript); } })(); - La noticia California quiere preservar el ADN de los pumas, así que ha gastado 100 millones de dólares en un puente sobre una autovía fue publicada originalmente en Xataka por Eva R. de Luis .