Hur Trump har stärkt USA:s allians med Marocko
Sedan Washington stödde Rabats suveränitet över Västsahara, har kungariket anpassat sina rörelser till Vita husets utländska agenda. Marocko var det första landet som erkände USA:s självständighet 1777. Detta är något som Rabat brukar minnas för att legitimera alliansen mellan båda länderna och satsa den med en viss högtidlighet.
En relation som i sin nästan 250-åriga historia har intensifierats under Donald Trumps två presidentperioder. Det mest kända avsnittet, och mest citerat nuförtiden till följd av gränskrisen i Ceuta, är när Marocko 2020 anslöt sig till Abrahamsavtalet. Kungariket var ett av de första som gick med i republikanens ambitiösa kampanj för att arabländerna skulle normalisera sina relationer med Israel.
Även om den marockanska befolkningen alltid har uttryckt sin solidaritet med den palestinska saken, gick regeringen i motsatt riktning för att visa Washington att den har en pålitlig partner i Nordafrika. Att normalisera förbindelserna med Tel Aviv var inte heller så osammanhängande med tanke på Marockos strävanden att annektera Västsahara och den belägringskampanj som den genomför mot den sahariska befolkningen. Kort efter att han ingått Abrahamsavtalet erkände Trump offentligt Rabats suveränitet över den tidigare spanska kolonin.
I lördags var den marockanska ambassaden i USA ansvarig för att minnas detta genom att publicera ett brev skickat av Trump till kung Mohammed VI med anledning av Eid al-Arsh, dagen då kungadömet firar monarkens kröning 1999. Mer än 50 000 personers intåg i Ceuta av mer än 50 000 personer har enligt den spanska regeringen räknat med den nationella helgdagen. I brevet beskriver USA den marockanska suveräniteten över Västsahara som en "rättvis och varaktig lösning" och utesluter varje annan väg, som skulle vara "oacceptabel". "Jag har beordrat mina team att främja ekonomisk och social utveckling i Marocko, inklusive i Västsahara," tillägger han och lovar att fortsätta med nuvarande allianser, såsom försvar och energi.
Den största köparen av vapen från USA i Afrika Under de senaste fem åren har Marocko främjat moderniseringen av sin armé tack vare miljonkontrakt för köp av vapen från USA. Rabat rustar sig till tänderna i en tid då spänningarna med grannlandet Algeriet bara har ökat. Den senaste rapporten som publicerats av Stockholm International Peace Research Institute (Sipri) visar att Marockos import av tunga vapen har ökat med 12 % mellan 2021 och 2025, jämfört med perioden 2016 och 2020.
USA leder denna process som Marockos huvudleverantör. Mellan 2021 och 2025 stod Washington för 60 % av leveranserna till landet. För närvarande är Marocko den största köparen av amerikanska vapen på den afrikanska kontinenten, enligt utrikesdepartementet.
Washington har cirka 8,545 miljoner dollar i aktiv försäljning med den marockanska regeringen under systemet för utländska militära försäljningar (FMS). Bland försäljningsavtalen finns 18 utskjutare av M142 High Mobility Artillery Rocket System (HIMARS), samma försvarssystem som används av Ukraina för att försvara sig mot ryska attacker. Förutom vapenförsäljning har USA även gett militärt bistånd genom andra paket.
Under räkenskapsåret 2018 till 2022, halvvägs mellan Trumps första presidentskap och Joe Bidens, godkände Washington permanent export av mer än 167 miljoner dollar i försvarsartiklar till Marocko. Sedan 2012 har USA dessutom försett Marocko med 135 miljoner dollar i utländsk militär finansiering (FMF). Sedan slutet av 1990-talet har Marocko varit värd för AFRICA LION gemensamma övningar, som samlar amerikanska och marockanska styrkor med deltagare från mer än tjugo länder och NATO.
Att vara värd för AFRICA LION ger Marocko en strategisk position på alliansens södra flank, enligt den senaste rapporten från Friedrich Naumann Foundation (FNF). Sedan FN:s säkerhetsråd stödde Marockos autonomiplan för Sahara i oktober förra året, upplever landet ett "diplomatiskt ögonblick" där dess utrikesagenda alltmer sammanflätas med Vita husets, framhåller analysen. Mineraler och gasledningar Bortom Marockos geostrategiska position över sundet som en bro mellan Europa och Afrika, råkar arablandet också vara en sovande jätte när det kommer till reserver av kritiska mineraler.
Den senaste rapporten publicerad av IEA om globala reserver av kritiska mineraler pekar på hur Marocko har 70 % av världens reserver av fosfatberg, men bara utvinner och bidrar med mindre än 15 % av den globala efterfrågan. Fosforberg är nyckeln både för produktion av konstgödsel och för produktion av batterier för elbilar. När Trump återställde sina universella tullar förra veckan med en ny verkställande order som införde 12,5 % skatter, var Vita huset noga med att underteckna ett undantag för marockansk import av denna produkt.
I en intervju med Maroc Diplomatique försvarade den marockanska ambassadören i Washington, Youssef Amrani, hur "Kungariket är helt integrerat i den amerikanska visionen om säkerheten för strategiska leveranskedjor." Nyligen, i en publikation i söndags i Truth Social, tackade Trump kungen av Marocko för att ha uppkallat en viktig motorväg efter honom, något som, offentligt, ännu inte har bekräftats av den marockanska sidan. Parallellt, samma helg, upprepade Bloomberg hur Rabat uppvaktar Världsbanken och USA:s export-importbank (Exim Bank) för att finansiera en gasledning på 26 miljarder dollar som skulle gå längs den afrikanska kusten. Gasledningen i fråga skulle ha en sträcka på 6 800 kilometer och planerar att ansluta gasfält i länder som Nigeria, Senegal och Mauretanien, innan den går med i gasledningen Maghreb-Europa, som förbinder Marocko med Spanien.
I prognosen på kartan skulle kretsen som detta faraoniska arbete skulle följa passera genom Västsaharas territorier.
Originalkälla
Publicerad av elDiario.es
1 august 2026, 23:12
Denna artikel har översatts automatiskt från spanska. Klicka på länken ovan för att läsa originaltexten.
Visa originaltext (spanska)
Rubrik
Cómo ha estrechado Trump la alianza de EEUU con Marruecos
Beskrivning
Desde que Washington respaldó la soberanía de Rabat sobre el Sáhara Occidental, el reino ha alineado sus movimientos con la agenda exterior de la Casa Blanca Marruecos fue el primer país que reconoció la independencia de Estados Unidos en 1777. Esto es algo que Rabat suele recordar para poder legitimar la alianza entre ambos países y revestirla de cierta solemnidad. Una relación que, en sus casi 250 años de historia, se ha intensificado durante las dos presidencias de Donald Trump. El episodio más conocido, y más citado estos días a raíz de la crisis fronteriza de Ceuta, es cuando en 2020 Marruecos se adhirió a los Acuerdos de Abraham. El reino fue uno de los primeros en sumarse a la ambiciosa campaña del republicano para que los países árabes normalizaran sus relaciones con Israel. A pesar de que la población marroquí siempre ha expresado su solidaridad con la causa palestina, el Gobierno tomó la dirección opuesta para mostrar a Washington que cuenta con un socio fiable en el Norte de África. Normalizar relaciones con Tel Aviv tampoco era tan incoherente, dadas las aspiraciones de Marruecos de anexionarse el Sáhara Occidental y la campaña de asedio que ejerce contra la población saharaui. Poco después de entrar en los Acuerdos de Abraham, Trump reconoció públicamente la soberanía de Rabat sobre la antigua colonia española. Este sábado la embajada marroquí en EEUU se encargaba de recordarlo publicando una carta enviada por Trump al rey Mohammed VI con motivo del Eid al-Arsh, el día en que el reino conmemora la coronación del monarca en 1999. La entrada en Ceuta de más de 50.000 personas, según cálculos del Gobierno español, ha coincidido con la fiesta nacional. En la misiva, Estados Unidos describe la soberanía marroquí sobre el Sáhara Occidental como una “solución justa y duradera” y descarta cualquier otra vía, que sería “inaceptable”. “He ordenado a mis equipos que avancen el desarrollo económico y social en Marruecos, incluido en el Sáhara Occidental”, añade, y promete continuar con las actuales alianzas, como las de defensa y energía. El mayor comprador de armamento a EEUU en África En los últimos cinco años, Marruecos ha impulsado una modernización de su ejército gracias a contratos millonarios de compra de armas a Estados Unidos. Rabat está armándose hasta los dientes en un momento en que las tensiones con la vecina Argelia no han hecho más que aumentar. El último informe publicado por el Instituto Internacional de Investigación para la Paz de Estocolmo (Sipri) muestra que las importaciones marroquíes de armamento pesado han aumentado un 12% entre 2021 y 2025, en comparación con el período 2016 y 2020. Estados Unidos lidera este proceso como el principal proveedor de Marruecos. Entre 2021 y 2025, Washington representó el 60% de las entregas al país. Actualmente, Marruecos es el mayor comprador de armamento estadounidense en el continente africano, según destaca el Departamento de Estado. Washington tiene unos 8.545 millones de dólares en ventas activas con el gobierno marroquí bajo el sistema de Ventas Militares Extranjeras (FMS). Entre los acuerdos de venta hay 18 lanzadores del Sistema de Cohetes de Artillería de Alta Movilidad M142 (HIMARS), el mismo sistema de defensa empleado por Ucrania para defenderse de los ataques rusos. Además de las ventas de armamento, Estados Unidos también ha proporcionado ayuda militar a través de otros paquetes. En el ejercicio fiscal de 2018 a 2022, a caballo entre la primera presidencia de Trump y la de Joe Biden, Washington autorizó la exportación permanente de más de 167 millones de dólares en artículos de defensa a Marruecos. Además, desde 2012, Estados Unidos ha proporcionado a Marruecos 135 millones de dólares en Financiamiento Militar Extranjero (FMF). Desde finales de los 90, Marruecos ha sido sede de las maniobras conjuntas AFRICA LION, que agrupan fuerzas estadounidenses y marroquíes con participantes de más de veinte países y la OTAN. Albergar el AFRICA LION le concede a Marruecos una posición estratégica en el flanco sur de la Alianza, según destaca el último informe de la Friedrich Naumann Foundation (FNF). Desde que en octubre del año pasado el Consejo de Seguridad de la ONU apoyó el plan de autonomía de Marruecos para el Sáhara, el país está experimentando un “momentum diplomático” en el que su agenda exterior cada vez se entrelaza más con la de la Casa Blanca, destaca el análisis. Minerales y gasoductos Más allá de la posición geoestratégica de Marruecos al otro lado del estrecho como puente entre Europa y África, el país árabe también resulta ser un gigante dormido por lo que respecta a las reservas de minerales críticos. El último informe publicado por la IEA sobre las reservas globales de minerales críticos señala cómo Marruecos tiene el 70% de las reservas mundiales de roca fosfórica, pero que solo extrae y aporta menos del 15% de la demanda global. La roca fosfórica es clave tanto para la producción de fertilizantes como para la producción de las baterías para los coches eléctricos. Cuando la semana pasada Trump volvió a restaurar sus aranceles universales con una nueva orden ejecutiva que impone un 12,5% de impuestos, la Casa Blanca se cuidó de firmar una excepción para las importaciones marroquíes de este producto. En una entrevista con Maroc Diplomatique, el embajador marroquí en Washington, Youssef Amrani, defendía cómo “el Reino está plenamente integrado en la visión estadounidense sobre la seguridad de las cadenas de suministro estratégicas”. Recientemente, en una publicación el pasado domingo en Truth Social, Trump agradecía al rey de Marruecos haber bautizado una importante autopista con su nombre, algo que, públicamente, aún no ha sido confirmado por la parte marroquí. En paralelo, ese mismo fin de semana, Bloomberg se hacía eco de cómo Rabat está cortejando el Banco Mundial y el Banco de Exportaciones e Importaciones de EEUU (Exim Bank) para financiar un gaseoducto de 26.000 millones de dólares que discurriría a lo largo de la costa africana. El gasoducto en cuestión tendría un recorrido de 6.800 kilómetros y prevé conectar los yacimientos de gas en países como Nigeria, Senegal y Mauritania, antes de unirse al gasoducto Magreb-Europa, que une Marruecos con España. En la previsión sobre el mapa, el circuito que seguiría esta obra faraónica pasaría por los territorios del Sáhara Occidental.