Goya öppnar hus i Zaragoza
Även om det fortfarande är femton månader kvar tills tvåhundraårsdagen av Francisco de Goyas död officiellt börjar i Bordeaux, är den aragonesiske mästaren i nyheterna. I verkligheten har det aldrig upphört att vara, eftersom dess giltighet förblir intakt. Marknaden börjar röra på sig: ungdomsverk har redan börjat dyka upp och man kan förvänta sig att mellan nu och datumet för jubileet kommer det att finnas en flod av tillskrivningar, med större eller mindre tillförlitlighet.
Goyas kommer att komma ut under stenarna. Nya utrymmen dedikerade till konstnärens liv och arbete kommer att se dagens ljus under de kommande månaderna. Men just nu är den mest relevanta Goya-nyheten återöppningen, efter nästan två års arbete, av Goyamuseet, som Ibercaja-stiftelsen har renoverat och byggt ut för sitt 150-årsjubileum.
Den öppnar nu på torsdag och slår upp dörrarna för allmänheten på fredag. Det stängde i december 2024. På tröskeln till den stora dagen reste vi dit för att turnera i det helt nya utrymmet, i hjärtat av staden, ett stenkast från Basilica del Pilar.
Född i Fuendetodos var Goyas förhållande till Zaragoza alltid mycket nära. Han flyttade till staden som barn, där han utbildade sig till konstnär. Där började han sin lärlingsutbildning i målaren José Luzáns verkstad.
Han arbetade i Basilica del Pilar vid flera tillfällen. 1772 målade han freskerna i Coreto-valvet. År senare, 1780, återvände han för att måla "Regina Martyrum"-kupolen. Ursprunget till Goya-museet Fundación Ibercaja-Museo Camón Aznar (det är dess fullständiga titel) är nära kopplat till figuren José Camón Aznar (1898-1979), aragonisk intellektuell, konsthistoriker och stor specialist i Goya, som är museets grodd.
Det öppnade sina dörrar 1979 för att hysa sin samling. Det goyiska universum finns i varje hörn av dess renoverade museum, från den nya fasaden av byggnaden, som består av 126 kalkstensbitar som mäter tre meter och väger 850 kilo vardera, på vilka några av dess mest kända gravyrer har "stämplats" manuellt.
De har digitaliserats från originalplåtarna. Resultatet är mycket subtilt, inte invasivt. På ena sidan en stor skärm där bilder och innehåll projiceras.
Tradition och modernitet, det hantverksmässiga och det digitala, samexisterar i harmoni. Den nya entrén till centrum ligger på Santiago Street, drygt 200 meter från Pilar. I lobbyn, som inrymmer biljettkontoren och en liten butik, väntar May Forcén, museets chef, och Sergio Sebastián, som leder studion Sebastián Arquitectos, vinnare av tävlingen arrangerad av Ibercaja Foundation för utbyggnad och renovering av museet.
Vi besöker byggnaden med dem båda. Huset som idag är huvudkontoret för detta museum tillhörde ursprungligen infanzón Jerónimo Cósida och hans fru Violante de Albion. Till 1500-talets renässanspalats, med en central uteplats, som har restaurerats och förbättrats (några Brysseltapeter hänger i det), med respekt för de ursprungliga elementen, har en annextomt lagts till, där en ny byggnad har byggts.
Sambandet mellan de två är knappt märkbart, vilket gör besöket lättare. Utrymmena är fullt tillgängliga genom ramper, trappor och hissar. Inträdespris: 14 euro (8, den reducerade biljetten).
Totalt 4 661 kvadratmeter (cirka 1 000 har vunnits med utbyggnaden), fördelat på sju plan. Material som sten, trä och kopparpatinerat rostfritt stål har använts. Det finns fem meter höga utrymmen.
Sergio Sebastián förklarar att diagonalen, så viktig i Goyas verk, har överförts till det nya museets arkitektur. Men förutom att få plats för tillfälliga utställningar (ett rum på 315 kvadratmeter, dubbelhöjd) och tjänster som är typiska för moderna museer, har en museografisk ombyggnad och omorganisation av samlingen som museet innehar genomförts. Det äldsta verket är från 1300-talet.
Under tiden som den varit stängd ställdes ett urval av hans mästerverk ut på Patio de la Infanta i Zaragoza. Goya-rummet, som ligger i ett av de mest anmärkningsvärda utrymmena i det gamla palatset, har renoverats och har en ny museografi (ett rum är tillägnat religiös målning). Det rymmer 33 målningar av konstnären, inklusive en deposition från Academy of Saint Louis.
Men det är inte bara Goya som lyser i museet. Han har sällskap av namn som Berruguete, Alonso Cano, Carreño de Miranda, Mengs, Giaquinto och Bayeu, av vilka tre modeller ställs ut för Basilica del Pilar. De får sällskap av moderna artister som Gargallo, Francisco Pradilla, Fortuny, Lucas Velázquez och Antonio Saura.
Det spektakulära tryckrummet har totalrenoverats, med en mycket lugn atmosfär och mjuk belysning. Kartuscherna dyker upp när man närmar sig verket och försvinner när man flyttar iväg. Hans fyra berömda serier är närvarande ('Caprichos', 'Disparates', 'Disasters of War' och 'Tauromaquia'), plus 'The Bulls of Bordeaux', och hans kopior av verk av Velázquez har lagts till.
Information om djuptrycks- och litografitekniker erbjuds allmänheten på en interaktiv skärm. I en annan, och under titeln 'Krig, katastrof och ruin', tar den upp hur Goya och andra artister har speglat kriget. Båggalleriet i det övre området av 1500-talshuset (den gamla ladan) har återfunnits, där vi återupptäckte en av de mest unika arkitektoniska delarna av byggnaden.
Det var Pardo-palatsets huvudvik med ett imponerande tak, som har rengjorts. Fönstrens valv, som en gång var stängda, har öppnats igen.
De bibehåller den ursprungliga alabastern. Tekniken spelar en framträdande roll i det nya Goya-museet. Uppslukande, interaktiva och audiovisuella resurser har införlivats i olika delar av byggnaden, men alltid till tjänst och som ett komplement till Goyas arbete, för att berika besöket, aldrig som huvudpersonen.
Detta är fallet med en stor pekskärm på gården till 1500-talspalatset där det är möjligt att i hög upplösning beundra några av hans mästerverk och deras tekniska innehåll. Den virtuella verklighetsupplevelsen "Goya i höjderna" erbjuder möjligheten att komma närmare och se på nära håll (nästan röra dem) väggmålningarna som han målade i valven i Basilica del Pilar eller i Cartuja del Aula Dei, både i Zaragoza, och i eremitaget i San Antonio de la Florida i Madrid. 'Goya, den store observatören' är en uppslukande kub där Goyas verk kommer till liv: 'Den nakna Venus' sträcker sig, och spädbarnet Francisco de Paula får ett slag i ansiktet i 'Porträtt av Karl IV:s familj'. På en annan skärm, projektet 'Goya geolocated', som ger oss information om var mästarens verk finns runt om i världen.
I en annan audiovisuell bild, "Som om han hade målat framtiden", inspirerad av John Bergers goyesque reflektioner, tas hans inflytande på modern och samtida konst upp (Matisse, Picasso och Otto Dix drack ur honom) och Goyas rabiata relevans. Francisco de Goya Study Center inrymmer biblioteket, med mer än 1 400 volymer. Den inkluderar bibliografin om Goya som innehas av Ibercaja Foundation.
Det kommer inte bara att vara öppet för forskare.
Även till den intresserade allmänheten. Självklart efter överenskommelse. Målet med detta goyesque studiecenter är att samarbeta med universitet och institutioner.
Museet har ett utrymme för pedagogiska verkstäder för barn och vuxna. På våning -1 finns arkeologiska lämningar och ett konferensrum. Besöket avslutas med en överraskning för besökaren: bredvid ett mångsidigt rum, en terrassutsikt med spektakulär utsikt över Pilar.
Det nya museet öppnar med utställningen 'Solo Goya. Konsten att se', kurerad av arkitekten Luis Fernández-Galiano, som fram till den 10 januari samlar 41 verk av Fuendetodos-geniet. Tre praktfulla kvinnoporträtt sticker ut: porträttet av den 13:e hertiginnan av Alba i vitt, från huset Alba (Liria-palatset); "La Tirana", från Academy of Fine Arts i San Fernando (denna institution har också tillhandahållit "Självporträttet före sitt staffli"); och den av marschinnan av Villafranca som målar sin man, från Prado.
Även "María Teresa de Villabriga till häst", från Uffizierna. Från Riksantikvarien, två kartonger för gobelänger. Likaså finns det lån från spanska museer (Prado, Thyssen, Fine Arts of Valencia, Museum of Huesca...) och nordamerikaner (Detroit, Baltimore, Virginia, Hispanic Society of New York), såväl som från framstående privata samlingar (Abelló, Várez Fisa, Pérez Simón, markisen av la Romana, the Dudro Masaveu, the Dudro Masaveu... porträtt av María Vicenta Barruso Valdés och av hans mor, Leonora Antonia Valdés de Barruso – två borgerliga damer förevigade av Goya 1805 – som auktionerades ut 2023 på Christie's i New York för 16,4 miljoner dollar, artistens rekord på auktion.
Det finns verk av Goya som nådde mycket högre priser, men alltid i privat försäljning.
Originalkälla
Publicerad av ABC Cultura
8 oktober 2026, 12:25
Denna artikel har översatts automatiskt från spanska. Klicka på länken ovan för att läsa originaltexten.
Visa originaltext (spanska)
Rubrik
Goya estrena casa en Zaragoza
Beskrivning
Aunque aún faltan quince meses para que arranque oficialmente el bicentenario de la muerte de Francisco de Goya en Burdeos , el maestro aragonés es noticia. En realidad, nunca ha dejado de serlo, pues su vigencia permanece intacta. El mercado comienza a moverse: ya han empezado a aflorar obras de juventud y es de esperar que de aquí a la fecha de la efeméride haya un aluvión de atribuciones, con mayor o menor fiabilidad. Van a salir Goyas de debajo de las piedras. Nuevos espacios dedicados a la vida y obra del artista verán la luz en los próximos meses. Pero, de momento, la noticia goyesca más relevante es la reapertura, tras casi dos años de trabajos, del Museo Goya , que la Fundación Ibercaja ha reformado y ampliado en su 150 aniversario. Se inaugura este jueves y el viernes abrirá sus puertas al público. Cerró en diciembre de 2024. En vísperas de su día grande, viajamos hasta allí para recorrer el flamante espacio, en el corazón de la ciudad, a un tiro de piedra de la Basílica del Pilar. Nacido en Fuendetodos, la relación de Goya con Zaragoza siempre fue muy estrecha. Se trasladó siendo niño a la ciudad, donde se formó como artista. Allí comenzó su aprendizaje en el taller del pintor José Luzán. Trabajó en la Basílica del Pilar en varias ocasiones. En 1772 realizó los frescos de la bóveda del Coreto. Años más tarde, en 1780, regresó para pintar la cúpula 'Regina Martyrum'. Los orígenes del Museo Goya Fundación Ibercaja-Museo Camón Aznar (es su título completo) están muy ligados a la figura de José Camón Aznar (1898-1979) , intelectual aragonés, historiador del arte y gran especialista en Goya, que es el germen del museo. Abrió sus puertas en 1979 para acoger su colección. El universo goyesco está presente en cada rincón de su renovado museo, desde la nueva fachada del edificio, formada por 126 piezas de piedra caliza de tres metros y 850 kilos cada una, en la que se han 'estampado' manualmente algunos de sus grabados más célebres. Se han digitalizado a partir de las planchas originales. El resultado es muy sutil, nada invasivo. En un lateral, una gran pantalla donde se proyectan imágenes y contenidos. Tradición y modernidad , lo artesanal y lo digital, conviven en armonía. La nueva entrada del centro se halla en la calle Santiago, a poco más de 200 metros del Pilar. En el vestíbulo, que acoge las taquillas y una pequeña tienda, nos esperan May Forcén , directora del museo, y Sergio Sebastián , que dirige el estudio Sebastián Arquitectos, ganador del concurso convocado por la Fundación Ibercaja para la ampliación y renovación del museo. Recorremos con ambos el edificio. La casa que es hoy sede de este museo perteneció en origen al infanzón Jerónimo Cósida y su esposa, Violante de Albión. Al palacio renacentista del XVI , con un patio central, que se ha restaurado y puesto en valor (cuelgan en él unos tapices de Bruselas), respetando los elementos originales, se ha sumado un solar anexo, donde se ha levantado un edificio de nueva planta. La conexión entre ambos apenas es perceptible, lo que facilita la visita. Los espacios son totalmente accesibles a través de rampas, escaleras y ascensores. El precio de la entrada: 14 euros (8, el billete reducido). En total, 4.661 metros cuadrados (se han ganado unos 1.000 con la ampliación), distribuidos en siete niveles . Se han empleado materiales como la piedra, la madera y el acero inoxidable patinado en cobre. Hay espacios con cinco metros de altura. Explica Sergio Sebastián que lo diagonal, tan importante en la obra de Goya, se ha trasladado a la arquitectura del nuevo museo. Pero además de ganar espacio para exposiciones temporales (una sala de 315 metros cuadrados y doble altura) y servicios propios de los museos modernos, se ha llevado a cabo una remodelación museográfica y la reordenación de la colección que atesora el museo. La obra más antigua es del siglo XIV. Durante el tiempo que ha estado cerrado, una selección de sus obras maestras se expuso en el Patio de la Infanta de Zaragoza. La Sala Goya , situada en uno de los espacios más señeros del antiguo palacio, ha sido remozada y cuenta con una nueva museografía (una sala está dedicada a la pintura religiosa). Acoge 33 pinturas del artista, incluido un depósito de la Academia de San Luis. Pero no es solo Goya todo lo que reluce en el museo. Le acompañan nombres como Berruguete, Alonso Cano, Carreño de Miranda, Mengs, Giaquinto o Bayeu, de quien se exhiben tres maquetas para la Basílica del Pilar. A ellos se suman artistas modernos como Gargallo, Francisco Pradilla, Fortuny, Lucas Velázquez o Antonio Saura. Se ha renovado íntegramente la espectacular sala de estampas , con un ambiente muy sereno y una luz tenue. Las cartelas aparecen al acercarse a las obras y desaparecen al alejarse. Están presentes sus cuatro célebres series ('Caprichos', 'Disparates', 'Desastres de la guerra' y 'Tauromaquia'), más 'Los toros de Burdeos', y se han añadido sus copias de obras de Velázquez. En una pantalla interactiva se ofrece al público información sobre las técnicas calcográficas y litográficas. En otra, y bajo el título 'Guerra, desastre y ruina', se aborda cómo Goya y otros artistas han reflejado la guerra. Se ha recuperado la galería de arquillos de la zona superior de la casa del siglo XVI (el antiguo granero), donde redescubrimos uno de los elementos arquitectónicos más singulares del edificio. Era la crujía principal del Palacio de los Pardo con una impresionante cubierta, que se ha limpiado. Los arcos de las ventanas, que en su día se cerraron, se han vuelto a abrir. Mantienen el alabastro original. La tecnología juega un papel destacado en el nuevo Museo Goya . Se han incorporado en diversas zonas del edificio recursos inmersivos, interactivos y audiovisuales, pero siempre al servicio y como complemento de la obra de Goya, para enriquecer la visita, nunca como protagonista. Es el caso de una pantalla táctil de grandes dimensiones en el patio del palacio del XVI donde es posible admirar en alta resolución algunas de sus obras maestras y un contenido técnico de las mismas. La experiencia de realidad virtual 'Goya en las alturas' ofrece la posibilidad de acercarnos y ver de cerca (casi tocarlos) los murales que pintó en bóvedas de la Basílica del Pilar o en la Cartuja del Aula Dei, ambas en Zaragoza, y en la ermita de San Antonio de la Florida en Madrid. 'Goya, el gran observador' es un cubo inmersivo donde las obras de Goya adquieren vida : la 'Venus desnuda' se despereza, y el Infante Francisco de Paula recibe una colleja en el 'Retrato de la Familia de Carlos IV'. En otra pantalla, el proyecto 'Goya geolocalizado', que nos da información sobre dónde se hallan las obras del maestro repartidas por todo el mundo. En otro audiovisual, 'Como si hubiese pintado el futuro', inspirado en las reflexiones goyescas de John Berger, se aborda su influencia en el arte moderno y contemporáneo (Matisse, Picasso u Otto Dix bebieron de él) y la rabiosa actualidad de Goya. El Centro de Estudios Francisco de Goya acoge la biblioteca, con más de 1.400 volúmenes. Recoge la bibliografía sobre Goya que atesora la Fundación Ibercaja. No estará abierta solo a los investigadores. También al público interesado. Eso sí, con cita previa. El objetivo de este centro de estudios goyesco es que colabore con universidades e instituciones. El museo cuenta con un espacio de talleres didácticos para niños y adultos. En la planta -1, restos arqueológicos y una sala de conferencias. La visita acaba con una sorpresa para el visitante: junto a una sala polivalente, una terraza-mirador con unas vistas espectaculares del Pilar . El nuevo museo se inaugura con la exposición 'Solo Goya. El arte de ver' , comisariada por el arquitecto Luis Fernández-Galiano, que reúne, hasta el 10 de enero, 41 obras del genio de Fuendetodos. Destacan tres espléndidos retratos femeninos: el retrato de la XIII duquesa de Alba de blanco, de la Casa de Alba (Palacio de Liria); 'La Tirana', de la Academia de Bellas Artes de San Fernando (esta institución ha cedido además el 'Autorretrato ante su caballete'); y el de la marquesa de Villafranca pintando a su marido, del Prado. También, 'María Teresa de Villabriga a caballo', de la Galería de los Uffizi. De Patrimonio Nacional, dos cartones para tapices. Asimismo, hay préstamos de museos españoles (Prado, Thyssen, Bellas Artes de Valencia, Museo de Huesca...) y norteamericanos (Detroit, Baltimore, Virginia, la Hispanic Society de Nueva York), así como de destacadas colecciones privadas (Abelló, Várez Fisa, Pérez Simón, el marqués de la Romana, Pedro Masaveu, los duques de Sueca...) Como curiosidad, cuelgan en la muestra los retratos de María Vicenta Barruso Valdés y de su madre, Leonora Antonia Valdés de Barruso -dos damas burguesas inmortalizadas por Goya en 1805-, que fueron subastados en 2023 en la sala Christie's de Nueva York por 16,4 millones de dólares, récord del artista en subasta. Hay obras de Goya que alcanzaron precios muy superiores, pero siempre en venta privada.
