Folkomröstning, fängelse, flykt och amnesti för Puigdemont och ex-rådsmedlemmarna: kronologi av ett decennium av procés
Återkallandet av ex-presidentens arresteringsorder, i kraft sedan 2017, gör det möjligt för honom att återvända till Spanien och stänger det rättsliga kapitlet i suveränitetsprocessen. Puigdemont kan nu återvända till Spanien efter att Högsta domstolen drar tillbaka sin arresteringsorder. Det började som en social mobilisering uppmuntrad av den politiska makten, följt av en handling av civil olydnad som överväldigade parterna, och fortsatte med en fas av rättsligt förtryck för att avsluta en aldrig tidigare skådad pakt för amnesti i utbyte mot att stoppa ett nytt separatistiskt försök.
Den katalanska suveränitetsprocessen har pågått i mer än ett decennium och har haft varierande episoder. Det senaste var författningsdomstolens beslut på tisdagen att korrigera Högsta domstolens vägran att bevilja amnesti till den tidigare presidenten Carles Puigdemont och de tidigare ministrarna. Garantidomstolens dom öppnar dörren för den definitiva återkomsten till Spanien av Junts ledare, som har varit i Belgien sedan 2017.
Domare Llarena drog i tisdags tillbaka den arresteringsorder som gällde i nio år. Dessa har varit de viktigaste milstolparna i processen: Folkomröstningen och anklagelserna den 1 oktober 2017: trots varningarna från författningsdomstolen gick Puigdemonts regering vidare med omröstningen. Mobiliseringen av medborgare i skolorna överträffade alla prognoser från den katalanska regeringen.
Dagen präglades av polisanklagelser som lämnade tusen skadade. Puigdemont uppmanade till en slutlig förhandling med Mariano Rajoys regering, som, liksom de tidigare, misslyckades. (['multimedia', function(multimedia) {multimedia.initializeItem ('yt-BDEBSu24RTQ-1657', 'youtube', 'BDEBSu24RTQ', ('yt-BDEBSu24RTQ-1657'); }]); Ensidig deklaration och 155: även om han planerade att avancera valet för att undvika ingripande av Generalitat, slutade självständighetstrycket med att driva Puigdemont för att främja den ensidiga självständighetsförklaringen. Avvikelser mellan ERC och efterkonvergenter visades som aldrig tidigare.
Efter rattfylleriet sänktes ingen spansk flagga från de officiella kontoren, och generalitatet ingrep för första gången i enlighet med artikel 155 i konstitutionen, godkänd i senaten av rösterna från PP och PSOE (tidigare president José Montilla avstod). En del av regeringen, ledd av Puigdemont, lämnade Belgien den 28 oktober 2017. Andra, som Junqueras, stannade.
Trots att de delade Govern, följde ERC och Junts greñan i åratal för att behålla makten. Fängelse och exil: 155 tjänade till att sätta stopp för det ensidiga äventyret, men från och med då dök en ny huvudperson upp som bröt in med full kraft: det höga rättsväsendet öppnade ett fall för uppror, ett brott avsett för våldsamma statskupper, mot hela regeringen. De första som gick in i häktning före rättegången var ledarna för Òmnium och ANC, och följde sedan de tidigare ministrarna som stannade kvar i Spanien.
Demonstrationerna som fyllde de katalanska torgen för att upprätthålla självständigheten krävde nu fångarnas frihet. Från Belgien försökte Puigdemont upprätthålla processen från exil, men det visade sig snabbt att ett symboliskt ordförandeskap utomlands och en riktig president, Quim Torra investerad av parlamentet, i Barcelona inte var livskraftiga. I valet 2017 lovade Puigdemont att han skulle komma tillbaka om han vann.
Det var det första ouppfyllda löftet om hans återkomst, som hade som en framträdande episod hans harangue i Triumfbågen i Barcelona innan Illa installerades och sedan flydde från Mossos till Belgien. Tyskland, första gripandet: Den tidigare presidenten greps i Tyskland den 25 mars 2018. Högsta domstolen sjöng seger, men kom ansikte mot ansikte med ett kraftfullt svar från de tyska domarna: i processen förekom inte det våld som upprorsbrottet kräver.
En ståndpunkt som i Spanien några dussin jurister och domare försvarade inför den allmänna ovationen till högsta domstolens hårdhet. Alla efterföljande försök av domare Llarena att utlämna Puigdemont misslyckades. Puigdemont när han lämnade Neumünster-fängelset Procéernas rättegång och dom: efter nästan två år i förvar före rättegången satt Junqueras, de tidigare rådsmedlemmarna som stannade kvar i Spanien och ledarna för Òmnium och ANC på bänken i plenumssalen i Högsta domstolen i en historisk rättegång.
De dömdes till mer än 20 års fängelse för uppror av åklagarmyndigheten, men domstolen som leddes av domare Manuel Marchena slutade med att döma dem för uppvigling och förskingring (med hårda straff, upp till 13 års fängelse) genom att definiera processen som en "vördnad" utan verklig förmåga att materialisera utbrytningen. Rättegångsdomstolen Domen följdes av en vecka av allvarliga upplopp i Katalonien som organiserades av Tsunami Democràtic-plattformen. Högsta domstolens dom bekräftades av författningsdomstolen, med undantag för två domare, som ansåg att den var oproportionerlig och att den otillbörligt begränsade mötes- och demonstrationsrätten.
Benådningarna och upphävandet av uppvigling: efter framträdandet av togasen tog politiken och den parlamentariska aritmetiken som sedan 2018 års misstroendevotum betingade Pedro Sánchez regering till stöd för ERC över stafettpinnen. Republikanerna tvingade presidenten att ändra ståndpunkt, som inledningsvis hade förespråkat "full" efterlevnad av domen, och fick benådning och upphävande av uppvigling i utbyte mot parlamentariskt stöd och inte för att främja ensidig utbrytning igen. Processens fångar släpptes den 23 juni 2021.
De självständighetsförespråkande fångarna efter deras frigivning från Lledoners efter benådningen. 23 juni 2023, och junternas framväxt: med knappt någon synlighet under den föregående lagstiftande församlingen gav valurnorna junterna en nyckelroll efter valet i juli 2023. Amnesti var ett villkor för Puigdemonts parti för att stödja Sánchez investitur efter mödosamma förhandlingar. Lagen, efter en annan krånglig parlamentarisk förhandling, godkändes 2024, men Högsta domstolen stoppade dess tillämpning på Puigdemont och de tidigare rådsmedlemmarna och flera domstolar gick till EU-domstolen.
Författningsdomstolen har korrigerat Högsta domstolen och på tisdagen drog domare Llarena tillbaka arresteringsordern mot den tidigare presidenten, i kraft sedan 2017. Puigdemonts återkomst, i avvaktan på slutförandet av dagen efter att de juridiska hindren rensades, stänger cirkeln av processen.
Originalkälla
Publicerad av elDiario.es
6 oktober 2026, 13:25
Denna artikel har översatts automatiskt från spanska. Klicka på länken ovan för att läsa originaltexten.
Visa originaltext (spanska)
Rubrik
Referéndum, cárcel, huida y amnistía a Puigdemont y los exconsellers: cronología de una década de procés
Beskrivning
La retirada de la orden de detención del expresident, vigente desde 2017, permite su vuelta a España y cierra el capítulo judicial del proceso soberanistaPuigdemont ya puede volver a España tras retirar el Supremo su orden de detención Empezó como una movilización social alentada desde el poder político, siguió con un acto de desobediencia civil que desbordó a los partidos, y continuó con una fase de represión judicial para terminar con un pacto inédito para una amnistía a cambio de frenar una nueva intentona secesionista. El proceso soberanista catalán ha durado más de una década y ha tenido episodios variados. El último ha sido la decisión del Tribunal Constitucional de este martes de corregir la negativa del Tribunal Supremo a amnistiar al expresident Carles Puigdemont y a los exconsellers. El fallo del tribunal de garantías abre la puerta a la vuelta definitiva a España del líder de Junts, que permanece en Bélgica desde 2017. El juez Llarena ha retirado este mismo martes la orden de detención vigente desde hace nueve años. Estos han sido los principales hitos del procés: El referéndum y las cargas del 1 de octubre de 2017: pese a los avisos del Constitucional, el Govern de Puigdemont siguió adelante con la votación. La movilización de la ciudadanía en los colegios superó todas las previsiones del Ejecutivo catalán. La jornada estuvo marcada por las cargas policiales que dejaron un millar de heridos. Puigdemont emplazó a una última negociación con el Gobierno de Mariano Rajoy, que, como las anteriores, fracasó. window.marfeel.cmd.push(['multimedia', function(multimedia) { multimedia.initializeItem('yt-BDEBSu24RTQ-1657', 'youtube', 'BDEBSu24RTQ', document.getElementById('yt-BDEBSu24RTQ-1657')); }]); Declaración unilateral y 155: aunque tenía pensado adelantar elecciones para evitar la intervención de la Generalitat, la presión independentista terminó empujando a Puigdemont a promover la declaración unilateral de independencia. Las discrepancias entre ERC y los posconvergentes se mostraron como nunca. Tras la DUI, no se arrió ninguna bandera española de las dependencias oficiales, y la Generalitat fue intervenida por primera vez en aplicación del artículo 155 de la Constitución, aprobado en el Senado por los votos de PP y PSOE (el expresident José Montilla se abstuvo). Parte del Govern, con Puigdemont a la cabeza, partió hacia Bélgica el 28 de octubre de 2017. Otros, como Junqueras, se quedaron. Pese a compartir Govern, ERC y Junts siguieron a la greña durante años para mantener el poder. Encarcelamiento y exilio: el 155 sirvió para poner fin a la aventura unilateral, pero a partir de entonces apareció un nuevo protagonista que irrumpió con toda la fuerza: la alta magistratura abrió una causa por rebelión, delito pensado para los golpes de estado violentos, contra todo el Govern. Los primeros en ingresar en prisión preventiva fueron los líderes de Òmnium y ANC, y después siguieron los exconsellers que permanecieron en España. Las manifestaciones que llenaban las plazas catalanas para mantener la independencia reclamaban ahora la libertad de los presos. Desde Bélgica, Puigdemont intentó mantener el procés desde el exilio, pero rápidamente se constató que era inviable una presidencia simbólica en el exterior y un president real, Quim Torra investido por el Parlament, en Barcelona. En las elecciones de 2017, Puigdemont prometió que volvería si ganaba. Fue la primera promesa incumplida de su retorno, que tuvo como episodio destacado su arenga en el Arc de Triomf de Barcelona antes de la investidura de Illa, para después huir de los Mossos hacia Bélgica. Alemania, primera detención: el expresident fue detenido en Alemania el 25 de marzo de 2018. El Supremo cantaba victoria, pero se dio de bruces con una respuesta contundente de los jueces alemanes: en el procés no había la violencia que precisa el delito de rebelión. Una posición que en España unas pocas decenas de juristas y magistrados defendieron ante la ovación general a la dureza del Supremo. Todos los intentos posteriores del juez Llarena para extraditar a Puigdemont fracasaron. Puigdemont a la salida de la cárcel de Neumünster El juicio y la sentencia del procés: tras casi dos años en prisión preventiva, Junqueras, los exconsellers que se quedaron en España y los líderes de Òmnium y ANC se sentaron en el banquillo del salón de plenos del Supremo en un juicio histórico. Se enfrentaban a penas de más de 20 años por rebelión por parte de la Fiscalía, pero el tribunal presidido por el magistrado Manuel Marchena terminó condenando por sedición y malversación (a penas duras, de hasta 13 años de cárcel) al definir el procés como una “ensoñación” sin capacidad real para materializar la secesión. El tribunal del procés A la sentencia le siguió una semana de disturbios graves en Catalunya organizados por la plataforma Tsunami Democràtic. La sentencia del Supremo fue confirmada por el Constitucional, con la excepción de dos magistrados, que la consideraron desproporcionada y que restringía de forma indebida los derechos de reunión y manifestación. Los indultos y la derogación de la sedición: tras el protagonismo de las togas, cogió el testigo la política y la aritmética parlamentaria que, desde la moción de censura de 2018, condicionaba el Gobierno de Pedro Sánchez al apoyo de ERC. Los republicanos forzaron un cambio de posición del presidente, que había abogado en un primer momento por el cumplimiento “íntegro” de la sentencia, y lograron los indultos y la derogación de la sedición a cambio del apoyo parlamentario y de no volver a promover la secesión unilateral. Los presos del procés salieron en libertad el 23 de junio de 2021. Los presos independentistas a su salida de Lledoners tras el indulto El 23J de 2023 y la irrupción de Junts: sin apenas visibilidad en la anterior legislatura, las urnas dieron a Junts un papel clave tras las elecciones de julio de 2023. La amnistía fue la condición de los de Puigdemont para apoyar la investidura de Sánchez tras unas arduas negociaciones. La ley, tras otra tortuosa negociación parlamentaria se aprobó en 2024, pero el Supremo frenó su aplicación a Puigdemont y los exconsellers y varios tribunales acudieron a la Justicia europea. El Constitucional ha corregido al Supremo y este martes el juez Llarena ha retirado la orden de detención contra el expresident, vigente desde 2017. La vuelta de Puigdemont, pendiente de concretar el día tras despejarse los obstáculos jurídicos, cierra el círculo del procés.
