Europa vill vara ett helvete för invandrare men Sánchez tänker inte ge sig

De flesta europeiska regeringar vill att Bryssel ska finansiera deportationscentra utanför kontinenten som kritiker jämför med Guantánamo. Sánchez motsätter sig det med argumentet att de strider mot EU:s värderingar. Reguleringen av migranter är stängd med nästan 1,2 miljoner ansökningar, majoriteten från latinamerikaner.

I vilken utsträckning är Pedro Sánchez ensam i EU:s migrationsdebatt? Vissa medier har lyft fram det med glöd av någon som tror att de har fått goda nyheter.

De har inte särskilt fel. För första gången på länge är Spaniens ställning en minoritet i Bryssel på principområdet, bortom budgetfrågor. Europa tänker gå i Donald Trumps fotspår och förvandla EU till ett helvete för migranter.

Sánchez är den enda ledaren som vägrar acceptera en strömning av främlingsfientliga åsikter som nu är majoriteten bland europeiska regeringar. Ökningen av röster för högerextrema partier har fått Ursula von der Leyen och den europeiska högern att besluta sig för att överväga alternativ för att minska ankomsten av migranter som tidigare saknat reellt stöd. Det tydligaste fallet är centra för repatriering eller återvändande som skulle byggas i tredjeländer, mestadels i Afrika och Asien.

Idén hade tvivelaktig juridisk täckning, som Keir Starmer upptäckte i Storbritannien med sitt avtal med Rwanda och Giorgia Meloni med den misslyckade planen att göra detsamma i Albanien. Nu verkar allt tyda på att det är en tidsfråga innan dessa centra kommer att finnas, även om det ännu inte är känt var. En av dess stora försvarare är inte direkt medlem av extremhögern.

Den danske statsministern, socialdemokraten Mette Frederiksen, är övertygad om att dessa centra kommer att vara verklighet senast 2027. Det kommer att finnas en stor grupp länder som är villiga att följa den vägen. Dit kommer de att skicka asylsökande medan deras ansökningar behandlas i åratal och de som måste utvisas till sina ursprungsländer, men det är omöjligt att göra det på grund av deras regeringars vägran att acceptera dem.

I juni stödde nitton europeiska länder lanseringen av dessa centra i enlighet med Melonis väg med Albanien. De vill att de ska finansieras med gemenskapsbudgeten – nästa som ska förhandlas fram är för perioden 2028-2034 – med ett belopp som skulle uppgå till 20 000 miljoner euro, inklusive de medel som ges till utländska regeringar för att begränsa deras medborgares ankomst till Europa. Sánchez motsatte sig det och ansåg att det var en ineffektiv lösning som också "strider mot EU:s värderingar." Emmanuel Macron delade denna sista synpunkt.

Kritiker av centerprojektet har kallat dem "EU:s Guantanamos", eftersom det inte kommer att finnas några verkliga garantier för att deras mänskliga rättigheter kommer att respekteras. De kommer att lämnas i ett juridiskt limbo där alla incitament kommer att utformas för att övertyga dem om att de frivilligt bör återvända till sina länder. Frederiksen hävdar att dessa centra måste respektera internationell lag. "Ingen har lyckats övertyga mig om att det inte är en socialdemokratisk idé att ha repatrieringscentra utanför Europa." Sánchez budskap kunde inte vara mer annorlunda. "Det finns två sätt att hantera migration.

Ett, förneka verkligheten och underblåsa främlingsfientlighet. Utan migration i Spanien skulle 90 000 barer behöva stänga, 50 000 klassrum skulle lämnas utan elever och en av tre gårdar skulle försvinna", sa han i veckan. Siffrorna behöver inte vara exakta, men skadan som ekonomin skulle lida utan invandrare är uppenbar.

Spanien skulle inte ha uppnått tillväxtsiffror långt över EU-genomsnittet utan bidrag från utlänningar på arbetsmarknaden. Härskare som Frederiksen tror att extremhögern bara kan vinnas genom att anamma några av deras idéer och fördomar om invandring. Kanske för att de är dina.

När han kom till makten 2019 sa han att han hade som mål att se antalet asylsökande reduceras till noll. Frederiksen med tysken Friedrich Merz vid ett EU-toppmöte i april. Reguleringsprocessen för mer än en miljon papperslösa invandrare i Spanien har varit ytterligare ett spänningsmoment som bekräftar att Sánchez inte kommer att låta sig dras av den politik som kommer från resten av Europa.

Den här veckan publicerade European People's Party (EPP), som är ordförande i tolv EU-regeringar, ett politiskt uttalande riktat direkt mot Sánchez. Storskaliga regulariseringar, konstaterade de, "risker att försvaga trovärdigheten för unionens migrationspolitik, generera en stark dragningseffekt och provocera fram sekundära rörelser inom Schengenområdet." Hänvisningen till "sekundära rörelser" är grundlös. "Regulariseringen ger ett uppehålls- och arbetstillstånd som uteslutande gäller på spanskt territorium", sade migrationsminister Elma Saiz på måndagen. Det skulle inte tillåta utlänningar att legalisera sin vistelse i Frankrike eller Tyskland.

Vad är alternativet för EPP och EU-kommissionären för inrikes- och migrationsfrågor, Magnus Brunner? Han funderar inte på att legalisera närvaron av utlänningar utan papper, även om detta gör dem till andra klassens medborgare utan rättigheter. "Vi måste se till att irreguljära migranter som regel lämnar EU. Utan detta är vår politik inte trovärdig", sa Brunner i februari.

Dessa europeiska regeringar vet att de inte kan utvisa alla som saknar papper och anser att det är oförenligt med avsikten att Europa ska vara ett fientligt territorium för invandrare att erbjuda dem ett sätt att legalisera sin vistelse. Bristen på samstämmighet med andra europeiska ekonomiska verkligheter är uppenbar. Brunner själv varnade i juni 2025 för konsekvenserna av den europeiska demografiska verkligheten: "Om vi ​​stoppade all laglig migration till Europa idag skulle våra ekonomier vara mellan 9% och 15% fattigare inom tjugo år." Det finns ingen mer demografisk tillväxt än den som kan leda till invandring. "Baserat på nuvarande trender (enligt Eurostats prognoser fram till år 2100) kommer det att bo 53 miljoner färre människor i Europa än idag.

Det betyder att en åttondel av kontinentens nuvarande befolkning kommer att försvinna. Ingen medlemsstat kommer att kunna kompensera för dödsfall med födslar", noterar webbplatsen European Morning News. Brunner är en österrikisk konservativ som var finansminister.

Det är inte de ekonomiska prognoserna som oroar honom för tillfället, utan behovet av att inte ge extremhögern monopolet på främlingsfientlighet. I den senaste mätningen i juni har det högerextrema FPO ett försprång på arton poäng på sitt parti – OVP, en medlem av EPP – med 38 % och ett 20 poängs försprång på socialdemokraterna. Tysken Friedrich Merz ser också med oro på opinionsmätningarna.

Den från Forsa för RTL i slutet av juni placerar högerextrema AfD med 26 %, fyra poäng över CDU. Socialdemokraterna, allierade till Merz i koalitionsregeringen, sjunker till 12 %. Sánchez gav inte upp när han hörde kritik från sina europeiska partners och han tror inte heller att attacker mot invandrare kommer att gynna honom i de spanska opinionsmätningarna. "Och om du har några tvivel, prata då med Vatikanen," sa han i en trotsig ton på presskonferensen efter det senaste toppmötet.

Sánchez föredrog att vara ensam snarare än i dåligt sällskap med extremhögern.