"En lavin av förtal": E. Jean Carroll berättar hur hennes liv är efter att ha fördömt Trump för sexuella trakasserier
I dokumentären "Fråga E. Jean" ger författaren en uppriktig redogörelse för hennes liv, hennes karriär och hennes oöverträffade juridiska segrar mot Trump Justitiedepartementet inleder en brottsutredning mot E. Jean Carroll, som stämde Trump för våldtäkt "Om du var orolig för att bli släpad genom leran, varför bestämde du dig för att stämma Donald Trump?" frågar advokat Alina Habba.
Lugn och samlad tar E. Jean Carroll av sig glasögonen och svarar bestämt: "För att han kallade mig en lögnare.
Han kallade mig en lögnare. Och jag kunde inte släppa det." Carrolls privata uttalande från 2022 offentliggörs för första gången i Ask E. Jean, en dokumentär av Ivy Meeropol om en kvinna med stark karaktär, stor motståndskraft och skarp kvickhet som vägrar att bli tilldelad rollen som offer eller statist i Trumps filmiska universum.
Carroll, 82, journalist, författare och krönikör, är den enda kvinnan som besegrat Trump i rätten, en bedrift hon åstadkommit inte en, utan två gånger. 2019 rapporterade hon att han våldtog henne i ett omklädningsrum i ett varuhus på Manhattan i mitten av 1990-talet, vilket gav upphov till två högprofilerade rättegångar. Fråga E. Jean undersöker frågan om varför hon väntade årtionden med att komma fram och argumenterar övertygande för att hon tillhör den "tysta generationen", en grupp kvinnor som var betingade att uthärda mäns rovbeteende med en axelryckning och ett leende.
När jag anklagade Donald Trump för sexuella övergrepp hade jag ingen aning om vad jag skulle förvänta mig. Lavinen av förtal har varit otrolig E Jean Carroll "Jag föddes 1943", förklarar han i filmen. "Vi är generationen av att hålla huvudet uppe, gå vidare, flina och bära det.
Vi klagade inte. Det skulle aldrig ha fallit mig in. Faktum är att vi skrattade och gick vidare.
Det var så vi hanterade saker." Carroll var Miss Indiana University och Miss Cheerleader, blev Playboy magazines första kvinnliga bidragande redaktör och skrev den stridbara Ask E. Jean-kolumnen för Elle från 1993 till 2019. Hon var värd för sitt eget kabel-tv-program, skrev för en säsong av Saturday Night Live och skrev en otillåten biografi om sin kollega, gonzoom-journalisten Hunter S.
När Trump utsatte henne för sexuella övergrepp i ett omklädningsrum i Bergdorf Goodman gjorde Carroll vad otaliga kvinnor från sin tid gjorde: Hon anförtrodde sig till betrodda vänner – författaren Lisa Birnbach och tv-journalisten Carol Martin – och begravde sedan minnet djupt inom sig. Och hans första reaktion, att försöka borsta bort det med ett skratt, har ofta använts mot honom. Meeropol närmar sig detta med empati och visar hur skratt fungerade som en desperat sköld för honom. "Hon ångrar ingenting och många kvinnor kommer att känna igen sig i henne", säger hon via Zoom från sitt hem i Cold Spring, New York. "Självklart kan du försöka skratta för det är som "Vänta lite, vad är det som händer här?
Jag vill inte göra den här personen arg." Det är väldigt vettigt, men det blir mycket förvrängt av hur vi pratar om dessa saker." (['multimedia', function(multimedia) { multimedia.initializeItem('yt-SgyI8GStcao-6339', 'youtube', 'SgyI8GStcao', ('yt-SgyI8GStcao-63}]39')); Carrolls väg till domstol var inte överlagd. Hon skrev till en början en lista över "äckliga män" – inklusive Trump – eftersom #MeToo-rörelsen hade djupt påverkat henne, och hennes läsare bad henne om råd om huruvida de skulle komma fram med sina egna berättelser om övergrepp. Det var Trumps reaktion som tände stupet.
Stående på Vita husets gräsmatta kallade USA:s president – som har anklagats för sexuellt ofredande av cirka 27 kvinnor, något han förnekar – henne för en lögnare och en "galen" och insisterade på att hon "inte var hans typ". För Carroll, som hade ägnat decennier åt att bygga en karriär baserad på hans trovärdighet och kvickhet, var den obevekliga förtalelsen outhärdlig. Han slog sig ihop med Roberta Kaplan, en civil advokat som av hennes kollegor beskrevs som en "street fighter" och en "naturkraft". 2023 fann en jury Trump ansvarig för sexuella övergrepp och ärekränkning, men fann inte att han våldtog henne och tilldelade Carroll 5 miljoner dollar.
Under sitt vittnesmål visades Trump ett fotografi från 1987 av sig själv med sin första fru, Ivana Trump, Carroll och hennes dåvarande man, John Johnson, vid ett offentligt evenemang i New York. Trump förväxlade Carroll med sin ex-fru, Marla Maples, och undergrävde hans "inte min typ"-försvar. Den amerikanske författaren E.
Jean Carroll, i ett arkivfotografi. EFE/Peter Foley År 2024 tilldelade en andra jury Carroll 83,3 miljoner dollar för ärekränkning i samband med Trumps fortsatta attacker på sociala medier, som en straffåtgärd för att avskräcka honom från att fortsätta att förtala henne. Men Trumps advokater försöker häva domarna och Carroll har fortfarande inte fått en krona.
Carroll säger i filmen: "När jag anklagade Donald Trump för sexuella övergrepp hade jag ingen aning om vad jag kunde förvänta mig. Lavinen av förtal har varit otrolig." Justitiedepartementet har inlett en brottsutredning mot författaren för att avgöra om hon begick mened i civilrättsliga stämningar mot Donald Trump. Sedan förra året har justitiedepartementet under Trump-administrationen inlett en rad utredningar mot presidentens motståndare och i vissa fall väckt åtal för brott.
I det sammanhanget krävde att få honom att gå med på att delta i en dokumentär den typ av envishet som Meeropol, 57, har finslipat under en karriär som ägnas åt att utforska skärningspunkterna mellan personligt liv och politiska krafter. Först ville Carroll ingenting med det att göra. "Jag hade tur eftersom hon i princip berättade för alla - jag tänker inte använda svordomar - men raden hon förmedlade genom sin agent till min agent var "Jag skulle hellre äta en sko." Jag tycker att det är väldigt roligt eftersom det är typiskt för henne.” Genombrottet kom när en gemensam vän övertygade Carroll att se Meeropols hyllade HBO-dokumentär Bully.
Feg. Offer. The Story of Roy Cohn, om den berömda advokaten som var mentor för den unge Trump och åtalade Meeropols farföräldrar, Julius och Ethel Rosenberg.
Ett Zoom-möte följde, anslutningen var omedelbar och Carroll förklarade: "Okej, Ivy, låt oss göra det." Meeropol upptäckte en kvinna som förblir energisk, excentrisk, rolig, generös i sitt stöd och, trots sin status som en offentlig person som tillhör New Yorks mediaelit, avundsjuk på sin ensamhet. "Hon behöver sin tid ensam; hon är författare; det är det hon älskar att göra. Hon gillar att vara i sin stuga med sina hundar, dricka te och skriva eller rapportera. Mycket av det hon fick utstå med prövningarna och all publicitet var väldigt jobbig för henne." Att få finansiering för projektet visade sig vara svårare.
Finansmän och studior avvisade filmen om och om igen och skyllde på Trump-trötthet, för många #MeToo-filmer eller att Carroll inte var tillräckligt känd. "Jag blev förvånad och besviken", säger Meeropol. "Jag tänkte: Vi har den mest otroliga karaktären i dokumentärens historia, möjligen." Filmen fick äntligen oberoende finansiering 2023, med en budget på mindre än 2 miljoner dollar. Under tiden hade Meeropol och hans team rotat igenom Carrolls röriga förråd och källaren i hans hem och räddat lådor med dammiga VHS-band. "Nästa dag ringde han mig och sa: 'Du kommer inte att tro det. Källaren har svämmat över.'" De räddade banden, tillsammans med 25 andra avsnitt som grävdes fram av NBCUniversal, gav arkivbilder av Carrolls tv-program från 1990, som sändes på kabelnätverket America's Talking, som drivs av Roger Ailes.
Efter att ha sett materialet slogs Meeropol av hur radikalt progressiva Carrolls råd var för den tiden. "Hon ger otroliga råd vid en tidpunkt då kvinnor inte hörde det. Som "Du behöver inte vara gift vid 30. Vem har sagt det till dig?" Slå inte dig själv för att du inte är gift vid 30.
Om du har tråkigt hemma för att din man går till jobbet och du tar med din son till skolan, gå till universitetet.” E. Jean Carroll anländer till federal domstol i början av överläggningarna i den civila rättegången för sexuella övergrepp och förtal mot Trump. EFE/EPA/JUSTIN LANE ”Det är väldigt intressant att se det eftersom det är ett ögonblick som verkar hämtat från en tidskapsel från mitten av 90-talet.
Som E Jean säger pratade kvinnor äntligen om sina karriärer och vad de ville göra med sina liv, något hon inte hade upplevt, förutom som ett undantag som hade tagit sin egen väg när hon kom till New York och startade sin karriär i den mansdominerade världen av tidskrifter." Meeropol var fast besluten att inte presentera Carroll som ett offer. "Hon själv överlever dessa termer. Ibland vet jag inte vilket språk jag ska använda eftersom det är ett så aktuellt ämne, men hon förkroppsligar motsatsen till det. Det är vad Gisèle Pelicot [en fransk kvinna som avstod från sin rätt till anonymitet som offer i ett fall av flera våldtäkter] har pratat om och vad Epstein-överlevande som kommer fram pratar om: skam måste byta sida", säger regissören. "Jag tänkte mycket på det med E Jean.
Hon förkroppsligar själv den andra sidan av skam eftersom hon sitter där och säger, ja, jag flörtade med Donald Trump, jag försökte tona ner det och jag älskar män.
Det är banbrytande. Det värsta för henne hade varit – hon säger det i sitt program när hon pratar med en ung kvinna som säger att hon blivit våldtagen – att bli offer.” Meeropol hopes the documentary goes beyond one woman's experience. "Vi kan inte låta dessa historier förbli begravda", insisterar regissören. "Trumpadministrationen eller vem som helst som gömmer sig i Epstein-filerna? Jag är trött på det och det är E Jean också.
Många av oss, män och kvinnor, är trötta, så vi måste få fram saker och ting och visa sanningen."
Originalkälla
Publicerad av elDiario.es
28 maj 2026, 21:54
Denna artikel har översatts automatiskt från spanska. Klicka på länken ovan för att läsa originaltexten.
Visa originaltext (spanska)
Rubrik
"Una avalancha de calumnias": E. Jean Carroll cuenta cómo es su vida tras denunciar a Trump por acoso sexual
Beskrivning
En el documental 'Ask E. Jean', la escritora ofrece un relato sincero de su vida, su carrera y sus victorias legales sin precedentes contra Trump El Departamento de Justicia abre una investigación penal contra E. Jean Carroll, quien demandó a Trump por violación “Si te preocupaba que te arrastraran por el barro, ¿por qué decidiste demandar a Donald Trump?”, pregunta la abogada Alina Habba. Tranquila y serena, E. Jean Carroll se quita las gafas y responde con firmeza: “Porque me llamó mentirosa. Me llamó mentirosa. Y no podía dejarlo pasar”. La declaración privada de Carroll de 2022 se hace pública por primera vez en Ask E. Jean, un documental de Ivy Meeropol sobre una mujer de carácter fuerte, gran resiliencia e ingenio agudo que se niega a que le asignen el papel de víctima o de figurante en el universo cinematográfico de Trump. Carroll, de 82 años, periodista, autora y columnista, es la única mujer que ha vencido a Trump en los tribunales, una hazaña que logró no una, sino dos veces. En 2019 denunció que él la violó en un probador de unos grandes almacenes de Manhattan a mediados de la década de 1990, lo que dio lugar a dos juicios de gran repercusión mediática. Ask E. Jean analiza la cuestión de por qué esperó décadas para dar un paso al frente y argumenta de forma convincente que pertenece a la “generación silenciosa”, un grupo de mujeres que fueron condicionadas para soportar el comportamiento depredador de los hombres con un encogimiento de hombros y una sonrisa. Cuando acusé a Donald Trump de agresión sexual, no tenía ni idea de lo que me esperaba. La avalancha de calumnias ha sido increíble E Jean Carroll “Nací en 1943”, explica en la película. “Somos la generación de la cabeza alta, de seguir adelante, de sonreír y aguantar. No nos quejábamos. Nunca se me habría ocurrido. De hecho, nos reíamos y seguíamos adelante. Así es como manejábamos las cosas”. Carroll fue Miss de la Universidad de Indiana y Miss Cheerleader, se convirtió en la primera mujer editora colaboradora de la revista Playboy y escribió la combativa columna Ask E. Jean para Elle de 1993 a 2019. Presentó su propio programa de televisión por cable, escribió para una temporada de Saturday Night Live y fue autora de una biografía no autorizada de su colega, el periodista gonzo Hunter S. Thompson. Cuando Trump abusó sexualmente de ella en un probador de Bergdorf Goodman, Carroll hizo lo que hicieron innumerables mujeres de su época: confió en amigas de confianza —la autora Lisa Birnbach y la periodista de televisión Carol Martin— y luego enterró el recuerdo en lo más profundo de su ser. Y su reacción inicial, intentar restarle importancia con una risa, se ha utilizado con frecuencia en su contra. Meeropol aborda esto con empatía, mostrando cómo la risa le sirvió de escudo desesperado. “No se arrepiente de nada y muchas mujeres se reconocerán en ella”, dice a través de Zoom desde su casa en Cold Spring, Nueva York. “Por supuesto, puedes intentar reírte porque es como: 'un momento, ¿qué está pasando aquí? No quiero que esta persona se enfade'. Tiene mucho sentido, pero se distorsiona mucho por cómo hablamos de estas cosas”. window.marfeel.cmd.push(['multimedia', function(multimedia) { multimedia.initializeItem('yt-SgyI8GStcao-6339', 'youtube', 'SgyI8GStcao', document.getElementById('yt-SgyI8GStcao-6339')); }]); El camino de Carroll hasta los tribunales no fue premeditado. Inicialmente, escribió una lista de “hombres repugnantes” —entre los que se encontraba Trump— porque el movimiento #MeToo la había afectado profundamente, y sus lectoras le pedían consejo sobre si debían dar a conocer sus propias historias de abuso. Fue la reacción de Trump la que encendió la mecha. De pie en el jardín de la Casa Blanca, el presidente de EEUU —que ha sido acusado de conducta sexual inapropiada por unas 27 mujeres, algo que él niega— la tachó de mentirosa y de “chiflada” e insistió en que “no era su tipo”. Para Carroll, que había pasado décadas forjándose una carrera basada en su credibilidad e ingenio, la difamación implacable era intolerable. Se asoció con Roberta Kaplan, una abogada civil descrita por sus colegas como una “luchadora callejera” y una “fuerza de la naturaleza”. En 2023, un jurado declaró a Trump responsable de abuso sexual y difamación, pero no determinó que la hubiera violado, y concedió a Carroll 5 millones de dólares. Durante su declaración, se le mostró a Trump una fotografía de 1987 en la que aparecía él mismo con su primera esposa, Ivana Trump, Carroll y el entonces marido de esta, John Johnson, en un acto público en Nueva York. Trump confundió a Carroll con su exmujer, Marla Maples, lo que socavó su defensa de “no es mi tipo”. La escritora estadounidense E. Jean Carroll, en una fotografía de archivo. EFE/Peter Foley En 2024, un segundo jurado concedió a Carroll 83,3 millones de dólares por difamación en relación con los continuos ataques de Trump en las redes sociales, como medida punitiva para disuadirlo de seguir difamándola. Pero los abogados de Trump están tratando de revocar las sentencias y Carroll aún no ha recibido ni un céntimo. Carroll dice en la película: “Cuando acusé a Donald Trump de agresión sexual, no tenía ni idea de lo que me esperaba. La avalancha de calumnias ha sido increíble”. El Departamento de Justicia ha abierto una investigación penal contra la escritora para determinar si cometió perjurio en las demandas civiles presentadas contra Donald Trump. Desde el año pasado, el Departamento de Justicia bajo la administración de Trump ha emprendido una serie de investigaciones contra los adversarios del presidente y, en algunos casos, ha presentado cargos penales. En ese contexto, conseguir que aceptara participar en un documental requirió el tipo de tenacidad que Meeropol, de 57 años, ha perfeccionado a lo largo de una carrera dedicada a explorar las intersecciones entre la vida personal y las fuerzas políticas. Al principio, Carroll no quería saber nada del asunto. “Tuve suerte porque, básicamente, se lo dijo a todo el mundo —no voy a usar palabrotas—, pero la frase que transmitió a través de su agente a mi representante fue: 'Prefiero comerme un zapato'. Me parece muy gracioso porque es típico de ella.” El gran avance se produjo cuando un amigo común convenció a Carroll para que viera el aclamado documental de Meeropol para HBO Bully. Coward. Victim. The Story of Roy Cohn, sobre el famoso abogado que fue mentor del joven Trump y procesó a los abuelos de Meeropol, Julius y Ethel Rosenberg. A continuación hubo una reunión por Zoom, la conexión fue inmediata y Carroll declaró: “Muy bien, Ivy, hagámoslo”. Meeropol descubrió a una mujer que sigue siendo enérgica, excéntrica, divertida, generosa en su apoyo y, a pesar de su condición de figura pública perteneciente a la élite mediática de Nueva York, celosa de su soledad. “Necesita su tiempo a solas; es escritora; eso es lo que le encanta hacer. Le gusta estar en su cabaña con sus perros, tomando té y escribiendo o informando. Mucho de lo que tuvo que soportar con los juicios y toda la publicidad le resultó muy duro”. Conseguir financiación para el proyecto resultó más difícil. Los financiadores y los estudios rechazaron la película una y otra vez, achacándolo al cansancio hacia Trump, al exceso de películas del #MeToo o a que Carroll no era lo suficientemente famosa. “Me sorprendió y me decepcionó”, dice Meeropol. “Pensé: tenemos al personaje más increíble de la historia del documental, posiblemente”. La película finalmente consiguió una inversión de capital independiente en 2023, con un presupuesto de menos de 2 millones de dólares. Mientras tanto, Meeropol y su equipo habían estado rebuscando en el abarrotado trastero de Carroll y en el sótano de su casa, rescatando cajas de cintas VHS polvorientas. “Al día siguiente me llamó y me dijo: 'no te lo vas a creer. El sótano se ha inundado'”. Las cintas rescatadas, junto con otros 25 episodios desenterrados por NBCUniversal, proporcionaron material de archivo del programa de televisión de Carroll de la década de 1990, emitido en la cadena de cable America’s Talking, dirigida por Roger Ailes. Al ver el material, a Meeropol le llamó la atención lo radicalmente progresistas que eran los consejos de Carroll para la época. “Da consejos increíbles en una época en la que las mujeres no escuchaban eso. Como: ”No tienes que estar casada a los 30. ¿Quién te ha dicho eso? No te castigues por no estar casada a los 30. Si te aburres en casa porque tu marido se va a trabajar y tú llevas a tu hijo al colegio, vete a la universidad.“ E. Jean Carroll llega a un tribunal federal al comienzo de las deliberaciones en la demanda civil por agresión sexual y difamación contra Trump. EFE/EPA/JUSTIN LANE “Es muy interesante verlo porque es un momento que parece sacado de una cápsula del tiempo de mediados de los 90. Como dice E Jean, las mujeres por fin hablaban de sus carreras y de lo que querían hacer con sus vidas, algo que ella no había experimentado, salvo por ser una excepción que se había labrado su propio camino cuando llegó a Nueva York y lanzó su carrera en el mundo de las revistas, dominado por los hombres”. Meeropol estaba decidida a no presentar a Carroll como una víctima. “Ella misma rechaza esos términos, incluso el de superviviente. A veces no sé qué lenguaje usar porque es un tema tan actual, pero ella encarna lo contrario de eso. De eso es de lo que ha estado hablando Gisèle Pelicot [una mujer francesa que renunció a su derecho al anonimato como víctima en un caso de violaciones múltiples] y de lo que hablan las supervivientes de Epstein que están dando un paso al frente: la vergüenza tiene que cambiar de bando”, dice la directora. “Pensé mucho en eso con E Jean. Ella misma encarna la otra cara de la vergüenza porque se sienta ahí y dice: sí, estaba coqueteando con Donald Trump, intenté restarle importancia y me encantan los hombres. Es rompedor. Lo peor para ella habría sido —lo dice en su programa cuando habla con una joven que cuenta que fue violada— convertirse en la víctima.” Meeropol espera que el documental vaya más allá de la experiencia de una sola mujer. “No podemos dejar que estas historias queden enterradas”, insiste la directora. “¿La Administración Trump o quienquiera que se esconda en los archivos de Epstein? Estoy harto de ello y E Jean también. Muchas de nosotras, hombres y mujeres, estamos hartas, así que hay que sacar las cosas a la luz y mostrar la verdad”.
