En 15m för bostäder sätter press på parterna att komma överens om brådskande åtgärder
Hyresgästföreningen planerar ett obestämt läger för verkställande direktören för att skydda hyresgäster från prishöjningar och vräkningar som Maricarmen. Tiotusentals människor kräver att ta itu med bostadskrisen och ett "Maricarmen-dekret" som förbjuder vräkningar. Indignationen över vräkningen av Maricarmen, och för en bostadskris som kväver familjer och ungdomar både hyresgäster och intecknade, översvämmade gatorna i Madrid denna lördagseftermiddag.
Ekot av 15m svävade över Puerta del Sol och blev öronbedövande när hyresgästföreningen beslutade att ringa i slutet av demonstrationen för att plantera ett läger. Det finns inget tålamod längre: de kräver att ministerrådet på tisdag godkänner brådskande åtgärder efter förhandlingar med riksdagsgrupper och att de inkluderar förbud mot vräkningar och automatisk förlängning av hyreskontrakt. Bostadsministeriet lämnade på lördagsmorgonen för att upprepa att dekretet kommer att gå denna tisdag till ministerrådet efter att Sumar hotade att inte dyka upp om det inte kom in på dagordningen.
Vräkningen av Maricarmen mobiliserade till och med Junts, ett parti som nu var villigt att acceptera ett nytt dekret och som kunde häva blockeringen efter månader av förlamning. Men det politiska spelet har en aktör som överträffar kongressen och Moncloa: gatorna tittar på. Demonstrationsdeltagare slog upp sina tält i Puerta del Sol-lägret Vräkningar har minskat de senaste åren, men mer än 3 000 fortsatte att avrättas i Spanien under första kvartalet, mest på grund av utebliven betalning av hyra.
Med många medborgare som inte kan köpa ett hem eftersom det kräver två års full lön bara för inresa - upp till fyra när det gäller kapitalet - och hyror som äter upp i genomsnitt hälften av lönerna, enligt studier av Fotocasa och Infojobs, har situationen blivit ohållbar. Möjligheten att en medborgare utvisas från sitt hem för att inte kunna betala eller höja priset ökar. En hyreslägenhet kräver att du betalar i genomsnitt 1 176 euro per månad i Spanien, jämfört med 870 i början av 2020.
I Madrid är genomsnittet 2 000 euro per 100 kvadratmeter, enligt annonserna på portalerna. Det genomsnittliga priset för att köpa ett hem i Spanien har gått från 175 000 euro per 100 kvadratmeter i början av 2020 till 292 000 idag. På Balearerna och Madrid överstiger kvadratmeter att köpa 5 000 euro.
Och de priserna fortsätter att stiga. Unionen efterlyser ett "Maricarmen-dekret" På gatorna är de inte längre ens nöjda med det bostadsdekret som regeringen föreslagit. Detta uppgav Alicia del Río, taleskvinna för Hyresgästföreningen, en plattform med 9 års livstid som har blivit en av de största sociala rörelserna i landet.
Del Rio krävde inte längre godkännande av bostadsdekretet, utan av ett Maricarmen-dekret med fem åtgärder som de anser brådskande. Unionen kräver en strukturell lag mot vräkningar som förbjuder dem om det inte finns något bostadsalternativ och en reglering av säsongshyra och rum som förhindrar bedrägerier som uppblåser hyrespriserna och leder hyresgästerna till otrygga kontrakt av mindre varaktighet och stabilitet, utanför LAU. Dessa åtgärder är redan en del av det dekret som PSOE lade fram för parlamentsgrupper i juli och som det lovade att ta till kongressen i september, slutligen uppskjuten och nu akut räddad av Maricarmen.
En frysning av hyran i New York-stil, heltäckande hyrestillägg för alla hyresgäster och en automatisk förnyelse i slutet av ytterligare fem år med förbud mot utvisning utan orsak kompletterar listan över förslag. Dessa åtgärder är mer ambitiösa än de som hittills föreslagits i regeringsförordningen och skyddar hyresgästen mer. Att utelämna någon ändring av marklagen skulle underlätta godkännandet av Podemos, som invände med motiveringen att miljökontroll och stadsplanering lossades.
Oavsett vilken text som slutligen går till ministerrådet är det fortfarande nödvändigt att övertyga Junts, som, även om han välkomnar förbudet mot vräkning av gamfonder och till och med att de köper bostäder, fortsätter att kräva skattebefrielse från hyresgäster och intecknade. Efter en vecka av spänning på gatorna förväntas nästa bli intensiv i Kongressens och Moncloas salar, där de måste agera snabbt för att släcka en säkring som hotar att antända ännu mer. ”Minister rentier, du är med på vår lista”, ropar förbundet under marschen, innebär en tonhöjning i förhållande till andra protester. Det finns också ett frontalt förkastande av PP-samhällenas och kommunernas politik, vars ledare systematiskt kritiseras, även om de anser sig förlorade när det gäller bostadsåtgärder.
Tiotusentals människor har deltagit i marschen för boende i Madrid "Ingen är säker" Från Silvia, en 20-åring som betalar 750 euro för ett rum i centrala Madrid, till Rosana, 78 år gammal med lägenheten betald men som går ut på gatorna "för att du måste gå allt på en gång" och "för barnen och barnbarnen", indignationen på gatorna går utöver den personliga och ekonomiska situationen för var och en. Det handlar om grundläggande mänskliga rättigheter. "De måste garantera bostäder, vilket är vad konstitutionen säger", sa Rosana. Barro, 26, bor i stadsdelen Delicias i huvudstaden och betalar 595 euro för ett rum i en lägenhet där han bor med två andra personer.
Det innebär mycket mer än hälften av hans lön, eftersom han bara arbetar deltid som musiklärare. Hon vet inte ens vem hennes hyresvärd är: ”det heter Capital Rooms, men också Nuevo Hogar, men även Nina, jag vet inte, det är något konstigt”. ”Jag har i alla fall ett kontrakt”, förklarade han under marschen och firade att ha lämnat föregående våning där hyresgästen som hyrde honom ett rum och, tror han, debiterade honom mer, sparkade ut honom på ett dåligt sätt. ”Det är vansinnigt att en 87-åring kastas ut ur sitt hus utan alternativ och med erbjudanden från privatpersoner, men ingen går säker, oavsett vad du betalar för hyran, när som helst blir ditt hus en annans egendom och är inte längre ditt hem”, sa han. Barro, en ung man i demonstrationen för bostäder i Madrid den 26 september 2026 Det var inte svårt att i protesten hitta personer med en bra lön som inte kunde köpa en lägenhet eller medborgare över 40 som delar bostad och fortfarande lämnar en stor del av lönen i hyran.
Många husägare och företag ökar under tiden sina affärer när marknaden stramar åt och fonder håller mässor som The District den senaste veckan för att uppmuntra investeringar och fastighetsspekulation. (function(){function e(){ (`message`,function(e){if(e.data ['datawrapper-height`]!==void 0){var t= (`iframe`);för(var n i e.data ['datawrapper-height`])för(var r=0, i;i=t[r];r++)om(i.contentWindow == = e.source){var a = e.data [`datawrapper-height`][n]+`px`; i.style.height = a}}})} e()}) (); Fallet Maricarmen har varit den perfekta orkanen för att utlösa en indignation på gatorna som inte sågs över hela Spanien, sedan de stora demonstrationerna av feministen 8M. Den känsliga hälsan hos den 87-åriga kvinnan, som hade bott där sedan 1956, och Urbagestións hållning, som inte har velat lyssna på ministeriets erbjudanden och avskedar henne för att hon ansåg att hennes kontrakt gick ut 2007 efter att hennes mamma dog, har korsat tusentals människor. Allt detta medan Almeida och Ayuso deltog i mötet mellan de stora fonderna, som de har berömt, samtidigt som de utnyttjade det faktum att de inte tillämpade bostadslagen som reglerar turistlägenheter.
Inför passiviteten hos autonoma regeringar som regionen Madrid, som har befogenheterna i bostäder, har regeringen utvecklat bostadslagen från 2023, som de flesta autonomier inte tillämpar, och har främjat skyddade bostäder för alltid. Offentliga bostäder når fortfarande inte medborgarna, varken statliga eller regionala, och lagen har inte tillåtit att priserna begränsas eftersom endast Katalonien, Baskien, Navarra, Asturien och vissa kommuner i Galicien tillämpar taken. I tillämpliga fall är hyrorna lika höga, och många hyresvärdar undviker dem med säsongs- eller rumsavtal.
Men bland unionens förebråelser till ministeriet är att det har fördröjt omröstningen om ett bostadsdekret som det har planerat i månader och som ledde till riksdagsgrupper i juli. Redan i februari lovade Pedro Sánchez denna lag mot rums- och säsongsbedrägerier. Inför Junts och Podemos farhågor av olika skäl, röster som krävs för att godkänna det i kongressen, går en spelare mycket mer talrik och oförutsägbar än något politiskt parti in i spelet med kraft: gatorna.
Originalkälla
Publicerad av elDiario.es
26 september 2026, 22:57
Denna artikel har översatts automatiskt från spanska. Klicka på länken ovan för att läsa originaltexten.
Visa originaltext (spanska)
Rubrik
Un 15M por la vivienda presiona a los partidos para pactar medidas urgentes
Beskrivning
El Sindicato de Inquilinas planta una acampada indefinida para que el Ejecutivo proteja a los inquilinos de las subidas de precios y de desahucios como el de MaricarmenDecenas de miles de personas exigen atajar la crisis de vivienda y un 'decreto Maricarmen' que prohíba los desahucios La indignación por el desahucio de Maricarmen, y por una crisis de la vivienda que asfixia a las familias y a los jóvenes tanto inquilinos como hipotecados, desbordó este sábado por la tarde las calles de Madrid. El eco del 15M planeaba por la Puerta del Sol y se hizo ensordecedor cuando el Sindicato de Inquilinas decidió hacer un llamamiento al final de la manifestación para plantar una acampada. Ya no hay paciencia: exigen que este martes el Consejo de Ministros apruebe medidas urgentes después de las negociaciones con los grupos parlamentarios y que incluyan la prohibición de los desahucios y la prórroga de los contratos de alquiler de forma automática. El Ministerio de Vivienda salió el sábado por la mañana a reiterar que el decreto irá este martes al Consejo de Ministros después de que Sumar amenazara con no presentarse si no entraba en la orden del día. El desahucio de Maricarmen movilizó incluso a Junts, partido dispuesto ahora a aceptar un nuevo decreto y que podría desbloquearlo después de meses de parálisis. Pero el juego político tiene un actor que rebasa al Congreso y a Moncloa: las calles están mirando. Asistentes a la manifestación instalan sus tiendas en la acampada de la Puerta del Sol Los desahucios han caído en los últimos años, pero se siguieron ejecutando más de 3.000 en España en el primer trimestre, la mayoría por impago de alquiler. Con la imposibilidad para muchos ciudadanos de comprar una vivienda porque requiere dos años de salario íntegro solo para la entrada —hasta cuatro en el caso de la capital— y los alquileres comiéndose de media la mitad de los sueldos, según estudios de Fotocasa e Infojobs, la situación se ha tornado insostenible. La posibilidad de que a un ciudadano lo expulsen de su vivienda por no poder pagar o para subir el precio es cada vez mayor. Un piso de alquiler obliga a pagar de media en España 1.176 euros al mes frente a los 870 del arranque del año 2020. En Madrid la media alcanza los 2.000 euros por 100 metros cuadrados, según los anuncios en los portales. El precio medio para comprar vivienda en España ha pasado de los 175.000 euros por 100 metros cuadrados del arranque de 2020 a los 292.000 actuales. En Balears y Madrid, el metro cuadrado para comprar supera los 5.000 euros. Y esos precios no paran de subir. El Sindicato pide un 'decreto Maricarmen' En las calles, ni tan siquiera se conforman ya con el decreto de vivienda que plantea el Gobierno. Así lo manifestaba Alicia del Río, portavoz del Sindicato de Inquilinas, plataforma con 9 años de vida que se ha convertido en uno de los mayores movimientos sociales del país. Del Río exigió ya no la aprobación del decreto de vivienda, sino de un decreto Maricarmen con cinco medidas que consideran urgentes. El Sindicato reclama una ley estructural contra los desahucios que los prohíba si no existe una alternativa habitacional y una regulación del alquiler de temporada y de habitaciones que evite el fraude que infla los precios de los alquileres y aboca a los inquilinos a la precariedad de contratos de menos duración y estabilidad, fuera de la LAU. Estas medidas ya forman parte del decreto que el PSOE presentó a los grupos parlamentarios en julio y que prometió llevar al Congreso en septiembre, finalmente aplazado y ahora rescatado de urgencia por Maricarmen. Una congelación de alquileres vigentes al estilo Nueva York, prórrogas generalizadas a los contratos del alquiler de todos los inquilinos y una renovación automática cuando finalicen de cinco años más con prohibición de expulsión sin causa completan la lista de propuestas. Esas medidas son más ambiciosas que las que planteaba hasta ahora el decreto del Gobierno y protegen más al inquilino. El hecho de dejar fuera cualquier modificación de la ley de suelo facilitaría la aprobación de Podemos, que se opuso por considerar que se aflojaba el control ambiental y a los pelotazos urbanísticos. Sea cual sea el texto que vaya finalmente al Consejo de Ministros, falta acabar de convencer a Junts, que aunque ve con buenos ojos prohibir los desahucios de fondos buitre e incluso que compren vivienda, sigue exigiendo exenciones fiscales a inquilinos e hipotecados. Tras una semana de tensión en las calles, se espera que la próxima sea intensa en los pasillos del Congreso y de Moncloa, donde deben actuar rápido para apagar una mecha que amenaza con prenderse más aún. “Ministra rentista, estás en nuestra lista”, cántico del Sindicato durante la marcha, implica una subida de tono con respecto a otras protestas. También hay un rechazo frontal a las políticas de las comunidades y ayuntamientos del PP, a cuyos líderes critican de manera sistemática, aunque dan por perdidos en materia de medidas sobre vivienda. Decenas de miles de personas han participado en la marcha por la vivienda de Madrid “Nadie está a salvo” Desde Silvia, una joven de 20 años que paga 750 euros por una habitación en el centro de Madrid, hasta Rosana, de 78 años con el piso pagado pero que sale a las calles “porque hay que ir todos a una” y “por los hijos y los nietos”, la indignación en las calles va más allá de la situación personal y económica de cada uno. Es una cuestión de derechos humanos básicos. “Tienen que garantizar la vivienda, que lo dice la Constitución”, decía Rosana. Barro, 26 años, vive en el barrio de Delicias de la capital y paga 595 euros por una habitación en un piso donde vive con dos personas más. Eso significa mucho más de la mitad de su sueldo, puesto que trabaja solo a media jornada como profesor de música. Ni siquiera sabe bien quién es su casero: “se llama Capital Rooms, pero también Nuevo Hogar, pero también Nina, no sé, hay algo extraño”. “Al menos tengo un contrato”, explicaba durante la marcha, celebrando haber dejado el piso anterior donde el inquilino que le realquilaba una habitación y, cree, se lo cobraba más caro, le echó de mala manera. “Es demencial que a una persona de 87 años la echen de su casa sin alternativa y con ofertas de particulares, pero además nadie está a salvo, da igual lo que estés pagando de alquiler, en cualquier momento tu casa pasa a ser propiedad de otro y ya no es tu casa”, señalaba. Barro, un joven en la manifestación por la vivienda en Madrid del 26 de septiembre de 2026 No resultaba difícil encontrar en la protesta a personas con un buen sueldo incapaces de comprar un piso o a ciudadanos de más de 40 años que comparten vivienda y aun así se dejan gran parte del sueldo en el alquiler. Muchos propietarios y empresas, mientras tanto, aumentan sus negocios a medida que se tensiona el mercado y los fondos celebran ferias como The District, esta última semana, para fomentar la inversión y la especulación inmobiliaria. (function(){function e(){window.addEventListener(`message`,function(e){if(e.data[`datawrapper-height`]!==void 0){var t=document.querySelectorAll(`iframe`);for(var n in e.data[`datawrapper-height`])for(var r=0,i;i=t[r];r++)if(i.contentWindow===e.source){var a=e.data[`datawrapper-height`][n]+`px`;i.style.height=a}}})}e()})(); El caso de Maricarmen ha supuesto el huracán perfecto para desatar una indignación en las calles que no se veía, alrededor de toda España, desde las grandes manifestaciones del 8M feminista. La delicada salud de la mujer de 87 años, que vivía allí desde 1956, y la postura de Urbagestión, que no ha querido escuchar ni las ofertas del Ministerio y la echa por considerar que su contrato venció en 2007 tras fallecer su madre, han atravesado a miles de personas. Todo ello mientras Almeida y Ayuso participaban del encuentro de los grandes fondos, a los que han elogiado, mientras sacaban pecho de no aplicar la ley de vivienda que regula los pisos turísticos. Ante la inacción de gobiernos autonómicos como el de la Comunidad de Madrid, que tiene las competencias en vivienda, el Gobierno ha desarollado la Ley de Vivienda de 2023, que la mayoría de autonomías no aplica, y ha impulsado la vivienda protegida para siempre. La vivienda pública todavía no llega de forma sustancial a los ciudadanos, ni la estatal ni la autonómica, y la ley no ha permitido contener los precios porque solo Catalunya, Euskadi, Navarra, Asturias y algunos municipios de Galicia aplican los topes. Allí donde se aplican, los alquileres son igualmente elevados, y muchos caseros los evitan con contratos de temporada o de habitaciones. Pero entre los reproches del Sindicato al Ministerio está el hecho de que haya demorado la votación de un decreto de vivienda que hace meses que planea y que llevó a los grupos parlamentarios en julio. En febrero, Pedro Sánchez ya prometió esta ley contra el fraude de habitaciones y de temporada. Ante los recelos de Junts y Podemos por diferentes motivos, votos necesarios para aprobarlo en el Congreso, entra a la partida con fuerza un jugador mucho más numeroso e imprevisible que cualquier partido político: las calles.
