Det liv som påven försvarar

Om försvaret av livet inte är en delfråga, varför kan kvinnors liv förbli i bakgrunden? Hur är det möjligt att inte ge samma skydd till dem som lever sina liv i olika familjer? Svaret är att det inte handlar om att försvara livet, utan om att upprätthålla ett system av tro.

Leo That har erkänt äktenskap för LGTBI-personer och har firat olika familjer. Att han har visat respekt för varje persons möjlighet att bestämma över sin död. Att han har varit kraftfull mot sexuella övergrepp begångna av medlemmar i kyrkan och har lovat gottgörelse framför kameran som representerar folkets vilja.

Men inget av det har hänt, snarare tvärtom: i vissa av dessa frågor har den varit tyst, i andra har den laddat med samma klarhet som kyrkan alltid har visat. Det var första gången som en påve talade i kongressen. På samma plats där majoriteter har stött rätten till abort, lika äktenskap eller dödshjälp har vi hört hur en religiös ledare vid ett besök i en icke-konfessionell stat attackerat dessa rättigheter eller utelämnat dem.

Och hur de applåderade honom i sju minuter. Leo "Kan en gemenskap som lämnar det ofödda barnet, de äldre, de sjuka, de som lider i tysthet eller de som är helt beroende av andras vård i skuggorna kallas fullt rättvist? Försvaret av mänskligt liv är inte en del av ett konfessionellt intresse: det är civilisationens mål.

Varje mänskligt liv måste erkännas och skyddas från dess naturliga uppfattning till dess naturliga uppfattning till dess existens," uttalas. Inget som vi inte visste: för kyrkan har embryot samma rättigheter som de av oss som är födda och autonoma människor, även om det innebär att betrakta den som avlar det som en behållare vars kropp och livsprojekt kan offras. Vad mer, även om det innebär att den som bär det inuti måste avsäga sig den frihet och värdighet som påven själv har nämnt flera gånger i sitt tal.

Hemliga aborter och deras komplikationer är en av de främsta orsakerna till mödradöd i världen. Vissa uppskattningar talar om att minst 22 000 kvinnor dör per år av denna orsak, andra uppger det till 47 000. Osäker abort orsakar också allvarliga funktionsnedsättningar för tusentals kvinnor, enligt Världshälsoorganisationen, som understryker att förbudet eller begränsningen av frivilligt avbrott av graviditeten inte får den att försvinna, utan snarare trycker den under jorden som hotar kvinnors liv och hälsa.

Den argentinska feministen Rita Segato säger att det är avslöjande att de som försvarar livet från befruktning inte ber eller protesterar vid dörrarna till privata fertilitetskliniker som har tusentals frusna embryon, utan snarare fokuserar sin uppmärksamhet på centra där aborter utförs. Det är där de gör sitt särskilda anspråk på liv och trakasserar yrkesverksamma och kvinnor. Segato gör det tydligt att det inte så mycket är ett intresse för "livet" som ett intresse av att förlänga en pedagogik som i grunden inte erkänner kvinnors rätt att till fullo utöva sina liv.

Leo XIV har i dag försvarat mottagandet av migranter och flyktingar och har bett om svar av solidaritet, delade och impregnerade med social rättvisa. I den meningen väntade många på att hans ord skulle belysa motsägelserna i en rättighet som främjar nationell prioritet och uppmuntrar rädsla och hat mot dem som kommer utifrån. Men det försvaret har getts av någon med ett i grunden motsägelsefullt tal.

Om livets försvar inte är en delfråga, varför kan kvinnors liv ligga i bakgrunden? Hur är det möjligt att inte ge samma skydd till dem som lever sina liv i olika familjer? Svaret är att det inte handlar om att försvara livet, utan om att upprätthålla ett specifikt system av tro.

Därför är det, utöver den institutionella respekt som påven förtjänar, förvånande att hans ord tas emot av inte mindre än sju minuters applåder från dem som måste säkerställa våra rättigheter.