Den andra sidan av förmörkelsen: NASA-anläggningen som ser ut i rymden från en liten stad i Madrid
Robledo de Chavela, en kommun med mindre än 5 000 invånare i Sierra Oeste i Madrid, har varit hem i mer än sex decennier till en av de tre stationerna i NASA:s Deep Space Network, varifrån kontakt upprätthålls med sonder och fartyg som färdas miljontals kilometer från jorden. Var man kan se förmörkelsen den 12 augusti i Madrid: platser med bättre synlighet, scheman och andra rekommendationer Från Madrid till himlen. Snart kommer uttrycket att få en nästan bokstavlig betydelse.
Den 12 augusti kommer regionen Madrid att vara skådeplatsen för en total solförmörkelse, en av de viktigaste astronomiska händelserna under de senaste decennierna och ett fenomen som den iberiska halvön inte har sett i sin helhet sedan 1912. Men Madrids förhållande till rymden går långt utöver denna händelse. En dryg timme från huvudstaden, bland tallskogarna i Sierra Oeste, har enorma antenner gjort något som få Madridbor känner till i mer än sex decennier: kommunicerar med fartyg och sonder som färdas genom solsystemet.
I Robledo de Chavela ligger Madrid Deep Space Communications Complex (MDSCC), en av de tre anläggningarna som utgör NASAs Deep Space Network, tillsammans med Goldstone i Kalifornien och Canberra i Australien. Madrid-stationen är också den enda av de tre som för närvarande har sex operativa antenner. Från dem tas vetenskapliga data som skickas från miljarder kilometer bort och instruktioner överförs som gör att uppdragen kan fortsätta sin resa.
En infrastruktur som föddes mitt i rymdkapplöpningen och som idag är avgörande för några av de mest ambitiösa uppdragen i utforskningen av universum. Historien om dessa antenner började på sextiotalet. USA behövde skapa ett nätverk av stationer spridda över planeten som skulle tillåta konstant kommunikation med rymdfarkoster.
Lösningen blev att bygga tre komplex åtskilda av cirka 120 graders longitud: ett i Kalifornien, ett annat i Australien och det tredje i Spanien. Efter att ha studerat olika platser valde NASA och National Institute of Aerospace Technology (INTA) Robledo de Chavela. Avtalet mellan Spanien och USA undertecknades i januari 1964 och stationen började fungera i juli 1965.
Dess läge gjorde det möjligt att färdigställa det globala spårningssystemet och samtidigt låg den tillräckligt nära Madrid och dess internationella förbindelser. Tillgång till NASA- och INTA-anläggningarna i Robledo de Chavalea Driften av nätverket svarar på en så enkel fråga som den är avgörande: jorden roterar. De tre stationerna är strategiskt placerade så att medan vår planet roterar kan en av dem upprätthålla kommunikation med fartyg i rymden.
Från kontrollcentralerna orienteras antennerna, data tas emot och bearbetas och order skickas till de olika uppdragen. Madridkomplexet har för närvarande sex operativa antenner, inklusive en gigantisk parabolantenn 70 meter i diameter och flera 34 meter. De modernaste är DSS-56, som togs i drift 2021, och DSS-53, som började fungera i februari 2022.
Den första var särskilt viktig eftersom den blev den första Deep Space Network-antennen som kunde använda hela nätverkets kommunikationsfrekvenser sedan den togs i drift. Från de första bilderna av Mars till kommunikation med det interstellära rymden Vikten av Robledo de Chavela blev uppenbar från dess första verksamhetsmånader. 1965 deltog stationen i övervakningen av Mariner 4-uppdraget, som samma år blev den första rymdfarkost som flög vid Mars och skickade bilder av dess yta till jorden. Men det var Apollo-programmet som gjorde de spanska stationerna till rymdkapplöpningens huvudpersoner.
Under dessa år behövde NASA upprätthålla kontakt med bemannade uppdrag till månen och Spanien intog en strategisk position inom kommunikationsnätverket. Det mest ihågkomna ögonblicket kom den 20 juli 1969. När Apollo 11-månmodulen landade på månens yta, var den första spanska stationen som tog emot astronauternas kommunikation Fresnedillas de la Oliva, också belägen i regionen Madrid.
Därifrån överfördes Neil Armstrongs ord till Houston och, senare, till resten av världen. Flygfoto över rymdantennerna i Robledo de Chavela Historien om den antennen, känd som "Apollo-antennen", fortsatte i Robledo. Efter stängningen av Fresnedillas-stationen flyttades den 26 meter långa parabolantennen till MDSCC-komplexet, där den finns kvar som ett bevis på sin roll i en av 1900-talets största tekniska bedrifter.
Sedan dess har Madrid-antennerna fortsatt att vara kopplade till några av NASA:s viktigaste uppdrag. Och inte bara de som reser till månen eller Mars: även de som har gått långt bortom de kända planeterna. Antennerna som lyssnade på Voyager 1 Ett av de mest spektakulära exemplen inträffade i april 2024.
Voyager 1, som lanserades 1977 och blev det föremål som tillverkades av människor som är längst bort från jorden, genomgick då en kritisk situation: den hade inte skickat vetenskaplig data korrekt på flera månader. Avståndet gjorde varje operation särskilt komplex. Signalen från Voyager 1 tar mer än 22 timmar att färdas mellan skeppet och jorden och kommer fram med en utomordentligt svag intensitet.
För att fånga det beslutade NASA att tillgripa en teknik som kallas arraying, som gör det möjligt att kombinera mottagningskapaciteten hos flera antenner. Voyager 1-sonden, den första mänskliga enheten som lämnade solsystemet Den 20 april 2024 hände något historiskt i Robledo de Chavela: komplexets sex antenner riktades in för första gången samtidigt för att ta emot signalen från Voyager 1. Operationen gjorde det möjligt för dem att lägga till sin mottagningskapacitet för att fånga de svaga fartygskommunikationerna från mer än 200 miljoner från jorden.
Bilden av de sex enorma antennerna som pekar samtidigt mot samma punkt på Madridhimlen sammanfattar väl dimensionen av denna installation. Dessa är inte bara stora parabolantenner installerade i bergen: de är en grundläggande del av ett nätverk som gör att mänskligheten kan fortsätta att ta emot information från platser som ligger miljarder kilometer bort. Framtiden för rymdutforskning Även om anläggningarna har mer än sex decennier av historia, är Robledo de Chavela långt ifrån en kvarleva från rymdkapplöpningen.
Komplexet har införlivat nya antenner och teknologier för att svara på behoven hos en ständigt växande flotta av uppdrag. Ankomsten av DSS-56 2021 och DSS-53 2022 gjorde att den planerade expansionen av komplexets kapacitet kunde slutföras i Madrid. Faktum är att Robledo var den första av de tre Deep Space Network-centren som slutförde denna utplacering.
Den nya generationen av antenner förbereder också nätverket för framtida mån- och Mars-utforskningsuppdrag, inklusive Artemis-programmet. Under de kommande åren kommer Deep Space Network att behöva möta ett växande antal fartyg som kommer att behöva skicka data till jorden och ta emot instruktioner från den, vilket gör anläggningar som den i Madrid till en strategisk infrastruktur för det nya skedet av rymdutforskning. Och samarbetet mellan Spanien och USA har garanterat också en lång historia.
I juni 2024 förnyade båda länderna avtalet som tillåter NASA att använda Robledo de Chavela-anläggningarna i ytterligare 15 år. Dokumentet överväger också automatiska förlängningar med två år om inte någon av parterna meddelar sin vilja att avsluta avtalet. En av de rymddräkter som visas upp i Robledo de Chavela fotograferad under 60-årsjubileet för Madrid Deep Space Communications Complex Anläggningarna var i fara för bara några veckor sedan, när Robledo de Chavela-komplexet omgavs av lågor på grund av bränderna som ödelade Sierra Oeste de Madrid.
Branden nådde lokalerna och tvingade stationen att tillfälligt evakueras, även om inga betydande strukturella skador på antennerna eller byggnaderna har upptäckts. Således, medan den 12 augusti tusentals människor förbereder sig för att titta på himlen och begrunda hur månen kommer mellan solen och jorden, i en annan del av regionen Madrid kommer några enorma antenner att fortsätta göra något mycket mindre synligt, men lika extraordinärt: att lyssna på universum.
Originalkälla
Publicerad av elDiario.es
11 august 2026, 22:05
Denna artikel har översatts automatiskt från spanska. Klicka på länken ovan för att läsa originaltexten.
Visa originaltext (spanska)
Rubrik
La otra cara del eclipse: la instalación de la NASA que mira al espacio desde un pequeño pueblo de Madrid
Beskrivning
Robledo de Chavela, un municipio de menos de 5.000 habitantes de la Sierra Oeste madrileña, alberga desde hace más de seis décadas una de las tres estaciones de la Red del Espacio Profundo de la NASA, desde donde se mantiene el contacto con sondas y naves que viajan a millones de kilómetros de la TierraDónde ver el eclipse del 12 de agosto en Madrid: lugares con mejor visibilidad, horarios y otras recomendaciones De Madrid al cielo. Pronto, la expresión cobrará un significado casi literal. Este 12 de agosto, la Comunidad de Madrid será escenario de un eclipse solar total, uno de los acontecimientos astronómicos más importantes de las últimas décadas y un fenómeno que la Península Ibérica no contempla en su totalidad desde 1912. Pero la relación de Madrid con el espacio va mucho más allá de este acontecimiento. A poco más de una hora de la capital, entre los pinares de la Sierra Oeste, unas enormes antenas llevan más de seis décadas haciendo algo que pocos madrileños conocen: comunicarse con naves y sondas que viajan por el Sistema Solar. En Robledo de Chavela se encuentra el Complejo de Comunicaciones del Espacio Profundo de Madrid (MDSCC), una de las tres instalaciones que forman la Red del Espacio Profundo de la NASA, junto a las de Goldstone, en California, y Canberra, en Australia. La estación madrileña es, además, la única de las tres que cuenta actualmente con seis antenas operativas. Desde ellas se reciben datos científicos enviados desde miles de millones de kilómetros de distancia y se transmiten las instrucciones que permiten a las misiones continuar su viaje. Una infraestructura que nació en plena carrera espacial y que hoy resulta imprescindible para algunas de las misiones más ambiciosas de la exploración del universo. La historia de estas antenas comenzó en los años sesenta. Estados Unidos necesitaba crear una red de estaciones repartidas por el planeta que permitiera mantener una comunicación constante con las naves espaciales. La solución fue construir tres complejos separados aproximadamente 120 grados de longitud: uno en California, otro en Australia y el tercero en España. Después de estudiar diferentes ubicaciones, la NASA y el Instituto Nacional de Técnica Aeroespacial (INTA) eligieron Robledo de Chavela. El acuerdo entre España y Estados Unidos se firmó en enero de 1964 y la estación comenzó a funcionar en julio de 1965. Su ubicación permitía completar el sistema mundial de seguimiento y, al mismo tiempo, se encontraba suficientemente cerca de Madrid y de sus conexiones internacionales. Acceso a las instalaciones de la NASA y el INTA en Robledo de Chavalea El funcionamiento de la red responde a una cuestión tan sencilla como determinante: la Tierra gira. Las tres estaciones están situadas estratégicamente para que, mientras nuestro planeta rota, una de ellas pueda mantener la comunicación con las naves que se encuentran en el espacio profundo. Desde los centros de control se orientan las antenas, se reciben y procesan los datos y se envían las órdenes a las distintas misiones. El complejo madrileño cuenta actualmente con seis antenas operativas, entre ellas una gigantesca parabólica de 70 metros de diámetro y varias de 34 metros. Las más modernas son la DSS-56, que entró en funcionamiento en 2021, y la DSS-53, que comenzó a operar en febrero de 2022. La primera fue especialmente importante porque se convirtió en la primera antena de la Red del Espacio Profundo capaz de utilizar todo el rango de frecuencias de comunicación de la red desde su puesta en servicio. De las primeras imágenes de Marte a las comunicaciones con el espacio interestelar La importancia de Robledo de Chavela se hizo evidente desde sus primeros meses de actividad. En 1965, la estación participó en el seguimiento de la misión Mariner 4, que ese mismo año se convirtió en la primera nave en llevar a cabo un sobrevuelo de Marte y enviar a la Tierra imágenes de su superficie. Pero fue el programa Apolo el que convirtió a las estaciones españolas en protagonistas de la carrera espacial. En aquellos años, la NASA necesitaba mantener el contacto con las misiones tripuladas a la Luna y España ocupaba una posición estratégica dentro de la red de comunicaciones. El momento más recordado llegó el 20 de julio de 1969. Cuando el módulo lunar del Apolo 11 se posó sobre la superficie de la Luna, la primera estación española en recibir las comunicaciones de los astronautas fue la de Fresnedillas de la Oliva, situada también en la Comunidad de Madrid. Desde allí, se transmitieron a Houston las palabras de Neil Armstrong y, posteriormente, al resto del mundo. Vista aérea de las antenas espaciales de Robledo de Chavela La historia de aquella antena, conocida como la “antena del Apolo”, continuó en Robledo. Después del cierre de la estación de Fresnedillas, la parabólica de 26 metros fue trasladada al complejo del MDSCC, donde permanece como testimonio de su papel en una de las mayores hazañas tecnológicas del siglo XX. Desde entonces, las antenas madrileñas han seguido conectadas a algunas de las misiones más importantes de la NASA. Y no solo a aquellas que viajan hacia la Luna o Marte: también a las que se han adentrado mucho más allá de los planetas conocidos. Las antenas que escucharon a la Voyager 1 Uno de los ejemplos más espectaculares ocurrió en abril de 2024. La Voyager 1, lanzada en 1977 y convertida en el objeto fabricado por el ser humano que se encuentra más lejos de la Tierra, atravesaba entonces una situación crítica: llevaba meses sin enviar correctamente datos científicos. La distancia hacía que cualquier operación fuera especialmente compleja. La señal de la Voyager 1 tarda más de 22 horas en recorrer el trayecto entre la nave y la Tierra y llega con una intensidad extraordinariamente débil. Para conseguir captarla, la NASA decidió recurrir a una técnica conocida como arraying, que permite combinar la capacidad de recepción de varias antenas. La sonda Voyager 1, el primer artefacto humano en salir del sistema solar El 20 de abril de 2024 ocurrió algo histórico en Robledo de Chavela: las seis antenas del complejo se alinearon por primera vez al mismo tiempo para recibir la señal de la Voyager 1. La operación permitió sumar su capacidad de recepción para captar las débiles comunicaciones procedentes de la nave, situada entonces a más de 24.000 millones de kilómetros de la Tierra. La imagen de las seis enormes antenas apuntando simultáneamente hacia un mismo punto del cielo madrileño resume bien la dimensión de esta instalación. No se trata simplemente de unas grandes parabólicas instaladas en la sierra: son una pieza fundamental de una red que permite a la humanidad seguir recibiendo información de lugares situados a miles de millones de kilómetros. El futuro de la exploración espacial Aunque las instalaciones tienen más de seis décadas de historia, Robledo de Chavela está lejos de ser una reliquia de la carrera espacial. El complejo ha ido incorporando nuevas antenas y tecnologías para responder a las necesidades de una flota de misiones cada vez mayor. La llegada de la DSS-56 en 2021 y de la DSS-53 en 2022 permitió completar en Madrid la ampliación prevista de la capacidad del complejo. De hecho, Robledo fue el primero de los tres centros de la Red del Espacio Profundo en completar este despliegue. La nueva generación de antenas también prepara la red para las futuras misiones de exploración lunar y marciana, incluidas las del programa Artemis. La Red del Espacio Profundo tendrá que afrontar en los próximos años un número creciente de naves que necesitarán enviar datos a la Tierra y recibir instrucciones desde ella, lo que convierte a instalaciones como la madrileña en una infraestructura estratégica para la nueva etapa de la exploración espacial. Y la colaboración entre España y Estados Unidos tiene garantizado, además, un largo recorrido. En junio de 2024 ambos países renovaron el acuerdo que permite a la NASA utilizar las instalaciones de Robledo de Chavela durante otros 15 años. El documento contempla además prórrogas automáticas de dos años salvo que alguna de las partes comunique su voluntad de poner fin al acuerdo. Uno de los trajes espaciales expuestos en Robledo de Chavela fotografiado durante el acto del 60º aniversario de Madrid Deep Space Communications Complex Las instalaciones peligraron hace apenas unas semanas, cuando el complejo de Robledo de Chavela se vio rodeado por las llamas debido a los incendios que arrasaron la Sierra Oeste de Madrid. El fuego alcanzó el recinto y obligó a desalojar temporalmente la estación, aunque no se han detectado daños estructurales significativos ni en las antenas ni en los edificios. Así, mientras el próximo 12 de agosto miles de personas se preparan para mirar al cielo y contemplar cómo la Luna se interpone entre el Sol y la Tierra, en otro punto de la Comunidad de Madrid unas enormes antenas continuarán haciendo algo mucho menos visible, pero igualmente extraordinario: escuchar el universo.
