CAN Art Fair passar Ibiza bra
Vem skulle säga det? Vackra Ibiza, som gick från att vara ett hippieparadis till nattklubbarnas världshuvudstad, hittar nu ett intressant utrymme för att bli ett internationellt referenscentrum för samtidskonst, tack vare inflytandet från en ung konstmässa som ger energi till kulturlivet på ön. Under det femte året som CAN Art Fair presenteras har den inte bara lyckats locka till sig ett anmärkningsvärt deltagande av internationella gallerier, utan också skapa en attraktiv uppblåsning av kulturaktiviteter i sin omgivning.
Tja, närvaron av mer än trettio utländska företag måste få sällskap av Ibiza Art Week, med offentliga konstinterventioner och konstnärliga aktiviteter i många andra utrymmen på ön. Det mest intressanta med denna mässa är utan tvekan den anmärkningsvärda kvaliteten på de inbjudna gallerierna. Det finns de som kommer från Kina, från Los Angeles, från Mexiko, många tyska, danska, holländska och naturligtvis ett stort antal spanska gallerier, med förslag på en mycket bra nivå.
Bland dem alla vill jag lyfta fram urvalet av verk av den vandrande konstnären Hamish Fulton, som presenteras monografiskt av Madrid-galleriet 1 Mira Madrid. Fulton ägnade sig åt att dokumentera sina promenader och promenader, tänkt som konstverk, och är nu en av de stora samtida konstnärerna, kopplad till Land Art och Conceptual Art. Som alltid är detta företags förslag oklanderligt.
Men för det andra vill jag uppmärksamma den monografiska utställningen från Teneriffas galleri Artizar, tillägnad Ubay Murillo. Ubay, som är en utmärkt målare, har just presenterat en individuell utställning på TEA på Teneriffa med fokus på installation. Målningarna som ställs ut på mässan, mellan hyperrealism och fiktion, är relaterade till temat försvinnande och, enligt konstnären själv, avdunstning.
När det gäller måleriet är det värt att uppmärksamma den individuella utställningen på VETA-galleriet i Madrid, med verk av den unge målaren från Jaén, född i La Carolina men bosatt i Amsterdam, Javier Ruiz. Detaljerat och överraskande för sin slående färg, betecknar hans arbete anmärkningsvärd mognad. Också mycket intressanta är målningarna av den kaliforniske konstnären Jeffrey Cheung, presenterade av Good Mother-galleriet i Los Angeles.
Buketter av nakna karaktärer som dyker upp, som dansande figurer av en sällsynt mångfald. Originalpresentation av anspråk på andra identiteter. Galleriet El Palacio de Madrid har också bra måleri, med verk av konstnärer som Maíllo eller Cristina de Miguel, som har ett nyexpressionistiskt, rabiat och ungdomligt språk.
Vackra och eleganta är Maryse Cehas hartser, hämtade av Chabot Fine Art Gallery i Haag. Monokroma målningar, avslutade med ett lager av harts som ger dem en speciell ljusstyrka. På samma monter kan du se de fantastiska imploderade skulpturerna av den nederländska skulptören född i Tyskland, Ewerdt Hilgemann, som extraherar luften från sina stål- eller aluminiumskulpturer med en pump, vilket får dem att dra ihop sig och skapa intressanta former.
När det gäller skulptur, även om mässan har ett offentligt program med tredimensionella ingrepp i staden, verkar det inte som att de deltagande gallerierna har uppmuntrats av den. Danskan Amalie Jakobsen ingriper med en vacker orbital struktur på stadens Vara del Rey-promenad. Tyvärr är styckets skala långt ifrån monumental och det förlorar en del av sin värdighet mitt i åkturen.
Hans galleri, Future Gallery i Berlin, har tagit några småskaliga modeller eller skulpturer till sin monter. Det offentliga konstprogrammet har också en permanent installation i Sa Punta des Molí av den mexikanske konstnären, bosatt på Ibiza, Stefan Brüggemann, som samtidigt presenterar en individuell utställning på Museum of Contemporary Art of Ibiza, och deltar i mässan med ett verk, i Gathering Gallery. Fotografi intar tydligen inte en särskilt framträdande plats i detta evenemang heller.
Förutom de underbara bilderna av Hamish Fulton, som vi redan har pratat om, är det kanske värt att notera närvaron av de fantastiska bilderna av modeller, poserade i konstiga attityder, av modefotografen Mario Testino på Patricia Low Contemporary i Gstaad. Framväxten av så kallad textilkonst förtjänar särskilt att nämnas. Det internationella erkännandet av konstnärer som Aurèlia Muñoz eller Teresa Lanceta, den feministiska efterfrågan på väv- och broderiarbeten tycks äntligen ha trängt in på marknaden, och vissa gallerier, som de holländska Rademakers, verkar ha fokuserat på detta språk.
Hans förslag, med artister som Anne von Freyburg eller Jessi Strixner, är fascinerande, på grund av dess färgstarka och roliga förnyelse av detta språk. Utan tvekan bör textilkonst också betraktas som trasskulpturen av den mallorkanska konstnären Ela Fidalgo, representerad av Marc Bibiloni-galleriet. Stora händer som dyker upp från en målning, enorma trashuvuden på golvet utgör ett originellt och mycket suggestivt verk.
Det är inte precis textilkonst, även om det även presenterar texter broderade på bland annat duk, det som Gema Polanco ställer ut i galleriet Moisés Pérez de Albéniz. Med en punkestetik ifrågasätter den valencianska artisten stereotyperna om kvinnlig identitet. Slutligen ägnar mässan ett speciellt utrymme åt design och dekoration, ett utrymme där möbler, lampor, bord och stolar får konstnärliga kvaliteter.
Olika gallerier, som Nagami Design, i Madrid, St Vincents, i Antwerpen och Soleille Gallery, på Ibiza, presenterar skulpturala föremål som dock är funktionella, hantverksmässiga föremål som undkommer tradition eller innovativ design som leker med arkitektur och inredning.
Originalkälla
Publicerad av ABC Cultura
26 june 2026, 18:02
Denna artikel har översatts automatiskt från spanska. Klicka på länken ovan för att läsa originaltexten.
Visa originaltext (spanska)
Rubrik
A Ibiza le sienta bien CAN Art Fair
Beskrivning
¿Quién lo iba a decir? La bella Ibiza, que pasó de ser paraíso de los hippies a capital mundial de las discotecas, está encontrando ahora un espacio interesante para convertirse en un centro internacional de referencia para el arte contemporáneo, gracias, sin duda, a la influencia de una joven feria de arte que está dinamizando la vida cultural de la isla. En el quinto año que CAN Art Fair se presenta, no solo ha conseguido convocar una notable participación de galerías internacionales, sino también generar en su entorno una atrayente efervescencia de actividades culturales. Pues, a la presencia de más de treinta firmas foráneas, se le debe unir la Semana del Arte de Ibiza, con intervenciones de arte público y actividades artísticas en otros muchos espacios de la isla. Sin duda lo más interesante de esta feria es la notable calidad de las galerías invitadas. Las hay venidas desde China, desde Los Ángeles, desde México, numerosas alemanas, danesas, holandesas y por supuesto un buen número de galerías españolas, con propuestas de muy buen nivel. De entre todas ellas, me gustaría destacar la selección de obras del artista caminante Hamish Fulton, presentada monográficamente por la galería madrileña 1 Mira Madrid. Fulton se dedicó a documentar sus paseos y sus caminatas, pensadas como obras de arte, y es ya uno de los grandes artistas contemporáneos, vinculados al Land Art y al Conceptual. Como siempre, la propuesta de esta firma resulta impecable. Pero, en segundo lugar, quisiera llamar la atención sobre la muestra también monográfica traída por la galería tinerfeña Artizar, dedicada a Ubay Murillo. Ubay, que es un excelente pintor, acaba de presentar una exposición individual en el TEA de Tenerife centrada en la instalación. Los cuadros que expone en la feria, entre el hiperrealismo y la ficción, están relacionados con el tema de la desaparición y, según el propio artista cuenta, de la evaporación. En lo que se refiere a pintura, vale la pena prestarle atención a la exposición también individual de la galería VETA de Madrid, con obras del joven pintor jienense, nacido en La Carolina pero residente en Ámsterdam, Javier Ruiz. Detallista y sorprendente por su impactante colorido, su trabajo denota una notable madurez. Muy interesantes también los cuadros del artista californiano Jeffrey Cheung, presentados por la galería Good Mother de Los Ángeles. Ramilletes de personajes desnudos que surgen, como figuras danzantes de una rara diversidad. Original presentación de una reivindicación de otras identidades. Buena pintura trae asimismo la galería El Palacio de Madrid, con obras de artistas como Maíllo o Cristina de Miguel, que tienen un lenguaje neoexpresionista, rabioso y juvenil. Bellísimas y elegantes son las resinas de Maryse Ceha, traídas por la galería Chabot Fine Art, de La Haya. Pinturas monocromas, acabadas con una capa de resina que les otorgan una luminosidad especial. En el mismo estand pueden verse las soberbias esculturas implosionadas del escultor neerlandés nacido en Alemania, Ewerdt Hilgemann, que extrae con una bomba el aire de sus esculturas de acero o de aluminio, haciendo que estas se contraigan, generando interesantes formas. Por lo que se refiere a la escultura, a pesar de que la feria cuenta con un programa público de intervenciones tridimensionales en la ciudad, no parece que las galerías participantes se hayan animado al respecto. La danesa Amalie Jakobsen interviene con una bella estructura orbital en el paseo Vara del Rey de la ciudad. Por desgracia, la escala de la pieza dista mucho de ser monumental y pierde algo de su dignidad en medio del paseo. Su galería, la Future Gallery de Berlín, ha traído a su estand algunas maquetas o esculturas de pequeña escala. El programa de arte público cuenta también con una instalación permanente en Sa Punta des Molí del artista mexicano, residente en Ibiza, Stefan Brüggemann, quien a la vez presenta una exposición individual en el Museo de Arte Contemporáneo de Ibiza, y participa en la feria con una obra, en la Gathering Gallery. Al parecer la fotografía tampoco ocupa un lugar muy destacado en esta cita. Además de las maravillosas fotos de Hamish Fulton, de las que ya hemos hablado, tal vez valga la pena reseñar la presencia de las grandes imágenes de modelos, posando en actitudes extrañas, del fotógrafo de moda Mario Testino en la Patricia Low Contemporary de Gstaad. Mención aparte merece la irrupción del llamado arte textil. El reconocimiento internacional de artistas como Aurèlia Muñoz o Teresa Lanceta, la reivindicación feminista del trabajo del tejido y el bordado parece que finalmente han calado en el mercado, y alguna galería, como la holandesa Rademakers, parece haberse centrado en este lenguaje. Su propuesta, con artistas como Anne von Freyburg o Jessi Strixner, resulta fascinante, por su colorista y divertida renovación de este lenguaje. Sin duda, también arte textil debe considerarse la escultura en trapo de la artista mallorquina Ela Fidalgo, representada por la galería Marc Bibiloni. Grandes manos que emergen de un cuadro enormes cabezas de trapo sobre el suelo configuran una obra original y muy sugerente. No es precisamente arte textil, aunque presenta también textos bordados sobre lonas, entre otras cosas, lo que expone Gema Polanco en la galería Moisés Pérez de Albéniz. Con una estética punki, la artista valenciana cuestiona los tópicos acerca de la identidad femenina. Finalmente, la feria le dedica un espacio especial al diseño y a la decoración, espacio en el que los muebles, las lámparas, las mesas y las sillas adquieren calidades artísticas. Diferentes galerías, como Nagami Design, de Madrid, St Vincents, de Amberes, y Soleille Gallery, de Ibiza, presentan piezas escultóricas que son, sin embargo, funcionales, piezas artesanales que escapan de la tradición o novedosos diseños que juegan con la arquitectura y el interiorismo.
