Ayusos takvåningar och slutet på straffriheten

Den kedja av misstag som Madridpresidenten begick i sina fastighetsförvecklingar kan bara förklaras av känslan av straffrihet som underblåsts av många medier och hittills belönats vid vallokalerna. Ayuso, om penthouse-kontroversen: "Jag kommer inte att behöva en officiell bostad 10 månader före valet." lojaliteten hos en mycket viktig del av väljarna i Madrid till Isabel Díaz Ayuso. Förmodligen är denna känsla av straffrihet det som har fått honom att begå det misstag som har den värsta motiveringen i många väljares ögon, även bland hans egna.

Och det är nyheten jämfört med tidigare avsnitt, där det fanns och finns minst lika många eller fler skäl att ifrågasätta Madridpresidentens ledning. Den 485 kvadratmeter stora takvåningen som den regionala regeringen förvärvade för 6,3 miljoner, en operation som genomfördes med fullständig opacitet och som det finns misstankar om att den faktiskt valdes att vara ett hem för Ayuso, var tappen som släppte lös en helt berättigad kontrovers, hur mycket hon än försöker förringa dess betydelse. För det första på grund av det märkliga förvärvet av fastigheten, men också på grund av följden av efterföljande fel.

Från att ha lagt ut det till försäljning igen en dag efter att nyheten publicerats i El País (med det osannolika och improviserade argumentet att pengarna kommer att användas till återuppbyggnad efter bränderna), tills hennes pojkvän, Alberto González Amador, också bestämde sig för att nu sälja de två lägenheter han delar med Ayuso.

Konstigt sammanträffande. Han begär det blygsamma priset på 3,3 miljoner euro för en lägenhet och en takvåning som han förvärvade efter sina påstådda skattebrott. Än idag är det inte känt vem och varför som beordrade det publika företaget Planifica Madrid att köpa en takvåning som enligt förordningen bara kunde användas som bostad, eftersom det varken kunde vara ett kontor eller en tjänstebostad.

Strängen av fastighetsförvecklingar är ännu mer skärande i en tid då bostäder är landets största problem. Bilderna av takvåningen som hans regering i hemlighet förvärvade eller videon som fastighetsbolaget lade upp av en av lägenheterna han delar med Amador, också i kvarteret Chamberí, har cirkulerat mer än något uttalande från oppositionsgrupper. Om det är sant att en bild säger mer än tusen ord så har dessa lägenheter varit en attack som ingen manöver av Miguel Ángel Rodríguez kan täcka.

Det bästa beviset på att det inte fanns några argument för att försvara imbroglioen av Ayusos vindar är att inte ens media, som alltid är redo att berömma hennes tal eller hennes klänningar, den här gången, varken höll tyst eller gjorde det fult att förklaringarna var otillräckliga. Det är inte mycket, men det är så ovanligt att det var överraskande. Har aldrig sitt eget misstag – och se vad han har gjort – blivit ifrågasatt av Ayusista-media, som är majoriteten i Madrid.

Den kedja av misstag han har gjort med vindarna kan bara förklaras genom att han tror sig vara orörd. Det är nästan logiskt att han trodde det. Hans oansvariga hantering under pandemin, långt ifrån att få det straff han förtjänade vid vallokalerna, belönades av inte mindre oansvariga väljare.

Det är bara ett exempel. Inte heller har den misstänkta berikningen av hans partner i det skedet förtjänat den granskning som kan förväntas av många medier, såvida du inte är en av dem som anser att vår uppgift är att endast övervaka de förvaltningar som är mindre ideologiskt relaterade.