Adriana Riva: "Jag hade behov av att skriva efter min fars död"
«Ålderdom kan vara väldigt ljus och man kan göra många saker. Det som händer med Ruth är som en träningsroman. Så ser Adriana Riva på det, som, mellan hennes väg fokuserad på kvinnor och bandet mellan mor och dotter, nu sätter den sista fasen av livet i rampljuset.
Ursprungligen publicerad 2024, "Ruth" (Destino) har nått 10 upplagor i Argentina och har till och med en teaterversion. Adriana kom dock inte till denna fiktiva värld av en slump. Hon var hängiven internationell journalistik i "La Nación", men, som hon berättade för ABC, hade hon aldrig skrivit skönlitteratur, "behovet uppstod efter hennes fars död." Det var då hon anmälde sig till en skrivarworkshop och bestämde sig för att fokusera sin besatthet och nyfikenhet kring sin mamma, varför vi nu pratar om 'Ruth': "Jag kände att jag hade en historia att berätta." Som utgångspunkt inspirerades hon av den belgiska regissören Chantal Akerman: "Jag läste 'A Family in Brussels' och det ledde mig till idén att personifiera min mamma." Dessutom delas den judiska identiteten som finns i Akerman också av Riva, hennes mamma och namnet Ruth.
Huvudpersonen personifierar den där ålderdomen som vi alla strävar efter, där tidens gång ännu inte har lyckats dominera eller uttömma ens väsen. Som ett medel för sitt syfte använder Adriana medvetandeströmmen från Virginia Woolf – som hon erkänner att hon beundrar – så att vi kan se henne Ruth som en transparent, autonom och energihungrig varelse, medan hon väntar på den bittra dödens besök. Det är precis där den andra stora huvudpersonen i denna mycket mänskliga berättelse kommer in på scenen: kraften i konst och kultur. "Det är precis det som gör att Ruth, åttiotvå år gammal, kan fortsätta känna det behovet hon har av att fortsätta söka efter mänskliga uttryck i konsten." Eftersom huvudpersonen i Riva går på konstklasser och översvämmas i museet.
Allt förfinat i en sprudlande humor som gör skrivandet väldigt underhållande, samtidigt som det fungerar som en turbin för att bearbeta acceptansen av dessa "smärtsamma, djupa och mystiska teman, döden". Liksom sin karaktär tillbringar även Adriana sina dagar omgiven av mänsklighet, eftersom hon är nära kopplad till skrivarvärlden. Den har ett förlag, ett annat barnförlag, en tidning och samordnar till och med en läsklubb.
Författaren kommenterar att i Argentina har dessa klubbar alltid orsakat en sensation, men att de är särskilt relevanta ur det kvinnliga perspektivet: «I dessa klubbar finns det främst kvinnor som inte hade tid för att de var "mamma", arbetade, och nu gör de det. Det är utrymmen där mycket bra och väldigt intima saker genereras, med mycket respekt och konstruktion. För just nu, bland all den leriga och sumpiga nätverksvärlden, bevittnar vi en våg av läsklubbar och workshops på olika konstnärliga teman för att främja social kontakt i denna vardag där det är så svårt att lyfta huvudet och se oss omkring.
Och 'Ruth' speglar den verkligheten mellan individen och kollektivet, där konsten är trollstaven som återställer, "den har makten att utbyta åsikter och känslor, särskilt i de åldrarna."
Originalkälla
Publicerad av ABC Cultura
16 july 2026, 01:42
Denna artikel har översatts automatiskt från spanska. Klicka på länken ovan för att läsa originaltexten.
Visa originaltext (spanska)
Rubrik
Adriana Riva: «Tuve la necesidad de escribir tras la muerte de mi padre»
Beskrivning
«La vejez puede ser muy luminosa y uno puede hacer un montón de cosas. Lo que le pasa a Ruth es como una novela de formación». Así lo ve Adriana Riva que, entre su senda centrada en las mujeres y la vinculación madre e hija, pone ahora esa última fase vital en el punto de mira. Publicada originalmente en 2024, 'Ruth' (Destino) ha llegado a 10 ediciones en Argentina y hasta cuenta con una versión teatral. Sin embargo, Adriana no llegó a este mundo de ficción por casualidad. Se dedicaba al periodismo internacional en 'La Nación' pero, como comenta a ABC, ella no había escrito ficción nunca, le «surgió la necesidad después de la muerte de su padre» . Ahí fue cuando se apuntó a un taller de escritura y decidió centrar su obsesión y curiosidad en torno a su madre, por eso estamos hablando ahora sobre 'Ruth' : «Sentía que tenía una historia por contar». Como punto de partida, se inspiró en la directora belga Chantal Akerman: «Leí 'Una familia en Bruselas' y eso me llevó a la idea de personificar a mi madre ». Además, la identidad judía presente en Akerman también la comparten Riva, su madre y el nombre Ruth. La protagonista personifica esa vejez a la que todos aspiramos, donde el paso del tiempo no ha conseguido dominar ni agotar aún la esencia de uno. Como medio para su fin, Adriana se sirve del flujo de conciencia de Virginia Woolf - a quien admite admirar - para que podamos ver a su Ruth como un ser transparente, autónomo y sediento de energía, mientras espera la visita de la agria muerte. Justo ahí es donde irrumpe en escena el segundo gran protagonista de esta historia tan humana: el poder del arte y la cultura . «Eso es justo lo que le permite a Ruth, a sus ochenta y dos años, seguir sintiendo esa necesidad que tiene de seguir buscando en el arte la expresión humana». Porque la protagonista de Riva va a clases de arte y se inunda en el museo. Todo depurado en un humor efervescente que hace la escritura bien entretenida, sirviendo a la vez de turbina para procesar la aceptación de esos «temas dolorosos, profundos y misteriosos, la muerte». Igual que su personaje, Adriana también pasa sus días rodeada de lo humano, dado que está estrechamente vinculada al mundo de la escritura. Tiene una editorial, otra infantil, una revista y hasta coordina un club de lectura. La autora comenta que en Argentina siempre estos clubes han causado furor, pero que son especialmente relevantes desde la perspectiva femenina: «En estos clubes hay sobre todo mujeres que no tuvieron el tiempo porque estaban 'maternando', trabajando, y ahora sí que lo tienen. Son espacios donde se generan cosas muy buenas y muy íntimas, de mucho respeto y construcción». Porque ahora mismo, entre todo el embarrado y pantanoso mundo de las redes, estamos presenciando una ola de clubes de lectura y talleres de diversas temáticas artísticas para promover el contacto social en este día a día en el que tan difícil es levantar la cabeza y mirar a nuestro alrededor. Y es que 'Ruth' refleja esa realidad entre lo individual y lo colectivo, donde el arte es la varita mágica que recompone , «tiene un poder para intercambiar opiniones y emociones, sobre todo en esas edades».
