"Marnevada", det förlorade paradiset
Han var en av skaparna av Radio 3 och fick ett Ondas-pris för utrymmet "Vivir cada día" från RTVE. Hans berättande arbete har dock utvecklats i nästan strikt parallellitet med visuella utrymmen och teater: för sin roman "El invierno sin pretextos" tilldelades han Café Gijón de Novela-priset, och "Fusilamiento, instrucciones de uso" tilldelades staden Badajoz. Som berättare kännetecknas Maqua av mångfalden av sina resurser. Således, i sin senaste roman, "Marnevada", skryter han inte bara med typografiska förändringar, kursiv, djärv, men, son av barocken, tar han till Cervantine artifice genom att införa en slags teatralisk representation i de populära festivalerna, en representation där deltagarna verkar ta folket : "De var alla mycket långsamma, deras torso lutade framåt och deras hakor sticker ut, i stalkingjägarnas attityd, vilket framgår av förhistoriens illustrationer, den primitiva människan ". Sedan äger föreställningen rum, som påminner om Bertolt Brechts "The novel of two cents": ingressen, "That's entertainment": "Attention ladies and gentlemen, open your eyes wide..., blow your boogers, before you the greatest show in the world", ger vika för den första målningen, "A life-size business", följt av "Free enterprise and noble feelings" tills den slutar i en epilog, "Rural tourism, historical memory". I verkligheten är romanen sökandet efter ett förlorat paradis, "Marnevada", genom vilket valarna korsade i andra tider och som passerade genom en civilisationens hägring med byggandet av La Fabricona. Berättelsen är därför ett virrvarr av tal där de olika faserna av vad som når berättarens och hans mor- och farföräldrars minne äger rum. En roman av tydligt intresse på grund av hur den är konstruerad.
Originalkälla
Publicerad av ABC Cultura
16 march 2026, 16:02
Denna artikel har översatts automatiskt från spanska. Klicka på länken ovan för att läsa originaltexten.
Visa originaltext (spanska)
Rubrik
'Marnevada', el paraíso perdido
Beskrivning
Vinculado sobre todo al cine, el teatro y la televisión, fue uno de los creadores de Radio 3 y recibió un premio Ondas por el espacio 'Vivir cada día', de RTVE. Su obra narrativa, sin embargo, se ha desarrollado en casi estricto paralelismo con los espacios visuales y el teatro: por su novela 'El invierno sin pretextos' fue galardonado por el premio Café Gijón de Novela, y 'Fusilamiento, instrucciones de uso' fue premiada con el Ciudad de Badajoz. Como narrador, Maqua se distingue por la variedad de sus recursos. Así, en su última novela, 'Marnevada', hace alarde, no solo de cambios tipográficos, cursivas, negritas, sino que, hijo del Barroco, recurre al cervantino artificio introduciendo una suerte de representación teatral en las fiestas populares, una representación donde los participantes parecen tomar el pueblo : «Iban todos muy despacio, el torso inclinado hacia delante y el mentón saliente, en actitud de cazadores al acecho, como aparece en las ilustraciones de la prehistoria, el hombre primitivo». Luego se da la representación, que recuerda en sus despliegues al Bertolt Brecht de 'La novela de dos centavos': el preámbulo, 'That's entertainment': «Atención señoras y señores, abran bien sus ojos..., suénense los mocos, ante ustedes el mayor espectáculo del mundo», da paso al primer cuadro, 'Un negocio de tamaño natural', siguiéndole 'La libre empresa y los nobles sentimientos' hasta acabar en un epílogo, 'Turismo rural, memoria histórica'. En realidad la novela es la búsqueda de un paraíso perdido , el de 'Marnevada', por donde cruzaban en otros tiempos las ballenas y que pasó por un espejismo de civilización con la construcción de La Fabricona. La narración es, por tanto, un revoltijo de discursos donde se suceden las diversas fases de lo que alcanza la memoria del narrador y sus abuelos. Una novela de claro interés por el modo en que está construida.