Brasiliens hemlighet för att bli den första nationen i Latinamerika med sin egen överljudskämpe är ett nummer: 40

1909 firade Kanada den första motorflygningen i det brittiska imperiets historia. Det märkliga är att det planet, Silver Dart, ansågs vara kanadensiskt, men det hade designats av ett internationellt team, byggt till stor del i USA och senare monterat i Nova Scotia. Mer än ett sekel senare fortsätter flygindustrin att fungera på ett mycket liknande sätt.

Den "brasilianska" fightern. När Brasilien presenterade den första Gripen som monterats i Latinamerika fokuserades uppmärksamheten på den historiska milstolpen att bli det första landet i regionen som kan montera ett modernt överljudsjaktplan. De riktigt intressanta nyheterna dyker dock upp när man tittar på vad som ligger bakom den prestationen.

Hemligheten är inte att Brasilien har skapat från grunden ett eget flygplan som är jämförbart med de stora europeiska eller amerikanska programmen, utan i något mycket mer komplext och värdefullt: dess förmåga att successivt integreras i en internationell industrikedja och absorbera teknologi tills de når ett allt större nationellt deltagande i programmet. Med andra ord är det verkliga språnget inte att bygga hela planet, utan att lära sig att bygga en betydande del av det.

Myten om den nationella fightern. Moderna stridsflygplan är förmodligen några av de mest globaliserade industriprodukterna på planeten. Även om Gripen presenteras som ett svenskt flygplan är verkligheten mycket mer komplex.

Raven ES-05-radarn tillverkas i Storbritannien, F414-motorn kommer från USA, många elektroniska komponenter kommer från olika länder och en del av den immateriella egendomen tillhör utländska företag. Faktum är att olika studier sätter det brittiska och amerikanska deltagandet på så höga procentsatser att, beroende på hur beräkningarna görs, endast Sverige står för en del av totalen. Gripen är svensk när det gäller industriellt ledarskap och design, men dess tillverkning är djupt multinationell.

Den magiska siffran: 40. Inom denna internationella ram förekommer data som förklarar den brasilianska strategin. Källor kopplade till programmet indikerar att målet är att det brasilianska nationella innehållet ska nå cirka 40 % av de slutliga leveranserna av flygplan avsedda för det brasilianska flygvapnet.

Siffran måste tolkas med försiktighet eftersom det inte finns någon universell metod för att beräkna dessa procentsatser och analytikerna själva varnar för att den inte direkt kan jämföras med de industrikvoter som Storbritannien eller USA hävdar. Ändå speglar uppgifterna något fundamentalt: Brasilien har inte begränsat sig till att ta emot flygplan monterade från Sverige. Dess mål har varit att successivt öka deltagandet av brasilianska företag, ingenjörer och tekniker i produktionsprocessen tills landet förvandlas till en relevant aktör inom programmet.

Embraer och kunskapsöverföring. Mittpunkten i denna strategi är Embraer. Tack vare avtalet som tecknats med Saab deltog brasilianska ingenjörer i flera år i utvecklingsaktiviteter i Sverige och fick erfarenhet inom områden som sträcker sig långt utöver enkel montering.

Programmet omfattar systemintegration, strukturtillverkning, mjukvaruutveckling och kunskap relaterad till produktion av avancerade jaktplan. Resultatet är att Gavião Peixoto-anläggningarna inte bara fungerar som ett monteringsband där importerade delar monteras, utan som ett centrum där industriell erfarenhet som tidigare inte fanns i Latinamerika överförs.

Det strategiska värdet av montering. Vid en första anblick kan det tyckas att det har ett begränsat värde att montera ett flygplan designat av ett annat land. Flygindustrins historia visar dock precis motsatsen.

Förmågan att integrera komplexa system, hantera logistikkedjor, certifiera komponenter och underhålla avancerade flygplan är ett av de svåraste stegen att övervinna. Brasilien hade redan visat relevant kapacitet med program som Super Tucano eller KC-390, men Gripen introducerar landet till ett mycket mer sofistikerat tekniskt ekosystem. Varje sammansatt flygplan ger erfarenhet som senare kan appliceras på framtida nationell eller internationell utveckling.

Den svenska jaktplanen som inte heller är helt svensk.

Paradoxen är att Gripen själv hjälper till att förstå Brasiliens position. Flygplanet presenteras ofta som en svensk inhemsk produkt, men verkligheten är att det är beroende av ett omfattande internationellt nätverk av leverantörer och teknologier. Storbritannien tillhandahåller grundläggande system, USA levererar motorn och många kritiska komponenter, medan andra länder deltar i olika delsystem.

Det finns till och med exportrestriktioner som härrör från brittisk och amerikansk teknologi integrerad i flygplanet. På sätt och vis följer Brasilien samma modell som de största flygmakterna redan använder: ingen tillverkar bara ett modernt jaktplan. I Xataka har Brasilien åstadkommit något mer historiskt än sitt sjätte VM: att vara den första i Latinamerika att ha sina egna överljudsstridsflygplan.

Viktigare än att köpa flygplan. Beslutet som Brasilien tog 2014 under FX-2-tävlingen förklaras inte enbart av Gripens kapacitet jämfört med dess rivaler. Den främsta attraktionen var Saabs vilja att dela teknik och tillåta mycket djupare industriellt deltagande än vad andra förslag erbjuder.

Det valet börjar ge synliga resultat mer än ett decennium senare. Av denna anledning symboliserar den första Gripen som monterats på brasiliansk mark något viktigare än ankomsten av ett nytt stridsflygplan: det representerar Brasiliens inträde i den lilla grupp länder som kan aktivt delta i produktionen av avancerade överljudsjaktplan. Och även om en stor del av planet fortsätter att anlända från Sverige och andra internationella leverantörer, ligger den verkliga historien i de 40 %, eftersom det är där kunskapen som Brasilien har försökt skaffa sig i flera år finns.

Bild | Embraer In Xataka | Vi tenderar att anta att bröderna Wright uppfann flygplanet i USA. I Brasilien tror de att de har bevis på motsatsen. I Xataka | En brasilianare har visat att det är möjligt att ha internet under flygningen med Starlink.

Det har också visat sig vara en stor fara